Citat:
Ursprungligen postat av
14thInt
För mig är detta obekräftat, och måste kontrolleras mot andra källor. Om detta skulle stämma, måste vi uppvärdera mötesscenariot (både konspiration (FGM/P) och privat motiv (EGM/P)).
Jag tror inte på mötesscenariot personligen men det finns eventuellt en mindre detalj som skulle kunna styrka det. Det finns ett mellanläge, en
light-variant av mötesscenariot som exempelvis Borgnäs nu mer propagerar för. Att GM tar ett steg ut i gatan, möter upp Palme vid reklampelaren, går med dem ett par steg, växlar ett par ord och sen plötsligt skjuter. Allting under ett förlopp på 4-5 sekunder.
Detta skulle kunna matcha både Björkman, Delsborn och Anderssons bild, utan att bryta Morelius bild allt för mycket. Det skulle även förklara Lisbeths plötsliga "nej, vad gör du!?" som man kan argumentera för är malplacerad i det standardiserade scenariot. Börjar man spontant anklaga en person sekunden efter den skjuter en ur mörkret?
Jag tror givetvis inte att Engström var gärningsmannen. Däremot tror jag att han kan befinna sig någon annanstans i förloppet. Exempelvis inne på Tunnelgatan som Borgnäs föreslår, där han gömmer sig för att iaktta Palme i korsningen. Ett annat alternativ är att han ser mordet när han tittar över axeln mot dem söder om mordplatsen enligt samma princip. I vilket fall utvecklar han sin teori om mordet i en intervju i
Skydd & Säkerhet. Där säger han såhär:
Citat:
Lägg ihop de här bilderna – paret tilltalas av en man som kanske känt igen dem och vill säga något till en livs levande världskändis som plötsligt kommer knallande Sveavägen fram från bion. Många har hälsat vänligt på Palme – han hade inte bara fiender. Tänk om den beundrade statsministern snäser av vederbörande på ett föraktfullt sätt. Avvisade och vända ryggen åt blir några av oss förbannade. Om då någon av oss går omkring med ett vapen – så kanske vi tar till det vid ett sådant tillfälle. Sinnet rinner till – vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom – Din djävel! – pang. Det är tyvärr mänskligt – eller omänskligt.
Kort sagt: Engström beskriver alltså även han mötesscenariot, i den tightare variant som exempelvis Borgnäs förespråkar. Han kommer även ihåg den mindre men korrekta detaljen om handen på Palmes axel, som både Morelius och Björkman noterar. Är inte detta lite kusligt, mot bakgrund av vad vi vet och inte vet om var Stig Engström var när skotten gick av?
En möjlig förklaring i så fall är att det är skytt-figuranten i attentatsövningen eller en livvakt som möter upp OP, växlar ett par avväpnande ord och sen slår till. Jag skäms nästan lite halvt för att posta detta och lutar överlag bort från mötesscenariot. Men kunde samtidigt inte undgå att tänka på det. Finns det ett okänt vittne som stöttar mötesscenariot?
Man måste i så fall kunna belägga på ett realistiskt sätt varför Lisbeth skulle delta i en mörkläggning av det redan under mordnatten, och här faller det. Exempelvis Jan Bondesson (i bortglömda
Blood on the Snow) föreslår att mötet gick ut på att växla dokument om Boforsaffären. Då måste man förklara varför Lisbeth skulle spontant ställa upp med att täcka för Bofors lönnmördare (som JB märkligt nog menar är CG Östling). JB föreslår PTSD, vilket ju är ett extremt effektivt verktyg i scenarioplanering. Om man kan välja vad ett vittne minns och inte minns kan ju vad som helst ha hänt.
Jag lutar till sist åt att Engström bara virrar, eftersom komplikationerna blir för höga. Men en av många mystiska detaljer runt mordplatsen. Ett annat alternativ, också konspiratoriskt, är att det ingår i Engströms ursprungsroll. Att sprida maximal förvirring.