Citat:
Jag upplever att det finns en tystnadskultur inom vården. Besvärliga sjuka bollas runt mellan vårdinrättningar. Läkare som ska ringa men inte hör av sig på flera veckor eller inte alls.
Om du är ung och sjuk kanske du inte märker av det. Men för en äldre multisjuk person märker man klart och tydligt.
De som jobbar inom vården vill ha enkla ärenden de kan hjälpa med en liten insats och samtidigt få det att låta som det var en stor insats.
Jag kan dra några riktiga skräck exempel men jag vill inte outa mig.
Om du är ung och sjuk kanske du inte märker av det. Men för en äldre multisjuk person märker man klart och tydligt.
De som jobbar inom vården vill ha enkla ärenden de kan hjälpa med en liten insats och samtidigt få det att låta som det var en stor insats.
Jag kan dra några riktiga skräck exempel men jag vill inte outa mig.
Finns ju en möjlighet att det finns ett samband mellan läkare som inte hinner höra av sig och att man "gnäller" över hög belastning där man inte hinner med. Just saying...
Jag jobbar själv inom vården och känner inte igen din beskrivning av att man vill göra så lite som möjligt men blåsa upp det till något stort. Tvärtom skulle jag säga att vi är dåliga på att ta beröm och bra på att ge vården kritik, vilket bl.a. tolkas som "gnäll". Men förstås om man som patient kan få det intrycket p.g.a. att det på många ställen sitter sköterskor eller undersköterskor som "grindvakter" som kan vara åt det barskare och mindre service minded hållet jämfört med om man väl kommer innanför muren.
Citat:
Jag har tänkt på att det finns en yrkesgrupp som gnäller lika mycket och det är lärarna. De flesta i de båda yrkesgrupperna har aldrig haft någon annan yrkestitel (förutom möjligen som väldigt ung i ett okvalificerat arbete då de stod i kassan och sålde snus å godis) och tror därmed att alla andra jobb är så mycket lättare än deras.
Finns en annan möjlighet, vilket är att det är två yrkesgrupper med stort ansvar för andra människor och som i många fall faktiskt vill att det ska bli så bra som möjligt för dessa människor men som känner att man själv och organisationen inte räcker till av olika anledningar. Visst finns det mycket gnäll men en hel del bottnar förmodligen i en känsla av otillräcklighet som blir desto större och mer kännbar när man vet att den drabbar andra. Till skillnad om snuset eller godiset är slut.