Citat:
Ursprungligen postat av
Snor-Johan
Delar dina tankar. Det är vida känt att i församingar finns en slutenhet och självgodhet vilket yttrar sig i att man givet sin tro ser själv som större experter än experterna själva.
Så är det väl inte riktigt. Att hon inte fick den värdsliga hjälpen med sin bipolaritet i församlingen hon hade behövt är uppenbart. Den okunniga och slutna församlingen räckte inte till eftersom hon hade behövt professionell psykiatrisk hjälp.
Du har rätt i att det framkom i förhören att Lenas bipolaritet debuterade långt innan SD kom in i bilden vilket strider mot den anmärkningsvärda (genus) fokuseringen på att han/ mannen var hennes problem.
Dock intensifierades hennes sjukdom i form av förföljelse, häpnadsväckande elakheter och kontrollbehov iom, SDs avvisande av henne. Hennes korsförhör av SD om HDs underlivsbesvär, sexliv och vad HD hade på sig när hon sov var vassare än dom förhör som senare var ämnade att utreda mordet på henne.
Maniska symtom
•
stora humörsvängningar, man är antingen extremt irriterad eller väldigt uppvarvad
• starkt överdrivet självförtroende, tendens till grandiost beteende
• ökad energi
• minskat behov av sömn, man klarar av att sova lite eller inte alls under flera dagar utan att känna sig trött
• ökat pratande – man pratar för mycket, för fort, hoppar från ett ämne till ett annat, är svår att avbryta
• man är lättdistraherad, uppmärksamheten rör sig konstant från en sak till en annan
• hypersexualitet, ökning av sexuella tankar, känslor eller beteende, man använder ett sexualiserat språk
• ökning av målinriktade aktiviteter eller fysisk uppvarvning
• man bortser från risker, är starkt involverad i riskfyllda beteenden eller aktiviteter.
https://www.sjalvhjalppavagen.se/vardpersonal/bipolar-sjukdom/vad-ar-bipolar-sjukdom/information-fran-nimh/mer-fran-nimh/
Min uthålliga focusering på BOs person kommer sig av att i hennes intensiva förtryck finns svaret på det raseri vilket manifesterades i dom ursinniga slagen vilka ändade hennes liv.
Din fixering vid Lenas ”alla fel” istället för motivet till mordet blir uppenbar när man ser hur ditt sk fokus på Lenas fel har skiftat från det ena felet, andra felet, tredje felet osv och nu den senaste tiden har du ställt en diagnos på Lena. Från din första diagnos om övergivenhet till hypomani, nu till bipolär.
Förutom det är din mening att Lena var så fullkomligt genomelak att ingen stod ut med henne.
Att Lena skulle lida av bipolaritet är inget vi vet något om. Det är och kommer (förmodligen) förbli din egen ställda diagnos.
Om man nu ska utgå från att motivet till mordet är att Lena var fullständigt förskräcklig, då blir det ännu konstigare att du ABSOLUT har avskrivit SD som mördare. De har däremot haft en hel del andra som dina misstänkta, alltifrån barn, ex och om jag minns rätt även HD.
Så din teori om jag fattar det rätt är att man måste utgå från offret i det här mordfallet. Så förskräcklig var hon.
Och sedan får man se vem som har gjort det. Det kan u princip vara vem som helst. Då utifrån hennes förskräcklighet.
Det kanske blir ett nytt sätt att arbeta på för framtidens polis?
Eller kanske inte. Så vidrig person som Lena, det ser man sällan?
Alltså med detta synsätt, måste man också förstå att den dom mördade Lena, verkligen är ursäktad. För eftersom man utgår från mordoffrets elakhet så begriper man att mördaren verkligen hade skäl att mörda henne.
Det blev som att mördaren egentligen är offret. Han eller hon har varit ansatt av offret. Så egentligen är allt Lenas fel.
Hm, precis så tänker jag att mördaren tänker. Men det tankesättet är så primitivt att det tror jag inte att många människor tänker.
Så då är vi tillbaka till ruta ett. Vem har ett sådant primitivt sätt att tänka, lösa sina problem.
Då behöver du gå till att tänka ur det perspektiv polisen arbetar efter.
Jag har då aldrig läst om ett fall där polisen arbetat efter de fel som brottsoffret har haft, tex ostädat, bett föräldrarna om hjälp med barnpassning, utövat sin hobby för frenetiskt, hoppat av som pastor, haft tvättkorgen fylld, bett om skjuts osv.
Som jag ser det är din bild av hur Lena var starkt färgad av din egen uppfattning och därigenom mycket starkt överdriven. Det du upprepade gånger kallar sanningen om Lena, den är din egen sanning.
Sanningen är den fakta som vi har. Hur vi värderar den är inte en sanning. Det är vår uppfattning.
Det du ser, det ser inte jag.
Inte på låååånga vägar.