Medvetandets hårda problem - existerar det?

Var inte löjlig. Det enda vi kan göra är att utgå ifrån oss själva, och det här är ett koncept skapat av en människa. Om det inte finns någon skillnad mellan en filosofisk zombie och en "vanlig person" så betyder inte filosofisk zombie ett piss, och därmed är det uppenbart att din påhittade definition inte gäller. För upphovsmannens avsikt var knappast att hitta på ett värdelöst koncept som inte betyder något.


Det här är ett tankeexperiment. En person som upplever är per definition medveten. Vad är det som du inte fattar? Det spelar ingen roll om det är osannolikt eller omöjligt, det är ett TANKEEXPERIMENT och inget annat, och därför behöver jag inte bevisa något som troligen inte ens existerar, för jag hävdar inte att det existerar.

Vadå påhittade definition?

Konceptet myntades av Robert Kirk och han resonerar om dem här:
https://plato.stanford.edu/entries/zombies/

Bland annat följande:
Few people, if any, think zombies actually exist. But many hold that they are at least conceivable, and some that they are possible. It seems that if zombies really are possible, then physicalism is false and some kind of dualism is true.

Vilken definition syfter du själv på?

Vad är det som inte existerar?

Problemet kan ställas upp enligt frågan vad som kommer först: essens eller existens. Det vill säga väsende eller verklighet. Standarddefinitionen för existens är "att uppstå" eller "att finnas till" och betydelsen av essens är vad som gör något till vad det är, vilket är dess natur eller väsen. Är du dig själv eller är du någon annan?

Som jag ser det så kan inte existens föregå essensen eftersom det påståendet förnekar själva idén om en på förhand given identitet. En maskin är endast existens och dess identitet är endast dess utseende och funktion, men det kan lätt förändras vilket gör en maskins identitet helt och hållet utbytbar. Medan för en människa eller djur så finns det en egen unik upplevelse, vilket innebär en identitet som inte är utbytbar.

Vidare om vi skulle kunna välja vår egen essens, alltså i princip byta ut vår egen essens, med vilken essens skulle vi då göra det utbytet? Att existens skulle föregå essens leder utifrån detta enbart till evig regress eller cirkelresonemang.

Den korrekta? Att en filosofisk zombie inte upplever något över huvud taget utan endast fejkar alltihop? Det är det som är poängen med en filosofisk zombie. Att man TROR och UTGÅR från att de har ett inre liv eftersom det är så övertygande, men att de inte har det. Och om detta är troligt eller ej är helt irrelevant för diskussionen, vilket även ditt citat är inne på:

"Few people, if any, think zombies actually exist."

Så exakt vad är det som jag ska bevisa?


Det inre livet hos en filosofisk zombie, och återigen det är ett tankeexperiment.

Se detta från 1:24:15 https://youtu.be/1st_ulCPeR4
Handlar om felet som ni religiösa materialist-extremister gör.
Som om han pratar direkt till dig eller om dig.

Daniel Dennett är urtypen för en ”intelligent fool” - någon som förväxlat kartan med verkligheten. För att citera Cicero:


Problemet med att hävda att medvetandet är en illusion är väl att man behöver ett medvetande av något slag för att hysa illusioner?

Om jag känner smärta så kan smärtupplevelsen i sig inte vara någon illusion - däremot kan min tolkning av vad smärtan beror på grundas i en illusion (jag tror kanske att jag är allvarligare skadad än jag är).

Alltså borde medvetandet vara det mest primära, axiomernas axiom.

Alla förklaringar måste existera någonstans. Detta rum där de existerar är vårt medvetande. Och medvetandet är skillnaden mellan din upplevelse när du är vaken och när du sover en drömlös sömn (eller är död).

Varje förklaring av medvetandet måste vara mindre än medvetandet för att rymmas inom det - är det lika stort som medvetandet så är det medvetandet självt. Förklaringar är inget annat än medvetandets reduktioner (verbala/logiska och kausala modeller) av fenomen i medvetandet. Det är därför man inte kan förklara hur det är att ha medvetandet, dvs. totaliteten av våra upplevelser. Det vore på sätt och vis som att försöka förklara hela universum.

Du skall bevisa att du har något som zombien saknar.

För en yttre observatör finns inget annat än logik om man undersöker kraniet på någon av er, samtidigt som båda av er är konstruerade att tro att ni är medvetna. Du är konstruerad så av evolutionära skäl och zombien är konstruerad att veta samma sak som du.

Givet att du inte visste vilken sort du var, hur testar du vad du är?

För att granska motståndarens position så måste man själv pröva den och se vart den leder.

Vi har två huvudhypoteser:
1. Medvetandet är primärt
2. Informationen är primär

Utgår vi från 1 så kan en medveten varelse använda sin upplevelse för att konstatera att den är medveten. Varifrån upplevelsen kommer går inte att avgöra.

