Vad är det för fel på henne?

Jag har en person i min närhet som jag känner ganska väl. Vi kan kalla henne för Anna.
Trots att jag känner Anna ganska väl så kan jag inte förstå vad det är som är fel, varför hon beter sig som hon gör.

Jag staplar upp de mest utmärkande dragen nedan.

1. Anna har extremt svårt för att bestämma sig för vad hon tycker. Ena dagen kan Anna tycka att svarta blomkrukor är skitsnyggt och hon ska nu bara ha svarta blomkrukor. Så går det nån månad och så har hon helt ändrat sig och tycker inte alls om svarta blomkrukor längre. Såhär håller det på med nästan allt. Hon kan älta enkla saker som vad hon ska ha för blomkrukor, vilken färg på tröjan hon ska ha osv i EVIGHETER.
Helst vill hon att andra ska berätta vad de tycker, så att hon kan tycka likadant. Hon tar gärna efter istället för att tycka själv. Och detta gäller det mesta. Någon enstaka gång kan hon ha en egen åsikt om något.

2. Har noll handlingskraft. Kan gnälla om samma sak i ÅRATAL men inte göra något åt det.

3. Anna testar aldrig nya grejer. Hon kan ibland prata om att hon skulle vilja testa något som för henne är nytt, som en ny syssla eller något hon aldrig ätit innan. Men detta blir i Annas huvud en gigantisk sak som är ååh så jobbig. Och som aldrig blir av. Detta kan gälla något så banalt som att prova en frukt hon aldrig ätit. Om det mot förmodan händer så är det efter att hon har övervägt det under många månader.

4. Inte det minsta allmänbildad och ganska korkad. Har i princip inget intresse av att lära sig om saker heller. Ibland känns det som att hon måste ha bott under en sten hela sitt liv, med tanke på hur lite hon kan och förstår om saker.

5. Väldigt negativ. Allt förstoras upp något enormt och blir till ett problem. Ältar, suckar och gnäller väldigt mycket.

6. Är på många sätt mer som ett barn än en vuxen. Som om hon fastnade i utvecklingen när hon var tonåring.

7. Lite känslomässigt tillbakadragen eller avstängd på något sätt. Verkligen ingen varm person. Egoistiska tendenser. Visar inte kärlek till sina barn så som en mamma brukar göra. Använder sina barn som hennes psykologer. Kan uttnyttja folk om hon behöver dem till något. Har vanvårdat djur ganska grovt. Verkar inte superbra på att sätta sig in i andras känslor.

8. Väldigt dålig självinsikt vilket ibland leder till extremt hycklande. Som skrevs under #7 så har hon själv vanvårdat djur då hon tyckte att de skitade ner för mycket inomhus. Djuren fick tillslut inte komma inomhus längre och fick ibland inte mat. De blev sjuka och rejält illa därann, men Anna brydde sig inte det minsta. Fick sedan avlivas av annan utomstående part.
Trots detta kan Anna tycka att det är hemskt när djur far illa, hon kan tom bli riktigt upprörd över det. Konstigt nog.

9. Sjukt pedantisk och lider av (odiagnoserad men högst uppenbar) ocd.

Så, vilken eller vilka diagnoser skulle ni tro att det rör sig om?

Lite svårt att ställa en diagnos utifrån det du har beskrivit. Jag är inte läkare och min gissning kanske är helt åt helvete.

Jag tycker det låter som att hon är deprimerad och lider av någon form av stark ångest. Lägg därtill dålig självkänsla. En sådan person är inte särskilt handlingskraftig (punkt två), har svårt att ta sig utanför sin trygghetszon (punkt tre) och kan uppfattas som avstängd (punkt sju).

Dock är det lite knivigt med hennes empatilöshet och kan bero på sjukdom eller trauma (eller något annat).

Det kan såklart också röra sig om någon typ av autism och att nya saker eller smutsig miljö ger henne stark ångest.

Alltså jättesvårt att säga då det kan röra sig om en eller flera diagnoser eller ett sätt för henne att hantera traumatiska händelser. Någon annan kanske kan ge ett bättre svar?

