Citat:
Holger Romander ger i sin självbiografi uttryck för sin skepsis till PKK-spåret och framställer det så att regeringen krävde att PU efter Holmér trots haveriet skulle fortsätta utreda PKK:När Hans Holmer kickas i februari 1987 är en av Holger Romanders första åtgärder att fördjupa spaningarna i PKK Spåret. Detta görs under ledning av Näss. I slutet av 87 är PKK spåret genomtröskat och till Walter Kegö och Janne Barrlings förtret minskas personalstyrkan på det spåret drastiskt. Tror det finns andra bottnar i Ebbe Carlsson och hans gängs skitkastning mot Näss.
"Regeringen uppdrog /.../ åt Magnus Sjöberg och mig att leda den fortsatta mordutredningen. När justitieminister Sten Wickbom delgav mig regeringens beslut gjorde han ett häpnadsväckande tillägg. Han sa att en förutsättning var att jag ställde 300 poliser till förfogande för att gräva vidare i kurdspåret. Regeringen bedrev alltså själv mordutredning!
Om det var rätt eller fel av regeringen att i det för nationen kritiska läget bedriva operativ spaning får andra bedöma men jag ställer mig frågande till varför regeringen okritiskt inriktade sig på kurdspåret trots att det vid mordutredningen under Hans Holmers ledning inte hade framkommit någonting som gav det minsta stöd åt misstankarna mot PKK. I sak betydde regeringens villkor ingenting. 300 poliser från Säpo fanns redan på plats och man skulle gräva vidare i kurdspåret så länge det fanns något att gräva upp. Vi hittade ingenting. Kurdspåret saknade påvisbar substans."
Kanger ger i sin bok en kompletterande bild av förloppet:
"Fyra månader efter razzian mot kurderna [dvs i april/maj] börjar också Säpos kurdjägare få kalla fötter inför en möjlig kritik för sin roll i Palmeutredningen. Chefen vid Säpos terroristrotel, Krister Hansén, låter meddela att PKK inte längre bör betraktas som terroristorganisation och att den inte förväntas utföra några terrorattacker i Sverige. Detta ”frikännande” av PKK omfattar dock inte de nio terroriststämplade kurderna i Sverige. Säpo tänker inte rekommendera den svenska regeringen att häva kommunarresten med vidhängande utvisningshot för dem."
Hur Näss agerande var i det här är iofs lite oklart, men det förefaller ju så att regeringens/Wickboms krav också innebar ett åläggande för Säpo att i någon mån fortsätta tröska PKK-spåret. Men att Hansén redan i slutet av våren "avstämplar" PKK som terrororganisation borde i viss spegla Näss inställning. Det är också den bild man får av det fortsatta förloppet.
Barrling hade redan innan mordet varit så inriktad på PKK att Näss till och med börjat oroa sig för att han höll på att bli ”alldeles fastbiten” i ämnet. Därför hade Näss flyttat bort honom från terroristroteln som sysslade med PKK så att han skulle få andra erfarenheter.
Barrling hör bröllopssamtalet två dagar innan mordet och när han därefter berättade om saken för Näss blev denne skeptisk men kontaktade likväl terroristroteln för att mer exakt få veta vad det var för uppgifter det handlade om. När Näss informerat sig kom han fram till att samtalen var så svårtolkade att det inte gick att dra några säkra slutsatser.
Jag får intrycket att Näss hela tiden var skeptisk till PKK-spåret, men att han ville utreda det för att kunna avföra det. När Holmér meddelar Näss att det blir rikskriminalen och PU själva som ska sköta PKK-utredningen och inte Säpo, verkar Näss bli både irriterad och uppgiven. I KU säger Näss:
”Holmér fann att vi inte var de rätta att handskas med kurderna i fortsättningen, vilket vi ansåg olyckligt, men det hjälpte inte mycket.”
Kegö och Barrling kritiserade han ganska hårt med uttalanden som:
”Deras ambition har varit att visa att PKK är en av de farligaste organisationerna i västvärlden. Jag kan inte riktigt inse att det är ett huvudsyfte med mordutredningen.” Och: ”Jag sa uttryckligen till dem: ’Jag vill inte höra mer från er om hot, nya attentat eller sådant, utan nu sysslar ni med mordutredningen!’”
Det är i det läget Kegö och Barrling kontaktar den avpolletterade Holmér och börjar driva sin parallella utredning. När K & B presenterar "källa Anders"/Cetiner för Näss blir denne förbannad och säger "Hälsa honom att om han kommer ska jag terroristförklara honom och skicka honom ur landet.”
Det är det här som får Ebbe Carlsson att kritisera Säpo och och i synnerhet Näss för att de/han inte reagerade över hotbilden från PKK och att de försökte förhindra en "seriös" utredning av mordet. I det sammanhanget uppstår också Ebbes anklagelse om att Näss kan vara en KGB-agent, liksom smutskastningen i boken ”Uppdrag Olof Palme” att Näss är en ”svartblå kallakrigare”. Som alltså Ebbes hemliga buggningsoperation delvis skulle riktas mot.
