Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
https://www.expressen.se/premium/nyheter/se-forhoret-med-flickans-mamma/
Ni som har expressen premium kan se film på R
Ni som har expressen premium kan se film på R
Citat:
Hur väljer rätten vilken version man tror mest på?
Vid exempelvis vallningen (och första förhöret om jag minns rätt) så satt ju Rebecka o lipade o berättade en version där hon var lika inblandad som Putte; versionen om att hon badade S medan P badade E. Båda var i badrummet, och E halkade eftersom P var tvungen att hjälpa R att få upp S ut baljan, så P vände ryggen mot E i några sekunder. Rebecka berättar att Esmeraldas ögon rullade bakåt när de tog upp henne ur badkaret, och de förstod att hon var död. Sedan gjorde de HLR i mellan 5-45 minuter, men utan att få liv i henne.
Då valde R att ”stänga av” och bara fokusera på S.
I denna version minns Rebecka detaljer - såsom att hon var i badrummet, att S badade i baljan, att han var hal av olja och hon behövde ha hjälp att få upp honom.
Hon minns väl även att E låg med huvudet mot golvbrunnen (osäker på om det var P eller R som sade det, men jag tror att det var R).
Denna version berättar R i polisbilen utanför lägenheten i samband med gripandet, vid första förhöret samt vid vallningen.
Sedan kommer hon plötsligt på att hon inte minns någonting, och att hon inte visste någonting (min personliga gissning är att minnesförlusten kommer efter samtal med advokaten).
Versionen om att E avled omgående är ju en lögn, eftersom rättsläkaren säger att dödsförloppet var 3-12 h. Så turturduvorna har haft gott om tid att fundera över huruvida de ska ringa 112.
Hur kommer det sig att tingsrätten tror mer på den senare versionen, än på den första..?
Borde man inte minnas mer i nära anslutning till brottet, än ett halvår senare?
Enligt Puttes bror så säger P (i samband med att han berättar att E är död) ”Rebecka säger att de tar barnen då” på frågan varför de inte ringde 112.
Och jag tror att Putte även i förhör säger att han skrek ”ring 112!” när han tar ut E ur badrummet.
Om det stämmer, så är det ju Rebecka som tar det aktiva valet att inte ringa efter hjälp - och istället låta E dö - av rädsla att förlora de andra barnen.
Eftersom Rebecka drabbas av allt grövre minnesförlust ju längre tiden går, så kan man ju tycka att den första versionen - där hon faktiskt minns saker - vore den version som rätten går på.
Att man lämnar en historia som innehåller viss fakta, borde väga tyngre än att plötsligt glömma allt.
Vid exempelvis vallningen (och första förhöret om jag minns rätt) så satt ju Rebecka o lipade o berättade en version där hon var lika inblandad som Putte; versionen om att hon badade S medan P badade E. Båda var i badrummet, och E halkade eftersom P var tvungen att hjälpa R att få upp S ut baljan, så P vände ryggen mot E i några sekunder. Rebecka berättar att Esmeraldas ögon rullade bakåt när de tog upp henne ur badkaret, och de förstod att hon var död. Sedan gjorde de HLR i mellan 5-45 minuter, men utan att få liv i henne.
Då valde R att ”stänga av” och bara fokusera på S.
I denna version minns Rebecka detaljer - såsom att hon var i badrummet, att S badade i baljan, att han var hal av olja och hon behövde ha hjälp att få upp honom.
Hon minns väl även att E låg med huvudet mot golvbrunnen (osäker på om det var P eller R som sade det, men jag tror att det var R).
Denna version berättar R i polisbilen utanför lägenheten i samband med gripandet, vid första förhöret samt vid vallningen.
Sedan kommer hon plötsligt på att hon inte minns någonting, och att hon inte visste någonting (min personliga gissning är att minnesförlusten kommer efter samtal med advokaten).
Versionen om att E avled omgående är ju en lögn, eftersom rättsläkaren säger att dödsförloppet var 3-12 h. Så turturduvorna har haft gott om tid att fundera över huruvida de ska ringa 112.
Hur kommer det sig att tingsrätten tror mer på den senare versionen, än på den första..?
Borde man inte minnas mer i nära anslutning till brottet, än ett halvår senare?
Enligt Puttes bror så säger P (i samband med att han berättar att E är död) ”Rebecka säger att de tar barnen då” på frågan varför de inte ringde 112.
Och jag tror att Putte även i förhör säger att han skrek ”ring 112!” när han tar ut E ur badrummet.
Om det stämmer, så är det ju Rebecka som tar det aktiva valet att inte ringa efter hjälp - och istället låta E dö - av rädsla att förlora de andra barnen.
Eftersom Rebecka drabbas av allt grövre minnesförlust ju längre tiden går, så kan man ju tycka att den första versionen - där hon faktiskt minns saker - vore den version som rätten går på.
Att man lämnar en historia som innehåller viss fakta, borde väga tyngre än att plötsligt glömma allt.
Svar på frågan är att Tingsrätten med största sannolikhet utgått från "Balkongfallet" (NJA 2015 s. 702).
