Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Det är väldigt svårt för familj och vänner att veta hur dom ska hjälpa personen ur ett destruktivt förhållande, Går du all in riskerar du att personen stänger dej helt ute och agerar du inte alls så slutar det i katastrof. Det absolut svåraste är att hitta en balansgång som sakta men säkert får personen att inse att förhållandet inte är bra för hen. Men just i detta fall så tror jag SDs och LWs kärlek för varandra tog slut och slutade med en dragkamp som bägge ville vinna till varje pris.Tyvärr så blev priset lite väl högt för LW. Och SD måste leva med sitt val för resten av sitt liv.

Är TeamFusk/Redrum/SelectiveMemories ute och cachar i nya identiteter? Ska de lyckas få sina fuskcacher ihopsamlade till ett nytt gemensamt konto tack vare att smilfinken S tror han har smörjt lackey Jenn?

Jag är förmodligen ute i ärende att försöka övertala dig, vilket kanske är knasigt. Jag tror hel t enkelt att vi har lite olika perspektiv och möjligen är vi lika ovilliga att lämna våra positioner.

Jag misstänker att den kombination som bestod av SD-LW var dömd att misslyckas från sekund ett. Ju längre den fortgick desto svårare och allvarligare konsekvenser. Båda är på slutet delaktiga i en otroligt svårbegriplig maktkamp, om än på olika villkor. Den ena hotar om att avslöja allt, den andra hotar om död och blod som flyter.

Gapet däremellan borde tala sitt tydliga språk.

Att det skulle sluta så här tror jag inte att varken Lena eller någon annan kunde förutse, mer än SD själv. I hans huvud har det säkert pågått ett surr av sådan här tankar länge. Observera den sjuka konversation som jag citerat; nej hon får leva.

Både SD och LW bär på sätt och vis ett ansvar för att relationen är destruktiv, men som man ser det så är det den ena som har en nattsvart lösning på det hela, även under relationen.

Det är en extrem lösning att hota om att döda, att ens nämna det. Att hota att döda ett barn... vad säger man.

Det som visar hur helt osannolikt sjukt allt är, det är för mig det faktum att Lena inte berättar för någon om att SD hotat att döda henne och A*ron. Även om man inte tror på att det ska hända, så borde detta varit en varningssignal. Någonstans verkar hennes radar ur funktion. Eller så inte...

För hade Lena berättat detta för UW, vad hade hänt? Vänner?

Jag tänker att om det hade kommit till UWs kännedom, då hade allt fått ett abrupt slut. UW had aldrig accepterat att A*ron blivit hotad. Han hade krävt avslut, annars hade han tagit det vidare. Lena hade varit tvungen att välja. Vilket hon alltså inte kunde?

Så stark var alltså bindningen, så sjukt.

Om Lena hade haft denna bindning till en mer normal person, då hade den personen aldrig börjat hota med att döda ett barn, att slutligen börja tänka på att sätta en mordplan i verket.

Det är ju där man ändå får sätta det största ansvaret. Ansvaret att inte hota att döda och att inte döda visar på vilken kapacitet denna person har och har använt sig av.

Mot den "svarthåriga" bekanta, som han en gång kallade henne i en loggning när han konstigt nog var efter henne i skogen precis så mycket att han såg "detet", men inte påkallade hennes uppmärksamhet, utan bara talade till henne genom loggningen så att hon skulle veta att han hade järnkoll på hennes varje steg....

Hur han visste???
Gissa.

När du skriver: "Och LW är fullvuxen, trebarnsmor, till skillnad från andra kvinnliga offer man möter, som är kring tjugo. ", så tänker jag att vi inte vet hur åldersfördelningen ser ut. Jag tänker att det finns ett otroligt mörkertal, med människor som misshandlas bakom dörrarna till hemmen. Alla slutar inte i död, och alla blir inte kända för offentligheten även om det slutar så illa.

Rubrikskapande blir det när det är unga tjejer som blir offer. De har hela livet framför sig och har knappt hunnit sluta att vara barn ännu. Det är inte lika intressant att läsa om en 60-årig kvinna, som blivit nertryckt i åratal, som kanske gått ner sig i depression och blivit som osynlig och grå. Kanske till och med tagit till flaskan för att orka? Vem vill läsa om det?

Säkert finns det statistik att gräva fram för den intresserade, men jag tror inte att människor som lever i kontrollerande förhållanden är enbart en och samma typ. Det finns nog alla kategorier vad gäller ålder och utbildning. Både intelligenta och okloka, starka och svaga. Det är något som startar med en stark passion, men successivt ändrar karaktär, så att positionerna förflyttas och det blir accepterat som något som hör vardagen till. Helt normalt till sist. Gemensamma förklaringar till varför det är på ett sätt.

