Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Åtminstone finns det uppgifter som talar för att SE far med osanning.

Enligt JÅS så står han(JÅS) ungefär där den första polisbilen på plats stannar, JÅS är den person som berättar för polisen åt vilket håll GM försvann, så var kommer SE in i bilden, fanns ingen anledning för SE att peka eller springa efter polisen.

Det fanns ett antal bakvägar på Skandiahuset, varav minst två var olarmade.

Hade man nyckel, vilket vissa anställda kan ha haft enligt förhör med personal jobbandes i huset så fanns det möjlighet att ta sig in och ut ur huset via ett antal dörrar.

Nej! Enda bakvägen i bruk vid den tiden var garageinfarten. Framgår av förhör med väktarna.

Hur vet du att SE inte hinner från stämpelklockan 23:19 till mordplatsen på två minuter, vilka belägg har du för det påståendet?

Jag ger dig en teori, det är du som bör visa att teorin inte håller tidsmässigt.

SE behöver inte passera LJ då LJ står längre söder ut än den väg SE i så fall tog sig fram, SE rundar hörnet Tunnelgatan/Luntmakargatan, norra sidan Tunnelgatan, baracken kan ha skymt sikten för LJ.

Inte osannolikt att SE stod i radioförbindelse med wt-folk på gatan, var det en konspiration och var SE GM så är det sannolikt att SE stod i förbindelse med folk på gatan.

Dessutom, om OP har stämt träff med någon utanför Skandiahuset så kan det ha varit OP som väntade på GM, till exempel stoppet vid Sari, och inte GM som väntade på OP.

SE måste inte ha suttit på sitt rum och väntat på en signal, kan lika gärna ha hängt vid stämpelklockan för att omedelbart vid signal stämpla ut och gå ut bakvägen.

Och för femtielfte gången, LJ påstår inte att det är GM han ser springa upp för trapporna. LJ ser inte GM på mordplatsen, således är det inte säkert att det är GM han ser komma springande från mordplatshållet.

Har uppgift på att mannen i TV3 ska ha varit en Per*ti S*merkallio. Har begärt ut eventuella förhör. Vet ej om det stämmer.

Nej, Ölvebro bekräftade ingenting och namnet kom enligt AB från Nässén:


https://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/bKe7j5/hans-olvebro-jag-var-inte-ute-efter-pengar

LJ gömmer sig mellan baracken och husväggen, just därför ser han endast den springande personen snett bakifrån, inte från sidan.

LJ placering gör att han inte kan se längs med trottoaren som löper utmed Skandiahusets baksida.

Joggingkompis?

Det går inte att utesluta att en person befinner sig mellan barackerna och Skandiahuset när GM avlossar skotten, och att det är den personen som LJ hör och ser.

Exakt, det är frågan.

Jag tror att SE hade ett litet dilemma.

Ska man koka ihop en lögn måste den stämma till punkt och pricka, men det fungerar dåligt i det här fallet.

Född 1957

Luntmakargatan 19, 25 samt 29 är exempel på ingångar som man kan komma in via, om man har en huvudnyckel, och enligt förhör med HO så tänker sig HO att det är den nyckeln SE använder till sitt låsta rum på en trappa.

Vilken dörr som är i bruk är inte synonymt med vilka dörrar som kan ha använts av den som hade möjlighet.

Fyra personer varav en kvinna är vad han säger.

Pratar Sigge ens om detta någon annan gång än vid två av förhören i mars 1987 när han sitter inne på Österåker?

Vid det tionde (10:e) förhöret elva dagar efter han första gången nämnt dessa personer säger han sig vara säker på att de är poliser. Sen får han aldrig, vad jag har sett, några vidare frågor om den saken och därefter är Sigge dessutom tydligen helt ointressant för PU – uppenbarligen eftersom hans uppgifter anses värdelösa pga att hans tidsuppgifter motbevisats av avlyssningen – ända fram till hösten 1988 när Nässén inser att det går att spela säckpipa med honom om Christer P.

PU i perioden mellan Holmér och Ölvebro har ju alltid fått en massa skit och ansetts värdelös, men jag tycker tvärtom att mycket man gjorde då framstår som helt rimligt. Bl.a. att rensa ut en massa skräpuppgifter och avföra en del lögnhalsar och knasbollar. Sen under Ölvebro och fokuset på CP blev det ju fritt fram för bluddrande pundare igen.

Bobbo och Farbror,

Angående komradio och krypterad kommunikation.

Jag har bl a armens signalistutbildning. Jag har vid upprepade eldöverfallsövningar använt ultrakortvågsradio (Ra 145) och krypterad kommunikation. Den radion är visserligen en halv ryggsäck och väger mer än ett spann vatten.

Ni vill göra gällande att:

1. en rymdnation som Sovjetunionen inte klarade av att krympa ner en komradio till praktiskt fickformat.
2. en rymdnation som Sovjetunionen inte klarade av att få till en dold öronsnäcka (med antingen dold sladd eller sladdlös spelar i sammanhanget ingen roll)
3. Sovjetiska spetsnazsoldater inte klarade av att kommunicera krypterat

Vilket utomordentligt inkompetent dravel!