Läs nedan:
25. "I detta mål har sådant som antecknats i samband med förundersökningen åberopats i stor utsträckning. Vid bedömningen av uppgifter av sådant slag, t.ex. anteckningar från polisförhör, måste beaktas att förhör under förundersökningen inte sker med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol och i parternas närvaro. De noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande av flera skäl. Bland annat kan förhörsledaren och den som har förhörts ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna. Är det fråga om skriftliga sammanfattningar från ett förhör kan det vara oklart vilka frågor som faktiskt har ställts och därmed också vilka förhållanden som det har legat nära till hands för den hörde att berätta om. Vidare kan upplysningar, som först senare visar sig vara viktiga, ha utelämnats. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde har velat förmedla".
26. "Det finns skäl att påpeka, att det förhållandet att en uppteckning från ett förhör har lästs upp för förhörspersonen och godkänts av denne, inte är någon garanti för att han eller hon verkligen i alla delar står bakom den redovisning av förhöret som finns nedtecknad eller att redovisningen fullt ut återspeglar förhöret".
27. "Syftet med förundersökningen är i första hand att skapa underlag för beslut i åtalsfrågan. Genom förundersökningen får parterna också möjlighet att bedöma vilken bevisning som bör åberopas inför domstolen. Vad som sker under förundersökningen ska inte betraktas som en del av rättegången. Det är därför angeläget att berättelser som har lämnats under förundersökningen får läggas fram bara då rättegångsbalken lämnar utrymme för detta (se p. 19) och att berättelserna värderas mot den nu angivna bakgrunden".
Citat:
Jag vet vad lex Sarah är och hur den används. Men jag menar att Förvaltningsrätterna visst sysslar med omvårdnadsfrågor. Man hoppas ju verkligen att de tänker utifrån omvårdnadsperspektivet, när de som i detta fall tar ställning till var Esmeralda skulle bo. Det står i domen att kammarätten inte ser någon fara för Esmeraldas liv.
Dock får jag väl tillägga att din utläggning om att Kammarrätten borde Lex Sarah-anmäla sig själva tyder på stor okunskap i detta området. Eftersom Lex Sarah används av verksamheter inom vård och omsorg, LSS, Socialtjänst och liknande - För att rapportera missförhållanden i den egna verksamheten. Kammarrätten ingår absolut inte i denna bransch och har inte ansvar för någons vård eller omsorg!
Att Barnkonventionen är lag stämmer - Och det är nog vi alla väldigt glada över. Men det skall också sägas att Barnkonventionen INTE är överordnad alla andra lagar. Utan den skall ställas mot alla andra lagar och bestämmelser. Kollar man då på brott som t ex Mord eller Vållande till annans död, så har dessa brott sina rekvisit, sin straffskala, sin praxis, sina vägledande domar osv. Där blir det i princip omöjligt att ge Barnkonventionen något slags företräde. Dessutom anses ju sådana här brott mer försvårande om det riktats mot barn eller ungdomar, vilket gör det till ett allvarligare brott med generellt högre straff. I oaktsamhetsbrotten (Vållande till kroppsskada/annans död) finns ju medvetet risktagande hos person i garantställning, vilket också pekar på "barnets rätt". Men hur man skall få in någonting mer i detta nyss nämnda vet jag inte???
Sedan har ju detta åtalet ett stort problem. Nämligen att "för-historien" bestående av vanvård, olika misshandelsbrott och Vållande till kroppsskador inte finns med i åtalet. Därför kan man tyvärr inte lägga så mycket vikt vid t ex bekantas oroliga SMS. Vilket jag tycker är synd!
Att Barnkonventionen är lag stämmer - Och det är nog vi alla väldigt glada över. Men det skall också sägas att Barnkonventionen INTE är överordnad alla andra lagar. Utan den skall ställas mot alla andra lagar och bestämmelser. Kollar man då på brott som t ex Mord eller Vållande till annans död, så har dessa brott sina rekvisit, sin straffskala, sin praxis, sina vägledande domar osv. Där blir det i princip omöjligt att ge Barnkonventionen något slags företräde. Dessutom anses ju sådana här brott mer försvårande om det riktats mot barn eller ungdomar, vilket gör det till ett allvarligare brott med generellt högre straff. I oaktsamhetsbrotten (Vållande till kroppsskada/annans död) finns ju medvetet risktagande hos person i garantställning, vilket också pekar på "barnets rätt". Men hur man skall få in någonting mer i detta nyss nämnda vet jag inte???
Sedan har ju detta åtalet ett stort problem. Nämligen att "för-historien" bestående av vanvård, olika misshandelsbrott och Vållande till kroppsskador inte finns med i åtalet. Därför kan man tyvärr inte lägga så mycket vikt vid t ex bekantas oroliga SMS. Vilket jag tycker är synd!
Med facit i hand hade de ju fel. Jag tänker att om inte samtliga inblandade parter utvärderar sin egen del i detta så kommer är ju sannolikheten stor att det händer igen.
Och det är ju just det lex Sarah syftar till, att uppmärksamma något som gått fel, utvärdera varför, och hitta åtgärder och verktyg för att det inte ska upprepas.
Det kanske är en sådan utvärdering av sitt arbete även tingsrätten ska göra. För om man läser citaten från domen nedan här så är det ofattbart att de inte kunde döma på annat sätt.