Depression, ångest, autism och noll självkänsla är vad jag har gissat på själv. Dock ger inget av det ett heltäckande förklaring för hennes svårigheter. Det är mycket som stämmer in på autism, men samtidigt brukar inte de med autism inte kunna något alls. Utan har en eller flera saker som de kan och förstår otroligt bra. Vilket talar emot att det skulle vara autism det handlar om.

Kan man utveckla problem med empatin utifrån trauman?
Hon hade väl inte en rosenskimrande barndom, växte upp med en mamma som led av psykisk ohälsa och som verkar ha varit ganska instabil. Levde sen ung ålder väldigt länge med en man med autistiska och anti-sociala drag. Deras liv tillsammans var ju ingen dröm direkt och hon blev inte särskilt väl behandlad.

Edit; något annat jag tänkt på att att om det "endast" handlar om depression, ångest och ingen självkänsla.. borde hon då inte ha en liten insikt i detta själv då? Att hon liksom borde förstår att hon inte mår bra. För det förstår hon nog inte. Hon förstår inte att det är något som är konstigt med henne. Hon förstår inte att hon inte riktigt är som andra. Det får mig att tro att det ligger mer bakom.

Älskar inte barn som andra mammor.
Använder sina barn som psykologer.
Låg självkänsla.
Man förstår inte riktigt vad det är för en människa.
Typ, ”vad är felet?”

Narcissistisk personlighetsstörning.

Jag fick samma tanke!

Nej det är nog inte det som spökar. Det verkar finnas svårigheter att sätta sig in i andras känslor och behov, men inte tillstymmelse till någon grandios självbild eller överdriven självgodhet och liknande. Inte heller behovet att "sätta sig på" och trycka ner andra som väl är vanligt hos narcissister. Hon kan snarare vara uppmuntrande mot andra.

Min första tanke var att det nog är svårt att hitta en enda diagnos som täcker alla dessa symtom. Troligtvis rör det sig om en blandning mellan olika diagnoser och det är nog bara en erfaren läkare/psykiatriker som kan gå till botten med det här problemet.

Hon kanske har något som hon är väldigt bra på men som hon inte talar om eller som inte uppfattas som ett intresse? Även folk med autism kan vara väldigt högfungerande och behöver inte uppfattas som autistiska.

Självfallet kan man bli konstig av olika sorters trauman. Det är inte ovanligt att människor med trauman i barndomen får svårt att visa närhet, ömhet och det som vi andra tar för empati. Hon kanske bara uppfostrar sina barn som hon själv har blivit uppfostrad?

Med tanke på hennes barndom och tidigare förhållande är det inte säkert att hon har någon aning om att hon mår dåligt eftersom hon mått så hela livet. Sedan tror jag att om man blir kliniskt deprimerad är det nog svårt att ta sig ur det eller söka hjälp. Då går nog all energi åt till att överleva eller orka med livet.

Bara att TS går runt och tänker på det och frågar andra om vem hon kan vara är RED FLAG. Det är precis vad hon vill. Han börjar även fastna för att hitta förklaringar för den hon kan vara - Att man tar henne för den man vill att hon ska vara.

Vi vill ha logiska förklaringar, men när man inte hittar någon och känner att nåt är fel...

You got a NPD.

Tro mig, det finns inget hemligt intresse som hon är bra på. Hennes värld är extremt liten och det finns inget större intresse för att utvidga den eller att utveckla sig själv.

Ja, såklart kan man bli skadad. Få svårt med närhet om man själv inte fick någon osv. Så är det ju.

Samtidigt är det så att jag har mött många människor som lidit av depression, ångest och dålig självkänsla. Som varit med om trauman. Men det finns en stora skillnader mellan dem och henne. Sättet hon ger uttryck för sina tankar och känslor saknar helt någon vidare reflektion, det är det som vittnar om att hon inte förstår hur hon är och mår. Jag tror inte att hon har förmågan att reflektera över varken sina egna eller andras känslor på någon djupare nivå. Jag tror inte att hon riktigt kan förstå sina egna och andras känslor på det sättet.

Dessa svårigheter att förstå visar sig i allt annat också. Man kan förklara något för henne och så nästa gång det kommer på tal är det som att man aldrig förklarat det för henne. Det händer ganska ofta. Därför kan man heller inte riktigt ha ett vanligt vuxet utbyte med henne för det verkar helt saknas förmåga att analysera och reflektera kring saker. Det kan exempelvis leda till frustration för att hon bara inte kan förstå varför någon beter sig si eller så. Förklarar man för henne varför det kan vara så, så verkar det inte gå in. Utan hon bara fortsätter älta hur dum personen är. Det är som att hon lever helt i sina egna känslor och tankar, men endast på ett ytligt plan. På något konstigt sätt.

