Vilken film såg du senast?

Gudfadern (72)

Behöver ingen närmare presentation. Jag gillade filmen. Början var lite väl långt och påminde om det långa bröllopet i the deer hunter. Mötena med the Don vägde upp. Det ger en payoff om man fortsätter titta. En film som tål att ses igen och igen för att kunna ta missade detaljer.

Alltid svårt med betyg på klassiker. Kollar IMDB och såg att exempelvis nyckeln till frihet toppar. Det är en bra film men förtjänar inte första plats.

"Max Payne" (2008)

Mark Wahlberg i huvudrollen som Max. Inte världens bästa film utan dataspelet slår den flera gånger om.

Har aldrig sett den förr eftersom jag visste att jag skulle ställa denna i relation med dataspelet, vilket var lite av en favorit.

4/10 i betyg av mig.

På IMBD har den 5,4 av 10.

https://www.imdb.com/title/tt0467197/?ref_=nv_sr_srsg_0

The Cassandra crossing (1976) På andra sidan bron

En svensk (!) terrorist i Geneve tar tåget mot Stockholm, men han är smittad av någon hemsk sjukdom.

Katastroffilm från 70-talet.

Lite väl lång, drygt 120 minuter.
Såg den 1976, hade för mig att den var bättre. 3-/5

IMDB 6,4 = 3,4/5

Trodde det var någon film jag missat, men det är ju någon sorts ”mellantitel” på Sardu: Master of the Screaming Virgins.

Mest känd, efter att ännu en gång döpts om, som Blood Sucking Freaks.

Jag fortsätter Coronaprojektet att se så många filmer från IMDB top 250 som möjligt (är uppe i runt 230, kommer inte se Bollywood-filmerna där av mentalhälsoskäl).

A Separation (2011)

Iransk film som handlar om de förvecklingar som sker när ett par slits mellan mammans önskan att flytta från landet för deras unga dotters skull och pappans önskan att vara kvar för att ta hans om sin Alzheimersjuke far. En religiös kvinna anställs som vårdare utan att hennes djupt religiöse man vet om det. Saker händer och rättsväsendet blir inblandat.

Det är ett välskrivet och välspelat drama med en djupt mänsklig botten. Jag fastnade för dessa människors öden.

Jag ger den starka 4/5.


Tokyo Story (1953)

Japansk film av som skildrar kultur- och generationskrockar i postkrigets Japan. Den handlar om ett äldre par som skall besöka sina barn och barnbarn i Tokyo. Den är anspråkslös, långsam och rörande. För moderna tittare kan den vara näsan jobbig att titta på då i princip alla scener är filmade med statisk kamera och filmen är dialogtung. Det finns ett visst släktskap med Kurosawas Ikiru från samma period, som också skildrar hur äldre generationers värderingar plötsligt inte värderas längre. Jag tyckte bättre om Ikiru än Tokyo Story.

Jag ger den 3.5/5, vilket kan vara lite lågt men den var lite för långsam och vardaglig för mig. Den är i grunden en väldigt mänsklig och sympatisk film, så låt er inte avskräckas.

Jag brukar generellt ha rätt svårt för nyare filmer, i synnerhet när det kommer till skräck, men den här filmen överraskade också positivt på mig.


Åh fan, vill minnas den som bra, men nu var det iofs flera år sedan den sågs. Jag får kolla in den igen framöver för att se om det du säger stämmer.

Filmen var Twelve Monkeys
Året var 1995
https://www.imdb.com/title/tt0114746/?ref_=nm_flmg_act_97

Stora namn som Bruce Willis och Brad Pitt är med, men en film där regissörens namn säger mer än dessa: Terry Gilliam. Har man sett några av hans andra filmer har man nog en större idé av vad det här kan vara för typ av film. Speciellt en! Det är inte ditt ordinära thriller, action eller drama, vilket kan vara bra och veta det innan man beslutar sig för att se denna. Filmen är ambitiös och visar ledartrådar som vilseleder eller inte hela tiden. Inte direkt din vanliga actionfilm al'a Bruce Willis.

En film med mycket rörig start, vilket håller i sig länge innan man får en mer tydlig bild av vad som händer. Det gäller att hänga med hela tiden annars kan man missa mycket och tycka filmen mest är trams. Jag kan dock tänka mig att många som sett denna film zoomar ut innan den börjar bli mer logisk.

Bruce Willis spelar en udda roll både för sig själv och som karaktär. Vet egentligen inte om han var rätt kass i filmen eller bra. Som huvudperson var han inte särskilt intressant att följa för mig även om vissa moment var bra. Madeleine Stowe är den normala karaktären som jag gillade mest utan henne hade filmen varit ganska jobbig att titta på. Brad Pitt spelar som att han vore på något uppåttjack. Kanske mer en humoristisk figur än något annat.

