Jag la till kolonet i texten, för alla andra tidigare titlar hade ett kolon..
Det är något med denna show som är transcenderande. Louie lyckas hitta en gemensam beröringspunkt inom människan som sitter djupt nerborrat i vårt djuriska jag under hundratals och tusentals år. Hur han gör det är svårt att svara på, för jag kan då inte komma på någon annan som är lika skicklig i en föreställning.
Detta må vara stand-up, men det skulle likaväl kunna vara precis vilken föreställning som helst inom alla retorikens gebit. Må så vara en religiös talare, eller en självhjälpscoach som Tony Robbins, eller en krigsherre som Hitler eller en framgångscoach som Zig Ziglar. Louie behärskar en förträfflig retorisk förmåga med ett sällan skådat djupsinne som borde beröra även de mest snorkiga filosofer och psykologer.
Jag må tycka att Norm Macdonald är briljant, men denna ståupp är något helt annat. Louie behandlar sin publik med värme och intelligens. Han vilseleder dem inte eller pratar ner till deras förmåga. Han behandlar publiken med respekt och detta uppfattar publiken varför även den kräsne och strikte kan uppskatta ett märkligt analskämt.
5/5.. detta är uppe och nosar på Glenns 6 getingar.
Har just tittat på filmen Devils Of War(2013).
Den var riktigt dålig
och jag vill avråda ifrån att se den.
Det enda bra med den
var den snygga kvinnliga SS-Majoren
men hon kunde inte
ensam rädda den här riktigt usla filmen.
Första Wallander-filmen var två eller tre delar av en serie och så är även detta. Inte tekniskt sett en film, men egentligen lika mycket film som Beck eller Wallander så jag smyger in den här. Personligen tycker jag det här sättet att berätta kontra en nittio minuters film är mer givande. Konstigt att t.ex. Beck inte tagit efter detta nu efter alla vadå, 40 filmer med en rad som inte direkt bidragit något till serien som helhet? Det här är även del 2 i Arne Dahl-serien. Det är få saker som "kräver" att man sett delen innan.. Men ja, det skadar ju inte.
Det är många karaktärer och den som tittar på svenska filmer/serier kommer känna igen många i mindre roller. Alla roller öppnar även för en del humor och udda scener. Vilket i stort uppskattas. Det finns så många kriminalfilmer och serier idag att det är svårt att begära något riktigt genuint.
Det som händer och skådespeleriet är av varierande kvalitet. Ingen nagelbitare direkt, men slänger in ganska många saker så att slutet inte blir för uppenbart. Ganska ambitiöst på ett sätt. Perfekt lagom underhållning när man mest bara vill ha en skön stund framför TV:n. Jag tror jag tyckte ungefär samma sak om del 1 och har absolut inget emot att se framtida delar. Kan dock bli segt att göra något maraton av detta. Tre timmar räcker gott och väl för ett tag.
En far i sökande efter sin dotter letar efter ledtrådar och information genom internet och telefon samtal och det är just via dessa format som vi får följa berättelsen.
Intressant berättar teknik som flöt på förvånansvärt bra.
Om man dock ifrågasätter varför en del detaljer ens nämns som tillsynes först verkar orelevanta under filmens gång så blir tyvärr en del väldigt förutsägbart under andra halvan.
Inte för att det direkt är filmens fel. Den följer bara "Tjechovs gevär", vilket som är en grundläggande regel för ett bra manus. Och i detta fall, absolut nödvändigt att hålla den principen nära till hjärtat då filmen inte direkt ger sig själv friheten till att ta användning av andra kreativa, underhållande och stimulerande faktorer som musik eller foto eftersom stilen redan är inlåst i filmens egna nisch.
Men om man märker Tjechovs gevär det så är det svårt att tänka på något annat. I alla fall för mig.
Men med var filmen har att arbeta med så tycker jag den gör bra ifrån sig.
Slutet, där de pratar på danscafét, och man verkligen får klart för sig bilden av det mondäna livets tragedi, oavsett samhällsklass (Lord Darlington dör ensam och övergiven p.g.a. sitt misstag i att lita på nazisterna, hans brorson dog i kriget, vilket han förmodligen förebrår sig själv för, Stevens försummade sin sista chans till själslig lycka p.g.a. missriktad lojalitet, och Miss Kenton gifte sig med fel man, trots att hon älskar sin make också) är verkligen något i hästväg.
Anthony Hopkins gör verkligen en kanonroll, och när hans far introduceras inser man snabbt att han aldrig hade någon chans. Han blev som sin far.
Jag är helt enig med dig. Filmen är magnifik!
En sak som vred kniven in litet mer, var att Kentons man aldrig ordnade det där B&B som de talade passionerat om. Det var så sorgligt på något sätt, att inget fick bli bra eller nå dit som det ville.
När hon gick på bussen och inzoomningen på deras händer, då nästan skrek-grät jag i sängen och ville slita tillbaka henne till honom. Var den där jävla bussen tvungen att komma i tid just då!
Jag hade PMS så jag var extra känslig.
__________________
Senast redigerad av GenesisP 2020-08-17 kl. 01:34.
Det här är en mer grafisk version av historiska händelserna kring Jack the Ripper. Något helt annat än Michael Caine-serien Jack the Ripper ifrån 1980-talet, vilket givetvis är välkommet. Ska man göra en remake ska man försöka producera något mer unikt.