Utgår vi från 2 så kan en medveten varelse bara veta att den upplever. Varifrån informationen kommer går inte att avgöra.

Problemet är att hypoteserna inte står i konflikt med varandra. I ett hypotetiskt universum skulle båda kunna vara sanna. Vi kan därför inte utifrån inre resonemang avgöra vilken hypotes som beskriver oss själva. Vi skulle landa i samma slutsats i båda fallen. Även om vi beskrivs av 2 så kommer vi att vara övertygade om 1.

En viktig skillnad är att 2 kan bekräftas av en yttre observatör medan 1 inte kan det. En hjärnkirurg kommer att hitta neuroner som överför information till andra neuroner i ditt kranium, men han kommer inte att hitta någon upplevelse som flödar hur bra mikroskop han än använder.

Handlar det inte om två kvalitativt skilda perspektiv?

”Inifrån mig” vet jag att jag har ett medvetande när jag är vaken eller drömmer. Självklart går det inte att bevisa. Alla bevis bygger nämligen på (obevisade) grundantaganden eller givna förutsättningar. Medvetandet är som jag ser det just den ultimata givna förutsättningen - det enda vi inte kan bevisa eller ifrågasätta- vi vet att vi har det för att vi har det (cogito ergo sum, etc.).

Sedan kan mina medvetna processer beskrivas vetenskapligt, ”utifrån”, med olika testbara (och falsifierbara) modeller. Att medvetandet uppstår genom signaler i hjärnan. Det är ju också därför som neurologiska processer, som du skriver, kan bekräftas av utomstående observatörer.

Men vetenskapliga modeller är per definition enbart bevisbara med ökande grad av sannolikhet. Våra medvetna upplevelser (oavsett hur de förhåller sig till den ”bakomliggande verkligheten”) är däremot givna. Jag kan vara säker på att jag har dem, men däremot inte bevisa att jag har dem eftersom de är själva förutsättningen för att över huvud taget resonera i termer av bevis, hypoteser, falsifierbarhet etc.

Medvetandet är inte en hypotes utan ett obestridligt faktum. Det kan bara greppas och accepteras intuitivt.

David Chalmers menar att man i princip skulle kunna skapa en filosofisk zombie genom att byta ut neuronerna i en människas hjärna mot elektroniska kopior. Byter man ut dem en efter en när försökspersonen är i vaket tillstånd så skulle personen gå att prata med under hela operationen och omgivningen skulle aldrig uppleva någon förändring. Efter operationen beter sig försökspersonen till det yttre precis som innan men har förlorat sin inre upplevelse.

Problemet med Chalmers experiment är att neuronerna (senare elektroniken) måste implementera en fullständig representation av själslivet för att personen skall kunna fortsätta berätta om nya drömmar även efter operationen. Om nu tankar, drömmar, upplevelse av smärta osv. finns implementerade i hjärnans hårdvara till den grad att allt fungerar lika bra utan upplevelse, varför behövdes då upplevelsen från början? Varför skulle vi födas med dubbel representation av vårt själsliv, där hårdvaran i detalj replikerar allt själsligt? Varför förändras en försökspersons berättelse om vi skär sönder de fysiska neuronerna men inte om vi opererar bort det själsliga?

Antar vi Chalmers position så fastnar vi en mängd frågor som inte går att besvara. Antar vi Dennetts position så går allt att förklara med det vi redan vet. Gör inte det att den ena positionen tycks mer fördelaktig än den andra?

David Chalmers är också en ”intelligent fool” Filosofiska zombies - ett s.k. tankeexperiment- kan ju per definition inte ge oss någon empiri, dvs. säga något om hur världen är beskaffad. Problemet med Dennett är att han förnekar det uppenbara. Jag vet inte vilket som är mest dåraktigt ...

Nyckelordet tror jag är förklara. Vad innebär det att förklara? Innebär inte det att förenkla (att välja ut en avgränsad del av verkligheten i ett bestämt syfte)?

Att försöka ”förklara” medvetandet- hur det känns att vara medveten - är en absurditet. När du förklarar går ju helheten i upplevelsen förlorad.

Jag tror att den grundläggande vanföreställningen härrör ur en övertro på vårt intellekt - att allt ska gå att förklara i termer av vetenskapliga modeller och dylikt. Denna övertro leder till den absurda slutsatsen att det som inte går att förklara inte heller existerar. Trots att det faktum att vi har medvetna upplevelser är uppenbart (och samtidigt omöjligt att bevisa).

Det gör fan ont att läsa vad du skriver, eftersom du inte förstår någonting. Du har förlorat förståndet, seriöst.
Jag tror tyvärr inte att jag kan hjälpa.

Jag vet att jag har ett medvetande. Det är ett faktum. Det finns inget att diskutera. Innehållet i mitt medvetande kan ifrågasättas, men inte medvetandet självt. Däremot kan jag inte veta om andra människor har ett medvetande. Det är bara något som jag utgår ifrån.