Citat:
Ursprungligen postat av
Patch1
Den korrekta? Att en filosofisk zombie inte upplever något över huvud taget utan endast fejkar alltihop? Det är det som är poängen med en filosofisk zombie. Att man TROR och UTGÅR från att de har ett inre liv eftersom det är så övertygande, men att de inte har det. Och om detta är troligt eller ej är helt irrelevant för diskussionen, vilket även ditt citat är inne på:
"Few people, if any, think zombies actually exist."
Så exakt vad är det som jag ska bevisa?
Du skall bevisa att du har något som zombien saknar.
För en yttre observatör finns inget annat än logik om man undersöker kraniet på någon av er, samtidigt som båda av er är konstruerade att tro att ni är medvetna. Du är konstruerad så av evolutionära skäl och zombien är konstruerad att veta samma sak som du.
Givet att du inte visste vilken sort du var, hur testar du vad du är?
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
Problemet med att hävda att medvetandet är en illusion är väl att man behöver ett medvetande av något slag för att hysa illusioner?
Om jag känner smärta så kan smärtupplevelsen i sig inte vara någon illusion - däremot kan min tolkning av vad smärtan beror på grundas i en illusion (jag tror kanske att jag är allvarligare skadad än jag är).
Alltså borde medvetandet vara det mest primära, axiomernas axiom.
Alla förklaringar måste existera någonstans. Detta rum där de existerar är vårt medvetande. Och medvetandet är skillnaden mellan din upplevelse när du är vaken och när du sover en drömlös sömn (eller är död).
Varje förklaring av medvetandet måste vara mindre än medvetandet för att rymmas inom det - är det lika stort som medvetandet så är det medvetandet självt. Förklaringar är inget annat än medvetandets reduktioner (verbala/logiska och kausala modeller) av fenomen i medvetandet. Det är därför man inte kan förklara hur det är att ha medvetandet, dvs. totaliteten av våra upplevelser. Det vore på sätt och vis som att försöka förklara hela universum.
För att granska motståndarens position så måste man själv pröva den och se vart den leder.
Vi har två huvudhypoteser:
1. Medvetandet är primärt
2. Informationen är primär
Utgår vi från 1 så kan en medveten varelse använda sin upplevelse för att konstatera att den är medveten. Varifrån upplevelsen kommer går inte att avgöra.
Utgår vi från 2 så kan en medveten varelse bara veta att den upplever. Varifrån informationen kommer går inte att avgöra.
Problemet är att hypoteserna inte står i konflikt med varandra. I ett hypotetiskt universum skulle båda kunna vara sanna. Vi kan därför inte utifrån inre resonemang avgöra vilken hypotes som beskriver oss själva. Vi skulle landa i samma slutsats i båda fallen. Även om vi beskrivs av 2 så kommer vi att vara övertygade om 1.
En viktig skillnad är att 2 kan bekräftas av en yttre observatör medan 1 inte kan det. En hjärnkirurg kommer att hitta neuroner som överför information till andra neuroner i ditt kranium, men han kommer inte att hitta någon upplevelse som flödar hur bra mikroskop han än använder.