Juristprogrammet

Det finns säkert byråer som skulle vara intresserade om du kan övertyga dem att du är rätt person för jobbet.

Jag vet att det finns byråer som uttalar att det inte bryr sig om betyg. Om det är helt sant kan jag inte ta gift på, men det är privata företag som väljer helt själva vilka de vill anställa och på vilka grunder.

Ja exakt. Men jag tänker mer att det borde finnas andra möjligheter, kan ju inte vara kört när man lagt ner 4,5 år. Under dessa 4,5 åren hade jag exempelvis kunnat starta flera företag och lära mig så mycket annat. Undrar om detta är en riskabel investering.

Min uppfattning är att juristprogrammet nästan är som betting eller aktiemarknaden. Du köper aktieandelarna och hoppas på att dom ska vara värda betydligt mer inom 5 år och sedan kan det egentligen gå lite hur som helst. Kan man säga att dom 4,5 åren som man spenderat är slöseri av ens tid om man ej får jobb som biträdande jurist?

Jag tänker ju rent spontant att en liten byrå i Södertälje, Norrköping bara hade varit tacksamma över att få in en biträdande jurist i sina yngre år? rätt så låg lön i jämförelse med advokater och man gör ju mycket hundjobb, vilket gynnar byrån i sig. Vet inte om ni förstår vad jag menar, men jag som ägare av en advokatbyrå hade verkligen uppskattat att få in 4 biträdande jurister i 3 år, även fast betygen kanske inte är prima.

Vet att det kanske låter som att jag kommer komma till högskolan och satsa mot sketna betyg, men så är inte fallet, utan vill mer veta vad som händer ifall allt inte går som det ska?

har vänner som ska börja läsa civilekonom osv, men min dröm har alltid varit att bli advokat och därför kan jag inte lägga detta bakom mig och ta en kortare utbildning, eller en utbildning som inte kräver höga betyg.

Jag skulle inte jämföra juristprogrammet med betting eller aktiemarknaden. Kommer du ut från utbildningen med medelmåttiga betyg så kanske du inte landar en tjänst som biträdande jurist på Vinge eller Mannheimer Swartling exempelvis, men dessa tjänster kommer finnas tillgängliga på annat håll. Höga betyg tyder oftast på ett stort driv och en hög ambition, vilket är en förutsättning om du vill arbeta på dessa byråer. Du ska slita hårt när du kliver in genom dörrarna på dessa byråer.

Är du driven, ambitiös och tillräckligt motiverad så kommer du komma ut framför klungan.

Exakt, jag känner personligen att det verkar som att alla har detta drivet? hur vet jag om jag är speciell?

Jag är absolut beredd att lägga ner 10 h om dagen, 6/7 ggr i veckan, men jag tolkar det som att om man inte är begåvad, så lyckas man inte här. Jag skulle säga att jag är normalbegåvad, men jag lägger ner många timmar varje dag för att nå mina mål. Nu i gymnasiet, skulle jag säga att jag lägger ner mellan 6-8 h varje dag. Vill verkligen detta, men sedan frågar jag mig själv, är det värt att lägga ner 10 h varje dag och kämpa hårt och sedan inte få dom där toppjobben?

Kan någon normalbegåvad människa som egentligen aldrig haft talang automatiskt, utan jobbat röven av sig varje dag bekräfta att det är möjligt att få så många AB;n om man lägger ner tiden?

Undrar också om någon kan dela med sig av sin studieteknik? kör ni pomodoro tekniken eller något annat? förmodar att majoriteten av er pluggar åtminstone 5 h/dag. Vad gör ni för att hålla fokuset uppe? käkar något speciellt? osv

Vad är promodro?

Jag brukar plugga på det som är aktuellt för gruppundervisningen.

Läser aldrig en bok på måfå då jag tycker det ger i princip ingenting i de flesta fall. Många böcker är helt oläsliga på det sättet.

Antecknar nästan aldrig. Många sitter och antecknar precis allt.

Sista veckan ungefär så gör jag gamla tentor. Ibland läser jag bara igenom frågor och svar och gör inte någon egentligen.

Äter inget speciellt, dricka mycket koffein är väl typ det enda som hjälper mitt fokus. Och att röra på sig! Segt att sitta still i timmar.

5h är nog en bra uppskattning.

Du kan vara lugn. Advokatskrået är experter på att höja sig själva till skyarna även fast de flesta är högst alldagliga. Som normalbegåvad kommer du med andra ord komma långt om du pluggar smart och lägger ner den tid som behövs.

Vad det innebär är olika för alla. Vissa föredrar att läsa böckerna tre gånger och andra lär sig lättast på föreläsningar. Personligen försökte jag se till att vara väl förberedd inför seminarierna så att jag kunde delta i diskussionen och passa på att ställa relevanta frågor. I övrigt försökte jag gå på så mycket undervisning som möjligt och använde främst böckerna som uppslagsverk. Det viktiga är att du reflekterar över vad som funkar för dig och vad du hade kunnat göra annorlunda om det inte går som du har tänkt på tentan/uppgiften.

Edit: Att ha ett välfungerande liv vid sidan av studierna är inte heller att underskatta.

Du behöver inte vare mer än normalt begåvad för att kunna göra det väldigt bra på juristprogrammet. Vill du ha möjlighet till toppjobben så kommer du kämpa för det, du kommer kämpa för höga betyg och du kommer att kämpa för att hitta rätta vägen. Det enda som hindrar dig från uppnå dina mål är du själv, hur mycket du vill och inte vill.

Jag har en nära vän som gick ut med godkänt i samtliga ämnen från gymnasiet, långt ifrån betygen som krävs för att komma in på juristprogrammet. Han arbetade fyra år efter gymnasiet innan han tyckte att det var dags att gå vidare, så han studerade inför högskoleprovet och lyckades få ett resultat som tog honom in på juristprogrammet i Uppsala. Han tog examen från juristprogrammet med väldigt goda betyg och blev även prisad för bästa examensarbete. Idag arbetar han på en av de större byråerna.

Kärlek!!!! Tack för svaren!

Känns mycket bättre nu!

Din kompis kan nog ha haft hög iq. Vissa med hög iq har dåliga betyg på gymnasiet då skolformer inte passar dem. Det vanligaste är att de flesta jurister haft goda betyg innan juridikstudierna.

Dum är han inte men knappast något geni. Så är det väl på de flesta utbildningarna med lite högre standard, sen är väl spannet för ”goda betyg” rätt varierande. Goda gymnasiebetyg är inte speciellt svårt att uppnå, det handlar mest om hur mycket tid man väljer att lägga ner på studierna. Det är oftast en fördel när man har goda betyg från gymnasiet när man kliver in på juristprogrammet, just för att man är van ett lägga tid på studierna. Det är inte ovanligt att folk som kommer in via högskoleprovet blir smått chockad över studietakten.

Betyg från gymnasiet säger ju inte ett smack, dels är det en rätt seg period i livet (hormonstormar, psykisk press), dels är man rätt sällan motiverad i sina gymnasiestudier, de flesta ser ju enbart dessa som en förlängning av grundskolan. Så högst tveksam ang. att betyg man får vid typ 16 års ålder är en indikation av huruvida man är smart eller ej. Dessutom är det ju lite skillnad på ett A i matematik 5 eller ett A i samhällskunskap, du pratar ju som om alla gått identiska kurser i gymnasiet.

Om det dessutom gått 4 år då man får "växa upp" har man ju en helg annan mognadsgrad än man hade som tonåring, detta påverkar studiekapaciteten något enormt...