Avvisningen av dansken Rasmus Paludan och inreseförbudet till Sverige väcker obehagliga frågor om den svenska synen på mötesfrihet.
https://www.expressen.se/ledare/patr...n-varit-dansk/
Otroligt intressant läsning..
Personligen tror jag att det här är en ekonomisk fråga också därför polisen portade Paludin.
Dom alla krävande resurserna samt kostnaderna som hade eskalerat genom skadegörelse mm hade varit på tog för mycket och det här vet polisen om såklart men inget man skyltar med.
Tänk er om Stockholm, Göteborg samt Malmö brann i dagar och nätter hur skulle man då lyckas ordna upp det hela?
Och vilken enorm kostnad det hade blivit.
Ett inlägg från krönikan lyder...
”Ska möjligheten att manifestera verkligen vara beroende av hur farliga motståndare man har?”
Har svensk polis gett upp för våldsverkarna i landet och hur skyddar man sig själv om inte polisen kan skydda en?
Polisens agerande i Malmö väcker också frågor om vilka personer vi portar från Sverige – och på vilka grunder.
Ovillkorlig rätt att vistas i Sverige har bara svenska medborgare och inreseförbud kan juridiskt inte jämställas med utvisning.
Men det är intressant att notera att svenska domstolar i många fall inte dömer mördare till utvisning med hänvisning till att de har vuxna barn här. Danske Paludan, som inte är dömd för något brott i Sverige, är dock de närmaste två åren förhindrad från att besöka sin svenske far.
Jag vill gärna diskutera varför Svensk polis låter dömda mördare stanna kvar i landet pga deras barn men inte låter Paludin över gränsen.
Samt vill jag diskutera hur man kan bryta grundlagen på det här viset..
Vi behöver inte söka tillstånd för manifestationer. Det är bara att göra. Sedan, efteråt, kan det sagda eller gjorda leda till rättsliga konsekvenser.
Så även om polisen nu inte gett tillstånd till koranbränningsaktiviteten innebär det inte att den, rent juridiskt, är förbjuden. Om det är olagligt, det kan inte bedömas i förväg.