Måste tyvärr meddela, igen, att du har fel. Personen stämmer in på 2 av diagnoskriterierna för narcissistisk personlighetsstörning, övriga 7 kriterier stämmer inte alls in på personen.

Okej, ja, det är beklagligt att hon inte har något intresse. Anmäl henne till en kurs och tvinga henne att lära sig något? det kan göra under för självkänslan och känna att man ägnar sig åt något vettigt. Hur ser det ut med jobb för hennes del?

I min värld låter det som att hon har givit upp om livet. Hon tänker kanske att det inte är lönt att hon lär sig nya saker eller tycker det är meningslöst att analysera sina egna känslor. Om man inte är van vid att reflektera över saker och ting är det svårt att börja med och det tar tid att utveckla den förmågan.

Jag har också gått igenom trauman och lever med en psykisk sjukdom. Men någonstans har jag bestämt mig för att inte vara ett offer för andra omständigheter och slutat vältra mig i självömkan. Det finns ingen som kan rädda en från sitt eget liv och man måste ha lite jävlar anamma i sig för att rycka upp sig.

Hur som helst, en långvarig och obehandlad depression kan skada hjärnan. Din vän behöver professionell hjälp och har troligtvis år av terapi framför sig.

Jag gjorde en bedömning över det du skrev och hur skrev det. Men har du detta i huvudet; låt festen börja då.


”Do you feel like you can't think straight, and the person in your life seems fine, so you wonder if maybe you are the problem?

Has someone mentioned you might be with a narcissist, or you wonder yourself, and when you research narcissism, they don't seem to completely fit the description, although some of the traits do ring true?

The Covert Passive Aggressive Narcissist is the most comprehensive and helpful book on the topic of covert narcissism. Also available in Spanish as El Nacisista Pasivo Agresivo. Find the answers you are looking for. This book delivers:

A list of traits of the covert narcissist and how they look like in daily life
The differences between an overt and a covert narcissist
A checklist to see if you are with a covert narcissist
Real-life stories to illustrate what these traits look like
Explanations of different covert techniques narcissists use to control and manipulate
A chapter dedicated to what sex looks like with a covert narcissist
Descriptions of covertly narcissistic parents Information on what it looks like to have a covertly narcissistic boss or co-worker
A chapter on healing to help give you tools and hope for a beautiful future, free of toxic relationships.
You will see that you are not crazy, that your instincts are correct, and you will learn how to see through covert manipulation and control.

The most common description a survivor of this type of relationship will use is crazy-making. The emotional abuse and gaslighting makes you question your own view of reality, and sometimes your own sanity. You will know after reading this book if the person you are with is a covert narcissist, and your experience with them will begin to make sense for the first time.

When most people think of a narcissist, they think of someone who is grandiose, obviously self-absorbed, sees themself as superior to others, and throws fits of rage when they don't get their way. But what if the narcissist is one of the nicest people you've ever met? What if they are a great listener, seem to care about others, or are a pillar of the community? What if they are the mother that volunteers at the school, the husband that your friends wish they had, the boss that your co-workers feel so lucky to work for? Parents, spouses, partners, bosses, and friends who are covert narcissists come across as the nicest people. They can be spiritual leaders, therapists, moms who bring over casseroles to needy people, and bosses who everyone loves.

A covert narcissist has the same traits of narcissism as the well-known overt type. The difference is when they control and manipulate, when they demean and devalue you, it is done in such a subtle way you don't notice it.

This type of narcissism is one of the most damaging forms because the abuse is so hidden and so insidious. You can be in a relationship with a covert narcissist that can last for decades and not realize you are being psychologically and emotionally controlled, manipulated, and abused. There are no visible scars with this form of abuse, and you are usually the only one that experiences their destructive and psychologically debilitating behavior.

Living with a covert narcissist drains your spirit and leaves you questioning your own reality.

You have been lied to for years, and it is time to finally see the truth of what you have been through, who you really are, and how much you deserve love and happiness.”