Det här sättet.

Tack för denna! Det får bli godfnattläsning. Återkommer.

Jag håller med.
I Lenas situation så krävdes det ju hjälp från professionella. Jag tror inte att någon utan sådan kompetens hade klarat av att få Lena på fötter. Någon skrev i tråden att hon blev arg. Och en av vännerna hon hade blev hon så arg på att det blev konflikter i den relationen för att (som jag tror att det var) han krävde saker av henne. Kanske var det andra saker på det också, men jag tror att hon satte sig emot kraven för att hon inte klarade att avsluta.

Lena hade ju många väldigt både kloka och engagerade personer runt om sig. Hon ville inte lyssna på dom, liksom en narkoman, en alkoholist eller en spelberoende. Ofta vet man själv att det är fel, men kan inte sluta ändå.

Det måste kännas tungt för många av hennes vänner, som kanske känner att de inte gjorde vad de kunde. Men jag tror att det hade varit så totalt uppslukande för någon av hennes vänner att risken hade varit att de själva dukat under. SDs och Lenas relation var så destruktiv, så jag kan inte fattar att de ens orkar själva.

De måste ändå haft några toppar däremellan på slutet?
Om man läser konversationerna i början av 2018 så är de så entoniga, så krampaktigt krävande och kvävande så att det blir som en kamp mellan två drunknade.

Ingen vän ska behöva känna att de har någon skuld.

Nu är jag bara orolig över HD.

Haha, förstår dig!
Sov gott!

Jag accepterar att du har en annan åsikt än jag, det är helt ok.
Jag vill bara flytta fokus lite mer på den som jag anser har det största ansvaret; mördaren.

För mig är det solklart att han mal ner kvinnorna runt om sig. Det funkar bäst (för honom) när de är nedbrutna och är lättmanövrerade, i total underkastelse.

Han hjälten och kvinnorna i symbios.
Inte alla män som har "två fruar".

"Jag tänker att om det hade kommit till UWs kännedom, då hade allt fått ett abrupt slut. UW had aldrig accepterat att A*ron blivit hotad. Han hade krävt avslut, annars hade han tagit det vidare. Lena hade varit tvungen att välja. Vilket hon alltså inte kunde?"

Men hon gjorde ju ett val. Hon valde SD.

Hon menar att UW tvingat LW att välja att fortsätta ha kontakt med SD eller att.... ja vaddå? Hade UW tagit det vidare med polisen? Jag tycker att han och LW borde gjort det ändå.

"Jag tror att hennes vilja att lämna var stark, men det förvirrande och hennes själsliga problem tyngde ner henne, vilket försvårade läkningen, eller"avgiftningen" som J*enny kallade det."

Avgiftning kan endast ske när man bryter helt med sitt missbruk. För att kunna avgiftas hade hon varit tvungen att bryta all kontakt med honom.

Det är en sak att acceptera att någon hotar mig och bär sig illa åt mot mig men om någon hotar mitt barn så är gränsen nådd. Att skydda sina barn är alltid prio ett.

Absolut! Det verkar som om LW inte trodde att SD kunde vara farlig. Kanske för att hsn brukade komma med en massa hot ,( lägre än det att döda A*on) som hsn inte gjorde slag i. Det blir litet lätt för oss när vi i efterhand sitter med facit i hand.

Om man kan kalla det ett aktivt val; ett val som "fria" människor gör?
Vi är väl alla mer eller mindre indoktrinerade, mer än vi tror. Av vår kultur, våra normer, våra föräldrar, våra närmaste. Vi kan också bli ännu mer indoktrinerade av att välja att läsa och ta till oss ensidigt det som vi vill lyssna till.

Lenas val, att inte berätta om det mest hotande, det allra farligaste, vad står det för?

Samtidigt tänker jag att hade hon berättat för UW, då hade det kommit fram till SD. Det hade aldrig gått att bevisa, hoten var verbala. Hade det räckt med den konversation Lena har där hon lyckas få SD att indirekt erkänna, genom att han skriver; det är inget jag är stolt över?

Kanske finns det svart på vitt. I domen står det att SD bad om ursäkt kort efter att han uttalat hoten. Men var finns dessa?

Lena hade kanske stått utan barnen helt och hållet och SD rosenrasande? Mer hot, mer kontroll...