Till min DVD fanns det en lång, men bra dokumentär om filmen. Uppdelad i fyra delar. Jag såg allt på en gång. Blev lite väl mycket skulle rekommendera att kanske se den i delar. Hur som helst så handlar den delvis om publiken till förhandsvisning tyckte och de fick resultat åt alla håll. Jag kan förstå det och själv delad i vad jag tycker. När slutet var över så förstod jag upplägget och gillade just slutet, men resan dit är ojämn. Alla olika scener vilka förklaras genom filmen olika bra, Bruce Willis ständiga humörväxlingar och slumpmässiga moment gör det inte direkt till en lättsedd film.

Betyget på IMDB är högt, jag gillade trots allt filmen men kanske inte så mycket och spontant jag kan tänka mig att många jag känner inte skulle gilla den alls.

Betyg?

Hell House LLC (2015): https://www.imdb.com/title/tt4267026/

Är utled på skräck-mockumentärer men tänkte att denna kanske skulle va ngt då den hade 6.4/10 på imdb. Nä, nej, nein, no. Evigt flåsande i micken, vuxen människa som gömmer sig under täcket som en liten 5-åring OCH filmar det hela, kuta upp och ned efter trappor och "the evul" är folk i svarta KKK-utstyrsel. Usch. 4/10.

Jag rankar denna i mina top 2 filmer, den andra är Evil Dead II. Det jag gillar skarp är manuset som behandlar tidsresor "ungefär som vi fysiker skulle föreställa oss det". Alltså, ingen forking eller dylikt krystat. Sedan tycker jag Brad Pitt gör en skön roll som en ADHD-weirdo, fastän han anses överspela av många. Men det passar bra, precis som med Nicholsons överspelande - vilket ingen någonsin anmärker på. Vidare är slutet så vackert.

Sen undrar jag varför du alltid lägger dina betygssättningar i spoiler? Jag finner det smått störande faktiskt att klicka på den jäfla knappen av och till! Du får ta kritiken rätt, då jag gillar dina inlägg!

12 aporna var en bra film, iaf tyckte jag så på den tid det begav sig.

Jag såg den t.o.m. fler gånger än bara en.

Men, jag tror faktiskt inte att jag vill se om den igen.
Jag vet inte varför, men jag är rädd för att den inte klarat tidens tand så bra.

Ok, kan väl vara så. Jag såg den dock för något år sedan och gillade den lika mycket som när man plöjde den en 20+ ggr runt 2000 då man pluggade. Fast då är mitt kulturella icke-intellekt kvar i förra millenniet också; prisa Gud!

Jag tycker en rolig anekdot i filmen är när Brad Pitt berättar historien om bakterier och dialogen går följande:

Jeffrey Goines: You know what crazy is? Crazy is majority rules. Take germs, for example.
James Cole: Germs?
Jeffrey Goines: Uh-huh. In the eighteenth century, no such thing, nada, nothing. No one ever imagined such a thing. No sane person, anyway. Ah! Ah! Along comes this doctor, uh, uh, uh, Semmelweis, Semmelweis. Semmelweis comes along. He's trying to convince people, well, other doctors mainly, that's there's these teeny tiny invisible bad things called germs that get into your body and make you sick. Ah? He's trying to get doctors to wash their hands. What is this guy? Crazy? Teeny, tiny, invisible? What do you call it? Uh-uh, germs? Huh? What? Now, cut to the 20th century. Last week, as a matter of fact, before I got dragged into this hellhole. I go in to order a burger in this fast food joint, and the guy drops it on the floor. Jim, he picks it up, he wipes it off, he hands it to me like it's all OK. "What about the germs?" I say. He says, "I don't believe in germs. Germs is just a plot they made up so they can sell you disinfectants and soaps." Now he's crazy, right? See? Ah! Ah! There's no right, there's no wrong, there's only popular opinion. You... you... you believe in germs, right?

https://www.youtube.com/watch?v=y3bJ0UuZGwk

Skit roligt skriver monolog verkligen, men än mer fascinerande är ju att i filmen Fight Club 4 år senare så tillverkar just Brad Pitt tvål . Rolig wink till Twelve Monkeys.

Mitt främsta argument för min spoiler för betyg är väl att folk inte bara ska titta på just betyget och sedan bläddra vidare. Det känns som vi lever i en tid då många är mer intresserade av den magiska siffran än sakerna omkring. Själva argumenten eller tankarna, men får hitta ett annat sätt att framhäva betyget på


Ja. Sånt är kul! Bruce Willis säger även någon kort replik i filmen om "Jag ser bara döda" eller "Här är det bara döda" eller liknande. Något mest i förbifarten. Vilket skulle återkomma i snarlik form i The Sixth Sense. Tycker även filmen generellt kunde inspirerat The Fifth Element också.