Citat:
Ursprungligen postat av
Mitochondria
Jag är 23 år gammal och inser att livet är kort. Varför ska man spendera så mycket tid och energi med att bekämpa psykisk ohälsa för att sedan inse att man lyckats vid 60 års åldern? Varför inte bara ta antidepressiva eller droger för att dämpa det, så sparar man tid?
Just nu menar jag mikrodosering, inte i mängder som vanligtvis används hos missbrukare.
Varför förhindras man från att ta droger? Jag kan förstå att köp av droger stödjer en marknad som tar koll på tusentals varje år, däremot finns ju svampar och andra lokala droger som inte utgör skada för andra.
Jag har aldrig tagit droger men jag känner att jag verkligen behöver det för att få ett nytt perspektiv på livet och att få en kick att göra saker. Annars är livet för monotont.
Tänker jag fel? Vad är era erfarenheter? Ge mig en verklighetskoll.
Har aldrig sysslat med droger (ej alkohol inräknat) på heltid förutom ibland för skojs skull, cannabis och brunt. Använder du droger på grund av psykisk ohälsa är du inne på en farlig väg. Du kommer attrahera mörka väsen som kommer äta dina låga energier. Man kan se på riktigt nedgångna pundare hur dom fräser som om dom vore besatt av demoner.
Man har hört att vissa svampar, peyote och Ayahuasca ska vara "upplysande". Är det den vägen du ska gå?
Eller sök andra äventyr istället. Cykla genom Sverige, simma över en sjö, klättra i berg, hoppa fallskärm...