Jag har aldrig sagt att barnkonventionen skall ha något företräde. Jag vet inte vems fel det är att inte förhistorian inte finns med i denna rättegång. Om den fanns med kanske man hade kunnat döma på annat sätt. För visst är det relevant om ett barn jag har garanti ansvar för, varit drogad och vanvårdad en längre tid och jag till och med blivet uppmärksammad på denna vanvård från andra. Men jag har brustit i mitt ansvar och underlåtit mig att se/ta mitt ansvar under en längre tid.
Jag vet att det kanske inte är relevant för en dom just nu. Men som jag har sagt tidigare är det där jag skulle vilja se att barnkonventionen gjorde det möjligt titta på en helhet när det gäller barn.
Du ägnar dina inlägg att påpeka vilka juridiska tankefel jag gör. Men säger samtidigt att du tycker att straffet är för lågt.
Så vad är dina tankar om hur man skulle kunnat döma på annat sätt.
För domen må vara hur välskriven som helst. Men att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel.
Sen förstår jag självklart att mitt förslag om att återinföra skampåle och spöstraff bara för henne kan vara lite juridisk trixigt.
Citat:
Jag håller med om familjehems mamman, respekten för henne sjunker i och med medverkan i det programmet. Någon skrev att hon och Jacob separerat. Kanske ensam mamma söker nästa gång.
https://samnytt.se/milt-straff-for-mamma-som-dodade-3-arig-dotter-sa-in-i-helvete-stotande/?fbclid=IwAR00-cp8gGcp1Qjhm957FB03mBj5eWRqiszUF4PwhkY7iqxL6XvO4ph 2ufc
Bra sammanfattning av fallet och domen i Samhällsnytt. De skräder inte orden! Bild på Rebecka också, där man ser vad hon är för något!
Synd att familjehemsmamman skulle använda sig av den tragiska händelsen, för att försöka bli känd. Jag sympatiserar så mycket med henne annars, men jag tycker att sådant här förstör det. Och även när biologiska föräldrar försöker bli kända och slå mynt av tragiska händelser, som drabbat deras barn.
Bra sammanfattning av fallet och domen i Samhällsnytt. De skräder inte orden! Bild på Rebecka också, där man ser vad hon är för något!
Synd att familjehemsmamman skulle använda sig av den tragiska händelsen, för att försöka bli känd. Jag sympatiserar så mycket med henne annars, men jag tycker att sådant här förstör det. Och även när biologiska föräldrar försöker bli kända och slå mynt av tragiska händelser, som drabbat deras barn.
Straffet är inte milt. Det följer praxis för vad hon är dömd för. Däremot så skulle hon ha kanske dömts för annat och då fått till ex livstid. Det beror väl på bevisen som finns.
Det viktiga är att samhället ändrar systemet och fler föräldrar rätten till sina barn permanent. Låt fler adoptera svenska barn som far illa. Då ökar chansen att vi slipper detta i framtiden.
Det viktiga är att samhället ändrar systemet och fler föräldrar rätten till sina barn permanent. Låt fler adoptera svenska barn som far illa. Då ökar chansen att vi slipper detta i framtiden.
Citat:
Jag vet vad lex Sarah är och hur den används. Men jag menar att Förvaltningsrätterna visst sysslar med omvårdnadsfrågor. Man hoppas ju verkligen att de tänker utifrån omvårdnadsperspektivet, när de som i detta fall tar ställning till var Esmeralda skulle bo. Det står i domen att kammarätten inte ser någon fara för Esmeraldas liv.
Med facit i hand hade de ju fel. Jag tänker att om inte samtliga inblandade parter utvärderar sin egen del i detta så kommer är ju sannolikheten stor att det händer igen.
Och det är ju just det lex Sarah syftar till, att uppmärksamma något som gått fel, utvärdera varför, och hitta åtgärder och verktyg för att det inte ska upprepas.
Det kanske är en sådan utvärdering av sitt arbete även tingsrätten ska göra. För om man läser citaten från domen nedan här så är det ofattbart att de inte kunde döma på annat sätt.
Jag har aldrig sagt att barnkonventionen skall ha något företräde. Jag vet inte vems fel det är att inte förhistorian inte finns med i denna rättegång. Om den fanns med kanske man hade kunnat döma på annat sätt. För visst är det relevant om ett barn jag har garanti ansvar för, varit drogad och vanvårdad en längre tid och jag till och med blivet uppmärksammad på denna vanvård från andra. Men jag har brustit i mitt ansvar och underlåtit mig att se/ta mitt ansvar under en längre tid.
Jag vet att det kanske inte är relevant för en dom just nu. Men som jag har sagt tidigare är det där jag skulle vilja se att barnkonventionen gjorde det möjligt titta på en helhet när det gäller barn.
Du ägnar dina inlägg att påpeka vilka juridiska tankefel jag gör. Men säger samtidigt att du tycker att straffet är för lågt.
Så vad är dina tankar om hur man skulle kunnat döma på annat sätt.
För domen må vara hur välskriven som helst. Men att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel.
Sen förstår jag självklart att mitt förslag om att återinföra skampåle och spöstraff bara för henne kan vara lite juridisk trixigt.
Jag håller med om familjehems mamman, respekten för henne sjunker i och med medverkan i det programmet. Någon skrev att hon och Jacob separerat. Kanske ensam mamma söker nästa gång.
