Citat:
Ursprungligen postat av
frankil35
Jag är Stockholmare och jag tycker att det låter som att Lotta pratar bred stockholmska. Därför blev jag förvånad när jag fick reda på att hon är från Göteborg.
Nu tittade jag på Kvartsamtalet där Lotta var gäst och då spelade de upp ett klipp från 1995 där Lotta var med. I klippet pratar hon ganska snabb göteborgska.
Det är ju vanligt att man ”slipar bort” sin dialekt till nån slags rikssvenska, men att gå från snabb göteborgska till släpig stockholmska måste va rätt ovanligt.
Jag är från gbg och jag tycker att variationerna inom dagens göteborgska är stora, framför allt mellan olika generationer, men naturligtvis också mellan motpolerna på utbildningsnivåskalan(/skalan för socioekonomisk tillhörighet).
Så har det nog alltid varit, men jag tror att internet accelererat utvecklingen rejält. Jag hör många infödda göteborgare i tjugoårsåldern på spårvagnen som pratar någon "snapchatsgöteborgska" eller vad vi ska kalla den som är mycket långt ifrån Lasse Brandebys eller Claes Malmbergs tal.
Jag vet en norrlänning som började prata bred göteborgska efter bara några år, med brasklappen att norrländskan ibland lyser igenom, eller ofta kan anas i bakgrunden om man lyssnar efter den.
Jag tycker att det är samma med Lundgren. Jag har faktiskt hört folk här i gbg som pratar liknande utan att ha spenderat flera år i huvudstaden. Förmodligen en medveten social markör i de flesta fall, men i Lottas fall kan det väl också handla om att hon har en utvecklad förmåga att mer undermedvetet synkronisera till sin omgivning. Jag har träffat många människor som är bra på att anamma dialekter, exempelvis en holländare som bodde i London och uppvisade en imponerande känsla för talmelodi, etc. på kort tid.
Detta inlägg är såklart helt anekdotiskt, skulle vara intressant att höra en språkvetare kommentera fallet Lotta Lundgren.
