Vanliga fel svenskar gör när de talar engelska?

Fast du är en person och en person utgör inte normen. Jag reserverade mig dock för vad du menade med lärsituation. När du tar den indiska restaurangen som exemepel uppfattar jag det som att all exponering för engelska är en lärsituation.

Jag tror att de flesta aktivt och passivt utsätts mest för amerikansk engelska.

Med lärsituation menade jag från början organiserade kommunala och statliga studier där man aktivt drillas i moderna språks uttal, men i princip är väl även ett restaurangbesök en lärsituation.

Det kan ha skett ett skifte och att majoriteten svenskar som drabbas av engelska hör amerikanskt uttal. Det är väl i så fall genom teveserier, för var skulle de annars höra det. Det skulle i så fall förklara varför svenskars engelska håller så låg stilnivå även i sammanhang där låg stilnivå vore främmande för en infödd anglosaxare. (Som i akademiska texter skrivna på engelska vid svenska universitet.)

Så vad är slutsatsen? Inte att man lär sig FEL engelska på universitetet, hoppas jag.

Det förekommer ju att svenskar börjar tala skitfult efter ett par år i Stockholm. Vilket väl inte implicerar att de lärt sig tala en tillgjord svenska innan Stockholmsflytten, eller?

När det gäller engelska kan man tex höra att SVT:s korrespondent Malin Mendel börjat prata INDISK engelska – efter att ha bott i Indien i ett par år. (Låter lite småkäckt, tycker jag.)

Smaken (och vanan) är olika, men själv tycker jag amerikanskt uttal låter irriterande skitfult. Ett problem – bland svenskar – är nämligen att svenska språket är fullproppat med engelska ord, där brittiskt uttal är förebilden. En normalbegåvad och socialt välanpassad svensk säger vållibåll, håcky, baasket, citty, osv; inte vaaalibaaal, haaaky, bäääskid, ciddy.

Inte sällan resulterar det här i att svenskar med halvtaskig engelska BLANDAR (syd)brittiskt, amerikanskt och svengelskt uttal.

Går vi bakåt i tiden och håller oss till organiserad utbildning så var det brittisk engelska. Hur det är nu i skolan vet jag inte.


När internet kom och det blev möjligt att ladda ner filmer så skedde ett skifte.

Man ska börja med brittisk engelska eftersom det är det som är grunden.
Samma med t.ex. spanska att man ska börja med den spanska man talar i Spanien.

I alla fall från ett svenskt perspektiv. Det är ju något helt annat för dem som bor i USA. Då är det ju amerikansk engelska och latinamerikansk spanska som man utgår ifrån.

Flyttar man sedan till något ställe som har en speciell dialekt så kan man till slut själv få den dialekten.

Ingen version är mer rätt än den andra.
Vilken variant som man sedan själv vill tala beror på en själv.

Glasgows tunnelbana heter subway.

Håller med. Men vilken version man än kör, så är det risk att det låter lite småfult på svenska.

Hur säger man tex photoshop snyggast på svenska? Amerikanskt fåw-dåw-shaaab tycker jag låter som man är förståndshandikappad (och film-skadad). London-krystat fäw-täw-shåpp låter åtminstone bidat, men … nog låter det också lite som att man inte är med i normala gänget?

Nej det låter inte töntigt. De får acceptera att folk pratar dialekt.

Bortsett från att genuina Londonbor talar bred cockney är det väl trots allt inte nödvändigt att vara med i ”normala gänget”.
Bättre att ha rätt eller åtminstone stil.

Finns det egentligen NÅGON som talar cockney idag - förutom på teaterscenen? Cockney är ju inte bara en dialekt, utan ett helt system, där man byter ut ett ord i två steg: först mot ett ord som rimmar med det ordet man vill säga, och sedan till en synonym för rimordet. Man måste vara rätt kvick i hjärnan för att hänga med på mer än de vanligaste orden... CockneyACCENT finns förstås fortfarande, men "bred"?

Lägger till sig med en äcklig fisförnäm brittisk accent. "Min självbild är helt grotesk och jag kräver att ni alltid tar mig på största allvar!!!"

Man är ursäktad om man är äldre och mest hörde engelska i skolan när brittiskt uttal drillades, eller om man på något vänster hört mer brittisk än amerikansk engelska.

Jag har ändrat min utal lite då och då i livet beroende på vilka man har umgåtts med.
Från en ganska utpräglad Yorkshire till en som en dåvanrande kollega(Från Leeds) konstaterade amarikan/Yorkshie english with an swedish accent. Vidare till en ganska OK queens English (Efter att ha jobbat rätt tigth med några britter där jag mer eller mindre bodde där under 6månader). Till någon riktig blandning idag då jag under de senaste 5 åren mest pratat med fransmen och indier.
Men grunden är någon Britisk Engelska efter skolåren.

Sen vad folk gör för misstag, finns ett antal ord som man blandar ihop. Samt att många använder slang och svordommar i fel sammanhang. Hade bl.a. en tysk kollega som utryckte fuck off till en Amerikanska han blev hotad med sparken och blev omedelbart omplacerad till ett internt förråd.