Med facit i hand hade de ju fel. Jag tänker att om inte samtliga inblandade parter utvärderar sin egen del i detta så kommer är ju sannolikheten stor att det händer igen.
Och det är ju just det lex Sarah syftar till, att uppmärksamma något som gått fel, utvärdera varför, och hitta åtgärder och verktyg för att det inte ska upprepas.
Det kanske är en sådan utvärdering av sitt arbete även tingsrätten ska göra. För om man läser citaten från domen nedan här så är det ofattbart att de inte kunde döma på annat sätt.
Jag har aldrig sagt att barnkonventionen skall ha något företräde. Jag vet inte vems fel det är att inte förhistorian inte finns med i denna rättegång. Om den fanns med kanske man hade kunnat döma på annat sätt. För visst är det relevant om ett barn jag har garanti ansvar för, varit drogad och vanvårdad en längre tid och jag till och med blivet uppmärksammad på denna vanvård från andra. Men jag har brustit i mitt ansvar och underlåtit mig att se/ta mitt ansvar under en längre tid.
Jag vet att det kanske inte är relevant för en dom just nu. Men som jag har sagt tidigare är det där jag skulle vilja se att barnkonventionen gjorde det möjligt titta på en helhet när det gäller barn.
Du ägnar dina inlägg att påpeka vilka juridiska tankefel jag gör. Men säger samtidigt att du tycker att straffet är för lågt.
Så vad är dina tankar om hur man skulle kunnat döma på annat sätt.
För domen må vara hur välskriven som helst. Men att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel.
Sen förstår jag självklart att mitt förslag om att återinföra skampåle och spöstraff bara för henne kan vara lite juridisk trixigt.
Jag håller med om familjehems mamman, respekten för henne sjunker i och med medverkan i det programmet. Någon skrev att hon och Jacob separerat. Kanske ensam mamma söker nästa gång.
Jag tänker inte ägna så mycket tid åt det där med Lex Sarah-anmälningen. Du får helt enkelt kika runt och läsa, så kommer du se att en domstol ALDRIG skrivit en lex Sarah-anmälning och heller inte har behörighet till att göra detta. Domstolar sysslar med juridik och inte med omvårdnad. Omvårdnaden sysslar "utföraren" med (dvs verksamheten där brukaren/patienten finns). Mer orkar jag inte skriva eftersom du uppenbart inte vet/förstår intuitionen med en domstol och vad en domstols/domares uppdrag är. Men får jag feeling någon gång lovar jag att lägga ut texten :-)
Att Kammarrättens vedervärdiga beslut är upphovet till Esmeraldas död råder det inget tvivel om. Tyvärr "gjorde dom bara sitt jobb" och följde ett prejudikat från Högsta Förvaltningsdomstolen. Så vi får nog hänga både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen för detta.
Att "för-historien" inte finns med är troligen för att någon vidare bevisning inte finns. Det kan också vara så att pappan är en central figur i det som tidigare hänt, och honom kan man ju inte ställa inför rätta. Visst hade "för-historien" lett till fler brott, t ex Vållande till kroppsskada och/eller Misshandel. Det hade också visat att mamman (och pappan) "till vardags" brustit i sitt garantansvar, vilket kanske gjort att mammans vållande-brott ansågs ännu mer allvarligt.
Mmm exakt! Jag tänker dels att man absolut måste kunna gå högre upp på straffskalan för Grovt vållande till annans död. Maxstraffet är ju som sagt 6 års fängelse, så betydligt högre än 21 månader går ju att gå. Jag tänker att man skulle kunna påvisa att mamman brustit i sitt garantansvar tidigare, och på ett värre sätt, än det domen pekar på. Jag tänker att man kunnat se allvarligare på "narkotika-delen". Dvs: Mamman ser hur illa det är med Esmeralda. Mamman är själv påverkad, pappan är påverkad, mamman VET att det finns droger i huset (som Esmeralda antingen kunnat få i sig på egen hand eller genom att pappan gett henne) och att hon därför skulle ha agerat utifrån vetskapen att Esmeralda skulle kunna vara neddrogad/förgiftad.
Slutligen så gör du det svårt för dig själv och vår diskussion när du avslutar med: "att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel". För som vi redan nämnt har inte "för-historien" prövats i detta målet. Det enda man kan kolla på är DAGEN DÅ ESMERALDA DOG. Du måste räkna bort allt annat, för inget av det där har prövats i denna rättegången!
__________________
Senast redigerad av Haaaaag 2020-08-10 kl. 12:50.
Senast redigerad av Haaaaag 2020-08-10 kl. 12:50.
Citat:
Du minns helt rätt i allt du skriver, det var precis så det gick till i de inledande förhören. Det sägs alltid att rätten lägger stor vikt vid det första förhöret generellt, vet inte varför de ifrån går det här. När det är så uppenbart att versionen ändras så tydligt. Och visst säger P ring 112 enligt förhören, men det är R som sätter stopp för det!
Hur väljer rätten vilken version man tror mest på?
