Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Första gången jag gråter på länge. Fyfan vad allt känns tufft. Närmsta vännen håller på att bruka tyngre droger, det var mer "chill" när han endast drack alkohol några gånger i veckan och tog amfetamin. Det gör så ont att se någon man älskar långsamt ta sönder sig själv. Känner mig dessutom så ensam, endast honom och gänget kvar. Några enstaka bekanta som jag inte är så nära. Ingen att prata ut med. Eller förr hade jag väl en dagbok på darkside där 10 främlingar var mitt emotionella stöd men nu har en i gänget skaffat darkside. Vill inte att han ska veta om hur jag mår. Därför är flashback bättre, endast 1 person vet om vad jag heter på flashback och så ska det förbli (hej, jag mår piss. Stick härifrån helst nu innan jag skaffar besöksförbud.). Har kanske en person jag kan prata ut med, en tjej jag träffar just nu. Hon är ganska gullig men jag är så förjävla försiktig av mig och får ångest endast av att kyssa henne. Ibland får jag dock impulser jag inte kan styra och gör det ändå vilket leder till att jag nästan anmäler mig själv för ofredande. Det är bara en kyss, kanske en kram men jag får panik trots att hon är ok med det. Är inte bekväm med att prata ut om jobbiga saker med henne alls, även fast hon ibland försöker pressa ut allt det jobbiga från mig. Känns som ett skevt psykologsamtal förutom att psykologen är någon jag träffar ganska ofta. Vill inte. Kan inte. Vet inte ens vart jag vill komma med det här, vill bara skriva av mig. Vi hörs flashbang.

gör nått helt annat mot vad du brukar göra , tex stäng ner mobil , handla lite korv med bröd , ta bilen ut till skogen och bara grilla , ta det lugnt , lyssna på tystnaden och eventuellt lite fågelkvitter ,

ett tips till , ta med en plastbunke , för det finns fina blåbär där nu

testa nått sådant här ! så kommer det kännas lättare fort

hur mår jag i dag då ? HAHA ja ni , jag orkar helt ärligt inte beskriva det med annat än att det är BLY TUNGT

nej fy fan vad man plågar sej själv

Vet inte om jag vill leva längre.

Det är bra, om du inte vet så skulle i alla fall jag tolka det som att det finns någon anledning till att fortsätta leva.
Är det livet i sig eller situationen du är i som är värst?
Ibland känns det kolsvart och som att man sitter i botten av ett svart hål helt utan möjlighet att ta sig ut men för de allra flesta så finns det sätt och livet kan till och med bli förjävla bra! Jag vet att jag låter som en äckligt hurtig typ nu men jag talar både av min egen erfarenhet och många många andras.

vad har du för tips då till någon som dör inom snar framtid , om inte en förändring kommer till

vi pratar om max 3 månader , troligtvis ännu kortare tid

helt seriöst

I can't believe what I just have done! I am such a lucky guy. Life is good now, you just have to work for it.

Det beror väl på vad personen vill ha tips om och hur situationen ser ut.

finns i PM om du har lust och tid

Situationen, tror jag. Mina vänner har ordnade liv med arbete och partners medan jag utbildning till trots (hittar inga jobb) ruttnar bort i en knarkarkvart långt från allt vad drömmar heter. Känns väl extra tufft nu när den sista singelvännen börjat dejta någon. Det tycks inte menat att jag ska vara en del av det här livet.

Haha ja du sånt är livet förstår du! Vissa får inte vad de vill ha, det har jag accepterat och det är skönt som fan. Du dina jävla vänner borde du vara glad över istället för att de vad de har som inte du har.

Svårt att acceptera att man lever ett jävla skuggliv när andra reser, gifter sig och har roligt. Sånt där verkar ju ske närmast automatiskt för dem. "När du blir stor måste du jobba" gäller tydligen inte mig. Inte ens donken nappar.

Behöver ingen partner och kan skippa resorna, men något att brinna för vore bra.