Hur har det gått för Anna Wahlgrens (Barnaboken) egna barn?

AW har beskrivit fadern som storbyggmästare, i Lund. Modern var restaurangföreståndare enligt Wikipedia.

Fadern ska ha misshandlat henne som barn.

Det stämmer.


Och modern Marianne?

Menar du om hon misshandlat eller blivit misshandlad hon också? Kan inte svara på det.

Jag tänkte om hon själv hade misshandlat.

Hon verkar i varje fall inte heller ha varit speciellt sympatisk. Då det uppdagades att Annas halvbror Sven-Harry Karlsson var dyslektisk ville hans styvmor ha honom sinnesundersökt.

Som jag fattat det på Wahlgren blev hon mer eller mindre övergiven av sin mor. Modern sa i någon av Wahlgrens självbiografier att fadern hade slagit barnen och det kunde hon inte acceptera så jag undrar om hon verkligen slog barnen.

Så hon övergav barnen för att hon inte stod ut med att de blev slagna?

Finns det några personuppgifter på Marianne? Födelsedatum och mer exakt dödsdatum?

Är inte säker på vad skälet var. Några personuppgifter vet jag inget om men så har jag aldrig kollat heller.

AW fick lite plåster på såren efter faderns död, en hel mängd pengar så hon kunde köpa stället i Gastsjön, restaurang i Östersund åt en dotter och säkert mer. Även om nog vem som
helst hade föredragit en harmonisk uppväxt. Och att han ställt upp när hon hade det tufft ekonomiskt och en gång bad honom om hjälp.

född 1904-05-11 i Folkärna
död 1995-12-31 i Solna

Källa: Sveriges dödbok 1860-2017

Köszönöm!

https://www.youtube.com/watch?v=MrJccGuFBsw

Jag lyckades gräva fram ovanstående intervju, där Anna från 23:18 går igenom sin barndom.

Marianne lämnade alltså bort sina två barn för att kunna arbeta och sökte inte heller något enda arbete som innebär att hon samtidigt kunde ha dem hos sig. Hon föredrog att vara för sig själv och leva sitt eget liv, vilket hon senare, sedan Anna sökt upp henne, erkände.

Varför sätter man barn till världen om man inte vill ha dem? Det kan knappast ha varit ett val som respekterades av allmänheten i början av 50-talet. Som jag tolkar det hade Anna inte heller någon direkt kontakt med Marianne i vuxen ålder. Kanske föredrog Marianne rentav att ha det på det sättet. Hon verkar faktiskt ha struntat högaktningsfullt i hur det gick för dem. Jag kan inte undgå att tycka synd om Anna.