Vid exempelvis vallningen (och första förhöret om jag minns rätt) så satt ju Rebecka o lipade o berättade en version där hon var lika inblandad som Putte; versionen om att hon badade S medan P badade E. Båda var i badrummet, och E halkade eftersom P var tvungen att hjälpa R att få upp S ut baljan, så P vände ryggen mot E i några sekunder. Rebecka berättar att Esmeraldas ögon rullade bakåt när de tog upp henne ur badkaret, och de förstod att hon var död. Sedan gjorde de HLR i mellan 5-45 minuter, men utan att få liv i henne.
Då valde R att ”stänga av” och bara fokusera på S.
I denna version minns Rebecka detaljer - såsom att hon var i badrummet, att S badade i baljan, att han var hal av olja och hon behövde ha hjälp att få upp honom.
Hon minns väl även att E låg med huvudet mot golvbrunnen (osäker på om det var P eller R som sade det, men jag tror att det var R).
Denna version berättar R i polisbilen utanför lägenheten i samband med gripandet, vid första förhöret samt vid vallningen.
Sedan kommer hon plötsligt på att hon inte minns någonting, och att hon inte visste någonting (min personliga gissning är att minnesförlusten kommer efter samtal med advokaten).
Versionen om att E avled omgående är ju en lögn, eftersom rättsläkaren säger att dödsförloppet var 3-12 h. Så turturduvorna har haft gott om tid att fundera över huruvida de ska ringa 112.
Hur kommer det sig att tingsrätten tror mer på den senare versionen, än på den första..?
Borde man inte minnas mer i nära anslutning till brottet, än ett halvår senare?
Enligt Puttes bror så säger P (i samband med att han berättar att E är död) ”Rebecka säger att de tar barnen då” på frågan varför de inte ringde 112.
Och jag tror att Putte även i förhör säger att han skrek ”ring 112!” när han tar ut E ur badrummet.
Om det stämmer, så är det ju Rebecka som tar det aktiva valet att inte ringa efter hjälp - och istället låta E dö - av rädsla att förlora de andra barnen.
Eftersom Rebecka drabbas av allt grövre minnesförlust ju längre tiden går, så kan man ju tycka att den första versionen - där hon faktiskt minns saker - vore den version som rätten går på.
Att man lämnar en historia som innehåller viss fakta, borde väga tyngre än att plötsligt glömma allt.
Vid exempelvis vallningen (och första förhöret om jag minns rätt) så satt ju Rebecka o lipade o berättade en version där hon var lika inblandad som Putte; versionen om att hon badade S medan P badade E. Båda var i badrummet, och E halkade eftersom P var tvungen att hjälpa R att få upp S ut baljan, så P vände ryggen mot E i några sekunder. Rebecka berättar att Esmeraldas ögon rullade bakåt när de tog upp henne ur badkaret, och de förstod att hon var död. Sedan gjorde de HLR i mellan 5-45 minuter, men utan att få liv i henne.
Då valde R att ”stänga av” och bara fokusera på S.
I denna version minns Rebecka detaljer - såsom att hon var i badrummet, att S badade i baljan, att han var hal av olja och hon behövde ha hjälp att få upp honom.
Hon minns väl även att E låg med huvudet mot golvbrunnen (osäker på om det var P eller R som sade det, men jag tror att det var R).
Denna version berättar R i polisbilen utanför lägenheten i samband med gripandet, vid första förhöret samt vid vallningen.
Sedan kommer hon plötsligt på att hon inte minns någonting, och att hon inte visste någonting (min personliga gissning är att minnesförlusten kommer efter samtal med advokaten).
Versionen om att E avled omgående är ju en lögn, eftersom rättsläkaren säger att dödsförloppet var 3-12 h. Så turturduvorna har haft gott om tid att fundera över huruvida de ska ringa 112.
Hur kommer det sig att tingsrätten tror mer på den senare versionen, än på den första..?
Borde man inte minnas mer i nära anslutning till brottet, än ett halvår senare?
Enligt Puttes bror så säger P (i samband med att han berättar att E är död) ”Rebecka säger att de tar barnen då” på frågan varför de inte ringde 112.
Och jag tror att Putte även i förhör säger att han skrek ”ring 112!” när han tar ut E ur badrummet.
Om det stämmer, så är det ju Rebecka som tar det aktiva valet att inte ringa efter hjälp - och istället låta E dö - av rädsla att förlora de andra barnen.
Eftersom Rebecka drabbas av allt grövre minnesförlust ju längre tiden går, så kan man ju tycka att den första versionen - där hon faktiskt minns saker - vore den version som rätten går på.
Att man lämnar en historia som innehåller viss fakta, borde väga tyngre än att plötsligt glömma allt.
Citat:
Jag tänker inte ägna så mycket tid åt det där med Lex Sarah-anmälningen. Du får helt enkelt kika runt och läsa, så kommer du se att en domstol ALDRIG skrivit en lex Sarah-anmälning och heller inte har behörighet till att göra detta. Domstolar sysslar med juridik och inte med omvårdnad. Omvårdnaden sysslar "utföraren" med (dvs verksamheten där brukaren/patienten finns). Mer orkar jag inte skriva eftersom du uppenbart inte vet/förstår intuitionen med en domstol och vad en domstols/domares uppdrag är. Men får jag feeling någon gång lovar jag att lägga ut texten :-)
Att Kammarrättens vedervärdiga beslut är upphovet till Esmeraldas död råder det inget tvivel om. Tyvärr "gjorde dom bara sitt jobb" och följde ett prejudikat från Högsta Förvaltningsdomstolen. Så vi får nog hänga både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen för detta.
