Citat:
Ursprungligen postat av
Murvelkott
"Jesus-tanterna" är på hugget, liksom en och annan förvirrad manlig variant också. Kommentarsfältet fylldes snabbt den här gången också.
--------------------------
Medicin
Komplimanger är en bra medicin. Att tacka för den är att tugga i sig den. Då får den chans att läka. Det finns alltför många försummade människor i vår värld. Bekräftelsebehovet ebbar inte ut när barnets första tårflod är över. Det flyter vidare och hittar nya rännilar. Storverk har byggts av individer trots att deras barndom var fattig på beröm. Dessa storheter fann sitt behov av respekt från annat håll. De drack av bägare som fylldes av andras uppskattning.
Ska vi då rosa varandra?
Vi talar om tacksamhet som inte är smickrande, beräknande och skrytsam men som är en frukt från ett hjärta som älskar. För en del människor är komplimanger en bristvara, men vi blir inte fattiga av att ge beröm. Ingen blir liten genom att sätta andra högt. En komplimang gör dock ingen lycklig förrän den som är värdig den har lärt sig att tacka och ta emot. Vissa försöker, utan framgång, att hålla på sin suveräna integritet: ”Jag vill aldrig ha något beröm efter fullbordat uppdrag!” Att ge beröm är en bra medicin mot mindervärdighetskomplex. Att tacka för den är att tugga i sig den.
Först då för den chans att läka
barnets första tårflod
hittar nya rännilar
Storverk har byggts
drack av bägare
en frukt från ett hjärta
Han går rakt på sak idag och skippar den sedvanliga kvasiintellektuella populärvetenskapliga ingången till sin text.
Komplimanger är en bra medicin. Att tacka för den är att tugga i sig den. Då får den chans att läka.
Medicin mot vad? Vad är det som ska läka? Vad kan en komplimang läka?
Det finns alltför många försummade människor i vår värld. Bekräftelsebehovet ebbar inte ut när barnets första tårflod är över. Det flyter vidare och hittar nya rännilar.
Det är väl inte bara barn som är försummade? Vad har barn med detta att göra? Hur kan tårarna hitta nya rännilar när tårfloden är över? Vem gråter ens tårfloder? vem använder ens det ordet?
Storverk har byggts av individer trots att deras barndom var fattig på beröm. Dessa storheter fann sitt behov av respekt från annat håll. De drack av bägare som fylldes av andras uppskattning.
Kan man få ett exempel på ett storverk som byggts av någon med en taskig barndom? Eller pratar han om sig själv? Om man nu hade en taskig barndom (och det är det ju många som haft) är det trots det långt ifrån alla som samlar ny kraft och bygger "storverk". De flesta är nöjda med att leva ett drägligt liv. Men de som bygger storverk "dricker bägare fyllda av andras uppskattning"? En rätt pretentiös omskrivning av att man vill ha och får beröm när man gjort något särskilt bra. Och?
Ska vi då rosa varandra?
Nej, jag tycker vi ska spotta varandra i ansiktet! Nej, men vart är detta på väg?
Vi talar om tacksamhet som inte är smickrande, beräknande och skrytsam men som är en frukt från ett hjärta som älskar.
Tala för dig själv gubbjävel. Det finns ett ord för detta och det heter altruism och filosofer har diskuterat i tusentals år om det finns. Man tänker att inte ens Moder Theresa kunde vara immun för ett vänligt ord av Påven själv. Men vad har detta med något att göra?
För en del människor är komplimanger en bristvara, men vi blir inte fattiga av att ge beröm. Ingen blir liten genom att sätta andra högt.
Alla mår bra av att få en komplimang. Det är ingen raketforskning.
En komplimang gör dock ingen lycklig förrän den som är värdig den har lärt sig att tacka och ta emot.
Wow! Vad grundar du det på? Vem är värdig? Vem ska bedöma vem som är värdig? Vem ska lära sig "tacka och ta emot"? Det här stinker lång väg. Har Tommy blivit dissad på krogen när han sa åt en tjej att hon hade en snygg häck och fick en örfil? Om man inte anser att någon är värd en komplimang kan man avstå. Det är inte svårare än så.
Vissa försöker, utan framgång, att hålla på sin suveräna integritet: ”Jag vill aldrig ha något beröm efter fullbordat uppdrag!”
Här blev det lite för många svåra ord på en gång för Tommy. Vad är en "suverän integritet"? Vem vill inte ha beröm? Jag tror Tommy är ute och letar efter begreppet "falsk blygsamhet". Som när en fotbollsspelare som gjort tre mål i en match, efteråt får beröm av en journalist och säger att "det var ändå en laginsats". Andra människor vet att de får betalt för ett "uppdrag" och att det är deras förbannade plikt att utföra uppdraget. Får man beröm kan det vara trevligt, men det är inget man räknar med. Jag tror Tommy blandar ihop det med sin egen situation. Nittionio av hundra människor ser att klockan är fem och stänger skrivbordslådan och åker hem från jobbet. De förväntar sig inte rosor och tårta och applåder efter en vanlig arbetsdag.
Att ge beröm är en bra medicin mot mindervärdighetskomplex. Att tacka för den är att tugga i sig den.
Och så rundar han av med att säga emot sig själv. Eller? Jag fattar inte vad han vill säga med den här texten? Att människor mår bra av komplimanger? Eller är allt detta en illa stickad offerkofta? Handlar det om att Tommy börjat äta antabus och det är medicinen? Är det så att han sitter och tigger beröm för allt han ställt till med för andra människor? Vill han verkligen ha en applåd för att han inte köper horor? Nä, det vore lite väl magstarkt. Så lågt kan väl inte ens han sjunka?