Vi utgick ALLTID från att vi var iakttagna, såväl från rymden som via pejlning av vår radiokommunikation (som var mycket lättpejlad). Ryssarna visste precis var vi befann oss, trots att vi gjorde så gott vi kunde för att hålla oss dolda och även om vår egen stridsledning inte visste det. Ryska ambassaden skickade t o m ut diplomater i hyrbilar i terrängen för att markera våra tunga förbands positioner. Det var mycket obehagligt och ingick i de ryska försöken att bryta vår motståndsvilja.

Vid fientlig luftlandsättning eller kustinvasion antogs Den lede fi avancera längs oväntade framryckningsvägar, allt för att behålla överraskningsmomentet. Dock fanns som regel bara ett fåtal vägar att välja mellan, åtminstone för lätta mekaniserade förband. Vänlig spaning meddelade ofta i sista stund fiendens vägval, alltid krypterat. Radiotystnad gällde alla stridande dolda förband i fiendens närhet. Det fanns ett antal möjliga framryckningsvägar för fienden, vilka vi numrerade 1, 2 , 3 ,4 ,5 osv. När vänlig span observerar vald framryckningsväg hörs över komradion exempelvis "Schhhhh - - - sch-sch-sch", en lång intryckning av komknappen, ett kort uppehåll följt av tre snabba intryckningar av densamma, en krypterad "morsesignal" som innebär att fienden valt framryckningsväg 3. Fienden vet inte hur signalen, som kan konstrueras på flera sätt (jag ger bara ett enkelt exempel). Nu har vi plötsligt överraskningsmomentet. Fienden, som också uppsnappar brussignalerna men inte vet deras exakta innebörd, har då att välja mellan att antingen avbryta framryckningen eller riskera hamna i bakhåll. Om fienden avstannar har vi lyckats fördröja fiendens framryckning, vilket är en seger i sig, om han fortsätter får han stifta bekantskap med det berömda svenska stålet. Spankollegerna röjer därmed sin position och får snabbt inta ny position ett par hundra meter bort för att inte få en spränggranat, eldgranat eller krypskyttsalva i roten.

Vad har då detta för relevans i förhållande till PM och attentatsmännens sannolika MO?

Klockan tjugoett slår sig statsministerparet ned i biosalongen på Grand. De är övervakade av dold spaning som följt dem från Gamla stan. Attentatsmännen har nu drygt två timmar på sig att planlägga och gruppera. De har mycket god lokalkännedom och har övat på just det här situationen i minst fyra år. De behöver en kvart för att bestämma möjliga hemvägar och vem som ska stå på vilket jaktpass. Det finns bara fyra möjliga hemvägar, vilka numreras 1-4. 1 är med bil, som från bil ska apteras med en magnetmina. 2. är tunnelbana från Rådmansgatan. 3 är Sveavägen söderut och 4. är Holländargatan. Två man bevakar biografentren, "Tensonmannen" och "Bonnlurken", spanare som ska fastställa statsministerparets val av hemväg och KRYPTERAT underrätta övriga medlemmar av attentatsgruppen.

En kvart innan bioförställningen beräknas sluta intar attentatsgruppen dolda ställningar. Statsministerparet väljer hemväg så att det får överraskningsmomentet, då de väljer en oväntad hemväg en sen, blåsig fredagskväll efter löning. Inte de förväntade, hemfärd med bil eller tunnelbana från Rådmansgatan. När makarna passerar Adolf Fredriks Kyrkogata trycker Tensonmannen alternativt Bonnlurken först en gång in komknappen, räknar till tre innan han trycker tre snabba. Alla attentatsgruppsmedlemmar vet nu hur spelplanen ser ut. OP knallar Sveavägen söderut.

OP är en kortväxt man kvällen till ära iförd ryssmössa och har en ännu kortare hustru vid sin sida. De är lysmaskar, lätta att upptäcka. GM in spe, som frpn sin tidigare dolda ställning intagt position i skydd av motljuset från Dekorimas upplysta skyltfönster, blickar norrut på Sveavägen och ser då en liten man iförd stor ryssmössa i sällskap med en ännu kortare kvinna nalkas på Sveavägens östra gångbana. Han drar vapnet, spänner hanen och inväntar makarna. När de passerar går han ljudlöst upp bakom, pang... pang! GM kontrollerar att båda skotten tagit, vilket han tror att de gjort, avlägsnar sig sen i jägarstil österut, trapporna upp till Malmskillnadsgatan och sätter sig i den väntande flyktbilen inom loppet två minuter.

Bobbo och Farbror,

det är ingen ide att ni kör "Jag var minnsann ett högt uppsatt befäl på åttiotalet"- tricket när ni samtidigt uppvisar så uppenbara kunskapsluckor vad avser elementär stridsteknik. Kanske gick ni skribordsvägen? Jag bara gisisar. Men, inte stod ni med kängorna i leran, den saken e klar.