Att "för-historien" inte finns med är troligen för att någon vidare bevisning inte finns. Det kan också vara så att pappan är en central figur i det som tidigare hänt, och honom kan man ju inte ställa inför rätta. Visst hade "för-historien" lett till fler brott, t ex Vållande till kroppsskada och/eller Misshandel. Det hade också visat att mamman (och pappan) "till vardags" brustit i sitt garantansvar, vilket kanske gjort att mammans vållande-brott ansågs ännu mer allvarligt.
Mmm exakt! Jag tänker dels att man absolut måste kunna gå högre upp på straffskalan för Grovt vållande till annans död. Maxstraffet är ju som sagt 6 års fängelse, så betydligt högre än 21 månader går ju att gå. Jag tänker att man skulle kunna påvisa att mamman brustit i sitt garantansvar tidigare, och på ett värre sätt, än det domen pekar på. Jag tänker att man kunnat se allvarligare på "narkotika-delen". Dvs: Mamman ser hur illa det är med Esmeralda. Mamman är själv påverkad, pappan är påverkad, mamman VET att det finns droger i huset (som Esmeralda antingen kunnat få i sig på egen hand eller genom att pappan gett henne) och att hon därför skulle ha agerat utifrån vetskapen att Esmeralda skulle kunna vara neddrogad/förgiftad.
Slutligen så gör du det svårt för dig själv och vår diskussion när du avslutar med: "att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel". För som vi redan nämnt har inte "för-historien" prövats i detta målet. Det enda man kan kolla på är DAGEN DÅ ESMERALDA DOG. Du måste räkna bort allt annat, för inget av det där har prövats i denna rättegången!
Att Kammarrättens vedervärdiga beslut är upphovet till Esmeraldas död råder det inget tvivel om. Tyvärr "gjorde dom bara sitt jobb" och följde ett prejudikat från Högsta Förvaltningsdomstolen. Så vi får nog hänga både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen för detta.
Att "för-historien" inte finns med är troligen för att någon vidare bevisning inte finns. Det kan också vara så att pappan är en central figur i det som tidigare hänt, och honom kan man ju inte ställa inför rätta. Visst hade "för-historien" lett till fler brott, t ex Vållande till kroppsskada och/eller Misshandel. Det hade också visat att mamman (och pappan) "till vardags" brustit i sitt garantansvar, vilket kanske gjort att mammans vållande-brott ansågs ännu mer allvarligt.
Mmm exakt! Jag tänker dels att man absolut måste kunna gå högre upp på straffskalan för Grovt vållande till annans död. Maxstraffet är ju som sagt 6 års fängelse, så betydligt högre än 21 månader går ju att gå. Jag tänker att man skulle kunna påvisa att mamman brustit i sitt garantansvar tidigare, och på ett värre sätt, än det domen pekar på. Jag tänker att man kunnat se allvarligare på "narkotika-delen". Dvs: Mamman ser hur illa det är med Esmeralda. Mamman är själv påverkad, pappan är påverkad, mamman VET att det finns droger i huset (som Esmeralda antingen kunnat få i sig på egen hand eller genom att pappan gett henne) och att hon därför skulle ha agerat utifrån vetskapen att Esmeralda skulle kunna vara neddrogad/förgiftad.
Slutligen så gör du det svårt för dig själv och vår diskussion när du avslutar med: "att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel". För som vi redan nämnt har inte "för-historien" prövats i detta målet. Det enda man kan kolla på är DAGEN DÅ ESMERALDA DOG. Du måste räkna bort allt annat, för inget av det där har prövats i denna rättegången!
Du har så rätt. En domstol ska döma efter bevisens ställning inte efter känslor.
Citat:
Svar på frågan är att Tingsrätten med största sannolikhet utgått från "Balkongfallet" (NJA 2015 s. 702).
Läs nedan:
25. "I detta mål har sådant som antecknats i samband med förundersökningen åberopats i stor utsträckning. Vid bedömningen av uppgifter av sådant slag, t.ex. anteckningar från polisförhör, måste beaktas att förhör under förundersökningen inte sker med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol och i parternas närvaro. De noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande av flera skäl. Bland annat kan förhörsledaren och den som har förhörts ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna. Är det fråga om skriftliga sammanfattningar från ett förhör kan det vara oklart vilka frågor som faktiskt har ställts och därmed också vilka förhållanden som det har legat nära till hands för den hörde att berätta om. Vidare kan upplysningar, som först senare visar sig vara viktiga, ha utelämnats. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde har velat förmedla".
26. "Det finns skäl att påpeka, att det förhållandet att en uppteckning från ett förhör har lästs upp för förhörspersonen och godkänts av denne, inte är någon garanti för att han eller hon verkligen i alla delar står bakom den redovisning av förhöret som finns nedtecknad eller att redovisningen fullt ut återspeglar förhöret".
