Gammelmedias annalkande död

Det är värt att notera att andra branscher, som t ex IT-branschen, driver sina intressentsajter med volontärer och användarna själva producerar allt innehåll. I journalistbranschen så måste det tydligen till avlönade journalister som mässar för skarorna. De har givetvis även en pappersutgåva för att inkassera presstöd. Resultatet blir dålig service till medlemmarna, endast en liten kompis-klick kan göra sig hörda och en onödig kostnad för skattebetalarna.

Blir Journalisten blir Sveriges sista papperstidning månne?

Det är inte omöjligt att den hänger kvar (för länge) som en sorts nostalgi och statement. Jag tycker det är intressant att trenden bland journalister har vänt. På 90-talet och runt sekelskiftet var det rätt att tänka på framtiden och ha visioner om hur alla skulle läsa allt digitalt för att sedan skriva om nyheterna på sin blogg eller forum. Höjdarna hyllade det pappersfria samhället.

Nu anser de istället att pappersutgivning är någon sorts garant för proffsiga artiklar och stabilitet. Detta är naturligtvis bara ett symptom då gammelmedia var för självgoda och valde fel affärsmodeller. Nu ägnar man sig åt bitter anakronism och gnälla om "Swishhoror" istället för att göra bättre nyhetsinslag än hororna. Vi får se hur Journalisten tacklar attityden i branschen när nästa ängsliga svängning kommer.

Anna Björklund har rätt - det är en ängslig yrkeskategori, full med hipsters. Tyvärr. Lika lite som surgubben som röstat SD i tjugo år och sprider varenda artikel om islam han kan hitta på Facebook kan förklara varför han tycker som han gör så kan inte journalister förklara varför de tycker som de alltid gjort -trots att de bytt intressefokus fyra gånger på två år. Kommer de ens ihåg Greta längre?

De ska sägas att det är skillnad på journalister i Stockholms innerstad (speciellt de som haft med kultur att göra) och de i mindre städer och landsbygd. Den sistnämnda kategorin är inte sällan lokalpatrioter och har flera deltidsjobb. Det är en otrolig skillnad i attityd, lön och arbetsvillkor mellan att vara en i innegänget på Expressen eller vara reporter på P4 Jämtland.

Mina erfarenheter är att journalister från Stockholm inte har mycket koll på hur världen utanför deras bubbla fungerar, inte ens hur andra journalister har det. Journalistyrket har aldrig haft samma status utanför tullarna. Å andra sidan har omställningen för journalisterna i obygden eller på golvet nog varit enklare mentalt. De vet hur man söker jobb, de är utbildade eller har erfarenhet av andra branscher och är villigare att flytta.

Adult Swim lägger ned. För er som inte vet är Adult Swim en kanal som gör teckande serier för vuxna och tonåringar. Det dom kanske är mest kända för är att ha återuppväckt Family Guy, som från början sändes på Fox. Är detta ett tecken på att kabeltv börjar fasas ut, eller att moralpaniken har segrat igen till följd av Twitterdrev?

Ett led i döden av linjär-TV. Allt fler streamar innehållet och vänder sig då till jättar som Netflix och YouTube.

Yepp. Att Adult Swim är en av de första stora som lägger ned är inte så konstigt då deras innehåll tilltalar mest yngre män kring ~20-35. Antagligen så är det en grupp som helt enkelt flyttat nästan helt över till streaming, men övriga lär följa.

Musikmagasinet Q läggs ned som följd av Wuhan-viruset:


https://www.officialcharts.com/chart-news/q-magazine-to-close-after-34-years__30274/?fbclid=IwAR2g8v7z4Ffil8pjXjsSH23PebAg5FKsA6fex-T1Wu2droT3rcmwceNLZBM

Q var en jättebra tidning på nittiotalet, då jag under flera år läste i stort sett varje nummer trots att lejonparten av musiken de skrev om inte intresserade mig. Mycket bra texter, mestadels bra recensioner, och mer oväntat hejdlöst roliga bildtexter(!). Sedan blev den mer slentrianmässig i mitt tycke, men jag minns den med viss värme. Det var bra skribenter som hade passion och glimten i ögat.

Vi får väl se hur länge Netflix, HBO, YT och Disney+ överlever. Den förstnämnda har ju massor av skit som få verkar vara intresserade av. De fick någon hybris och vräkte in pengar i diverse woke skit.

Vill starkt påminna mig att Disney-koncernen också gjort det - och med väntat ekonomiskt utfall till följd...

Dessutom lever de mycket på alla sina nöjesparker, som rimligen inte kan gå så bra nu i Corona-tider...

Samtidigt har de nog enorma resurser att ta av (förmodar jag), men förr eller senare tar dessa också slut.

Den förstnämnda? Hos HBO har HBTQ-bägaren runnit över för länge sedan.

Det betyder ju inte att det inte finns annat att se för oss som inte är särdeles intresserade av woke-tokerierna.

Jag håller inte med dem som säger att företag eller organisationer kan vara "too big to fail". I alla fall inte ekonomiskt. Man kan alltid köra slut på sin budget oavsett storleken och till sist tröttnar även den mest inbitna Rothschild på att pytsa in fejkvaluta i skiten.

Även Disney, som ofta beskrivs som för stora för att falla, kan behöva ställa sig på knä i finansmarknadens parkeringshus för att få ihop pengar till husse.

Deras misshandel av Star Wars-varumärket har dödat intresset. De äldre som är uppväxta med SW tycker att de förstört världen och yngre tycker det är så dåligt att de inte är intresserade. Försäljningen av merch går visst dåligt. Speciellt leksaker och grejer från den senaste trilogin samlade visst damm på lager och i leksaksaffärer.
Deras lösning har varit att försöka pumpa ut halvdana Marvelfilmer, vilket gjorde att de dödade även den genren.


HBO kanske är den Godaste™ för stunden.

Problemet som jag förstått det verkar vara att storsatsningarna som alla är tänkta att samlas kring eller ha ett förhållande till, lite som gammaldags linjär fredags-tv, har varit ekonomiska och kreativa misslyckanden. Netflix tog visst ner rätt mycket material som ansågs vara Problematiskt™. Material det fanns intresse för.

Det här är egentligen en spännande fas för media - det dör dinosaurier här och och många som fortfarande anser att de är unga, hippa och coola läxar upp sin publik av omtanke (på ett stortyskt tankeförbudssätt). De är självgoda som fan.

Jag håller helt med dig i att alla bolag kan gå i konkurs, även de allra största.

Däremot är det mycket svårare för väldigt stora koncerner än t.ex. en liten lokaltidning att gå i konkurs. Detta inte främst p.g.a. banktillgångar eller större förutsättningar för nyemissioner, utan p.g.a. alla fasta tillgångar såsom t.ex. fastighetsinnehav de oftast har gott om och kan avyttra. Likaså ingår mängder av olika bolag i koncerner. De kan därför välja att fokusera på de framgångsrika och lägga ner de andra. Eller mer troligt, sälja av dem.

Går t.ex. Star Wars med förlust behöver Disney inte lägga ner det utan kan sälja av det. Visst har de förstört varumärket och lär inte få ut vad de en gång betalade, men likaväl är det fortfarande värt enormt mycket. Genom att sälja av tillgångar kan ett stort bolag överleva väldigt länge. Men visst, inte hur länge som helst, förr eller senare kommer allt som går att sälja vara sålt. Och andra sidan finns det oftast åtminstone någon del i en koncern som går bra. Efter att allt som går back är sålt eller nedlagt står de då kvar med denna lilla del.