Filmen startar med snygga vinklar och ett gammalt skitigt London med flertalet olika karaktärer vilket gör att filmen glider på bra. Även om man tycker något är överdrivet, löjligt eller dåligt så är det oftast korta moment här och där. Filmens tempo och känsla gör att filmen fungerar relativt bra.
I 1980-tals serien följer man främst två agenter. Här ser man historien ifrån flera olika vinklar vilket också det är välkommet, men det blev väl mycket tveksamheter för min smak. En av de bättre karaktärerna spårar ut och blir mer något ifrån en b-film än något genuint.
Att filmen idag inte tillhör någon av Johnny Depps mer kända verk (Pirates of the Caribbean, Edward Scissorhands, Donnie Brasco) beror inte så mycket på Johnny Depp för han är godkänd i filmen utöver enstaka scener. Filmen är dock brutal, ganska mycket naket, negativ bild av kvinnor och ett språkbruk som dagens PK-maffia inte skulle uppskatta. Kanske fungerade att visa år 2001. Lär inte gå hem så bra i TV-stugorna år 2020.
För mig en ljummen film. Jag tycker mig se att skaparna försökt få till det, men det blir för många element som inte klickade tillräckligt bra för att nå några högre höjder.
En sak som vred kniven in litet mer, var att Kentons man aldrig ordnade det där B&B som de talade passionerat om. Det var så sorgligt på något sätt, att inget fick bli bra eller nå dit som det ville.
När hon gick på bussen och inzoomningen på deras händer, då nästan skrek-grät jag i sängen och ville slita tillbaka henne till honom. Var den där jävla bussen tvungen att komma i tid just då!
Jag hade PMS så jag var extra känslig.
True! Livet blir sällan som man drömmer om, och tiden går lätt förbi allt för fort. Det är väl lite det som är lärdomen med filmen menar jag. Att lyssna på varningar, att inte vakna upp för sent, och att inte alltid tro att gräset är grönare på andra sidan.
När Stevens väl kommer iväg för att ta tag i Kenton-grejen är det redan för sent, och förmågan att verkligen säga vad han känner finns inte heller.
Man vill verkligen huta åt dem att lägga formen åt sidan, och det var väl också meningen med både boken och filmen. Kuriosa är att detta är en av få filmer som jag tycker är bättre än boken.
Zombie Strippers
Ganska rolig film faktiskt. Storyn är ganska fånig, en huvudrollerna görs av en välkänd porrstjärna och legendaren Robert Englund är också med..... Bara scenen med biljardbollarna gör ju filmen sevärd!
För något år sedan eller två såg jag en film jag tyckte om med Morgan Freeman kallad Along Came a Spider / I spindels nät och insåg snart att det var en efterföljare. Här är har vi första filmen.
Introt till filmen har inte åldrats bra och det är talande för andra delar av filmen också. Det uppkommer en del onödiga slowmotion scener (endast en fyller en bra funktion), klippningen av filmen känns inte skapad av någon visionär och speciellt delhandlingen kretsande näst största rollen Ashley Judd kunde gjorts bättre. Hon är fin för ögonen, men det allra mesta med henne kändes som TV-films nivå.
Idén bakom filmen är inte dum alls, men tyvärr finns det sällan någon vidare nerv. Flera mindre roller är på amatörnivå trots att det är relativt kända skådespelare. Jag upplevde efterföljaren som betydligt mer intelligent och välgjord. Kanske tjänade denna in mycket pengar så de kunde fila mer på filmen efter, vad vet jag.
Filmerna har likheter, men är ändå sina egna. Relativt olika för att vara i samma serie och baserade på böcker av samma författare.
Två dialoger tycker jag är av betydligt högre kvalitet än något annat i filmen och Morgan Freeman gör en rätt bra roll. Synd att han likt Samuel L. Jackson och Robert de Niro började låna ut sitt namn till vad som helst oavsett kvalitet. Gissar att bankkontot inte klagar!
Ett udda fall där efterföljaren, i mina ögon, är bättre! Just denna film hade jag förmodligen tyckt rätt bra om för kanske femton år sedan, men med åren och antalet filmer kräver jag mer. Fungerar om du vill döda tid eller råkar se den på TV, men inget jag aktivt skulle söka efter om jag vore du.
En av få filmer med Charles Bronson som är känd för fler än hans kultkrets av fans. Det finns även fyra efterföljare samt en remake med Bruce Willis ifrån 2018.
Det är klart 1970-tal över denna. Gamla Pacino-filmer eller The Warriors känns inte långt borta och det är helt i min smak. En stor överraskning var dock att det INTE är lika mycket action som jag hade trott utan en mer rundad film där actionscenerna inte nödvändigtvis är fokus.
En allvarligare film än jag trott också fast lite humor kläms in på ett bra sätt. Charles Bronson är lika cool som vanligt och polisen i filmen är rätt udda på ett kul sätt. Det finns även ett klart oväntat känt ansikte i denna film som var kul att se.
Musiken är av Herbie Hancock. Fungerar ganska bra för filmen, men inget soundtrack som intresserar mig i stort.
Rob Schneider: Asian momma, mexican Kids -https://imdb.com/title/tt12724632/?ref_=nv_sr_srsg_3
En del roliga skämt blandat med ointressanta berättelser om hans ointressanta familj. Tydligen är hans dotter en känd sångerska som var med och sjöng i slutet och hans mamma är filippinska vilket jag inte visste heller.