27. "Syftet med förundersökningen är i första hand att skapa underlag för beslut i åtalsfrågan. Genom förundersökningen får parterna också möjlighet att bedöma vilken bevisning som bör åberopas inför domstolen. Vad som sker under förundersökningen ska inte betraktas som en del av rättegången. Det är därför angeläget att berättelser som har lämnats under förundersökningen får läggas fram bara då rättegångsbalken lämnar utrymme för detta (se p. 19) och att berättelserna värderas mot den nu angivna bakgrunden".
Läs nedan:
25. "I detta mål har sådant som antecknats i samband med förundersökningen åberopats i stor utsträckning. Vid bedömningen av uppgifter av sådant slag, t.ex. anteckningar från polisförhör, måste beaktas att förhör under förundersökningen inte sker med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol och i parternas närvaro. De noteringar som görs av polisen kan ha blivit missvisande av flera skäl. Bland annat kan förhörsledaren och den som har förhörts ha talat förbi varandra utan att det framgår av anteckningarna. Är det fråga om skriftliga sammanfattningar från ett förhör kan det vara oklart vilka frågor som faktiskt har ställts och därmed också vilka förhållanden som det har legat nära till hands för den hörde att berätta om. Vidare kan upplysningar, som först senare visar sig vara viktiga, ha utelämnats. Uppgifter kan också ha getts en annan nyans än den som den hörde har velat förmedla".
26. "Det finns skäl att påpeka, att det förhållandet att en uppteckning från ett förhör har lästs upp för förhörspersonen och godkänts av denne, inte är någon garanti för att han eller hon verkligen i alla delar står bakom den redovisning av förhöret som finns nedtecknad eller att redovisningen fullt ut återspeglar förhöret".
27. "Syftet med förundersökningen är i första hand att skapa underlag för beslut i åtalsfrågan. Genom förundersökningen får parterna också möjlighet att bedöma vilken bevisning som bör åberopas inför domstolen. Vad som sker under förundersökningen ska inte betraktas som en del av rättegången. Det är därför angeläget att berättelser som har lämnats under förundersökningen får läggas fram bara då rättegångsbalken lämnar utrymme för detta (se p. 19) och att berättelserna värderas mot den nu angivna bakgrunden".
Jag hinner inte svara på allt just nu, men slänger in en fråga eller två:
1. Är balkongfallet detsamma som Yara? Där morbrodern dömdes till typ 14 års fängelse för mord (?) trots att ingenting visade på att han deltagit i misshandeln eller mordet?
Jag har inte följt det fallet alls, så ber om ursäkt om jag missuppfattat detaljer.
2. Det de nämner är ju polisernas anteckningar (vilket historien i bilen går under), men vid förhör är det ju dialogutskrift, och inte någon sammanfattning? Och vid vallningen är det Rebecka själv som berättar medan hon filmas.
Vid förhören deltar även vad som verkar vara en väldigt duktig advokat, så någon rättsosäkerhet känns svår där.
För mig som lekman känns det märkligt att man kan sitta och erkänna/berätta saker, med försvarare närvarande, inför en kamera, och sedan ta tillbaka allt o ”glömma bort” hela historien.
Vart läser ni domen??? Alt hittar målnumret?
Citat:
Jag känner att det kanske är lika bra att vi slutar kommentera varandra ett tag, jag känner mig lite uppläxas av dig, och det är inte en känsla jag gillar att ha. Dessutom så pratar vi bara om varandra och upprepar samma sak men med olika ord inlägg på inlägg. Jag tycker mycket av det du skriver här är intressant och jag uppskattar dina kunskaper inom juridiken. Jag tänker inte ägna så mycket tid åt det där med Lex Sarah-anmälningen. Du får helt enkelt kika runt och läsa, så kommer du se att en domstol ALDRIG skrivit en lex Sarah-anmälning och heller inte har behörighet till att göra detta. Domstolar sysslar med juridik och inte med omvårdnad. Omvårdnaden sysslar "utföraren" med (dvs verksamheten där brukaren/patienten finns). Mer orkar jag inte skriva eftersom du uppenbart inte vet/förstår intuitionen med en domstol och vad en domstols/domares uppdrag är. Men får jag feeling någon gång lovar jag att lägga ut texten :-)
Att Kammarrättens vedervärdiga beslut är upphovet till Esmeraldas död råder det inget tvivel om. Tyvärr "gjorde dom bara sitt jobb" och följde ett prejudikat från Högsta Förvaltningsdomstolen. Så vi får nog hänga både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen för detta.
Att "för-historien" inte finns med är troligen för att någon vidare bevisning inte finns. Det kan också vara så att pappan är en central figur i det som tidigare hänt, och honom kan man ju inte ställa inför rätta. Visst hade "för-historien" lett till fler brott, t ex Vållande till kroppsskada och/eller Misshandel. Det hade också visat att mamman (och pappan) "till vardags" brustit i sitt garantansvar, vilket kanske gjort att mammans vållande-brott ansågs ännu mer allvarligt.
Mmm exakt! Jag tänker dels att man absolut måste kunna gå högre upp på straffskalan för Grovt vållande till annans död. Maxstraffet är ju som sagt 6 års fängelse, så betydligt högre än 21 månader går ju att gå. Jag tänker att man skulle kunna påvisa att mamman brustit i sitt garantansvar tidigare, och på ett värre sätt, än det domen pekar på. Jag tänker att man kunnat se allvarligare på "narkotika-delen". Dvs: Mamman ser hur illa det är med Esmeralda. Mamman är själv påverkad, pappan är påverkad, mamman VET att det finns droger i huset (som Esmeralda antingen kunnat få i sig på egen hand eller genom att pappan gett henne) och att hon därför skulle ha agerat utifrån vetskapen att Esmeralda skulle kunna vara neddrogad/förgiftad.
Slutligen så gör du det svårt för dig själv och vår diskussion när du avslutar med: "att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel". För som vi redan nämnt har inte "för-historien" prövats i detta målet. Det enda man kan kolla på är DAGEN DÅ ESMERALDA DOG. Du måste räkna bort allt annat, för inget av det där har prövats i denna rättegången!
Att Kammarrättens vedervärdiga beslut är upphovet till Esmeraldas död råder det inget tvivel om. Tyvärr "gjorde dom bara sitt jobb" och följde ett prejudikat från Högsta Förvaltningsdomstolen. Så vi får nog hänga både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen för detta.
Att "för-historien" inte finns med är troligen för att någon vidare bevisning inte finns. Det kan också vara så att pappan är en central figur i det som tidigare hänt, och honom kan man ju inte ställa inför rätta. Visst hade "för-historien" lett till fler brott, t ex Vållande till kroppsskada och/eller Misshandel. Det hade också visat att mamman (och pappan) "till vardags" brustit i sitt garantansvar, vilket kanske gjort att mammans vållande-brott ansågs ännu mer allvarligt.
Mmm exakt! Jag tänker dels att man absolut måste kunna gå högre upp på straffskalan för Grovt vållande till annans död. Maxstraffet är ju som sagt 6 års fängelse, så betydligt högre än 21 månader går ju att gå. Jag tänker att man skulle kunna påvisa att mamman brustit i sitt garantansvar tidigare, och på ett värre sätt, än det domen pekar på. Jag tänker att man kunnat se allvarligare på "narkotika-delen". Dvs: Mamman ser hur illa det är med Esmeralda. Mamman är själv påverkad, pappan är påverkad, mamman VET att det finns droger i huset (som Esmeralda antingen kunnat få i sig på egen hand eller genom att pappan gett henne) och att hon därför skulle ha agerat utifrån vetskapen att Esmeralda skulle kunna vara neddrogad/förgiftad.
Slutligen så gör du det svårt för dig själv och vår diskussion när du avslutar med: "att en mamma som varit delaktig i, att under lång tid droga, orsaka kroppsskada psykisk misshandla och låsa in sitt barn. Får ett så milt straff är fel". För som vi redan nämnt har inte "för-historien" prövats i detta målet. Det enda man kan kolla på är DAGEN DÅ ESMERALDA DOG. Du måste räkna bort allt annat, för inget av det där har prövats i denna rättegången!
Men Jag talar som jag sa tidigt om vilka känslor domen framkallar, jag förstår ju självklart att skampåle på torget i Norrköping inte är aktuellt. Vidare talar jag vikten av att ändra lagar, granska internt och analysera och utveckla för att göra allt man kan för att detta inte ska hända igen.
Du talar om denna dom utifrån texten i domen och tänker kring vilken juridik man tillämpat. Båda perspektiven är helt okey. Detta är ju flaschback, man får tycka och skriva vad man vill. Men jag känner att det inte blir speciellt befruktande att blanda våra perspektiv.
Jag vet som sagt att domstolar inte Lex Sarah granskar sig själva. Jag skriver att jag tycker att de borde göra det. För som sagt, detta beslut ledde till att en liten flika dog. Beslutet är förvisso fattat 2018, högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till ett praxis från 2012. Där man anser att står över barnperspektivet och att hänsyn inte ska tas till hur beslutet påverkar barnet. Detta var fel då och det är definitivt fel nu. Praxis måste ändras. Förhoppningsvis skulle en interngransknimg i en lex Sarah liknade process komma fram till just det.
Jag har varit med vid 3 olika lex Sarah processer. Varav jag var anmälare vid en och suttit som ansvarig chef vid en. Jag har suttit i dialog med ivo om hur man ska tänka kring dem och vad de ska leda till.
Jag anser ju att det finns bevis för att manman varit just delaktig. Vittnesmål, oro från släktingar, googlingar, att inköp av knark att och sms. Jag anser inte att det är rätt att man tittar på en enstaka dag när det gäller en sådan här typ av ärende.
Och det jag vill är att skapa utrymme i lagen för att titta på en helhet när det gäller barn. Men det har jag ju sagt så många gånger redan.
Att jag dessutom tycker att Rebecka blivet ansvarsbefriad för att hon är kvinna är ju inget mätbart.
I detta fall, när det inte finns några bevis för vem som gjorde vad, och där det inte finns något som tyder på att pappan var den aktiva förövaren och mamman var passiv åskådare, där tidiga vittnesmål tyder på att de gjorde uttalande i samförstånd. Och där mammans under processen får svårare och svårare att minnas.
Är jag säker på att om Rebecka dött och Patrik agerar som hon, skyllt allt på henne och hävdat glömska. Hade han blivet hårdare dömd än vad hon blev.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera