Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tänk ett scenario där Lisbeth konfronterats med CA/GH. Han har ett väldigt slitet, utstickande utseende, utan tvekan i klass med Christer Pettersson. Min gissning är att Lisbeth prickat rätt direkt. Givetvis hade hon varit säker. Då hade vi fått Pettersson-spåret, fast med ett motiv och med en spårlöst försvunnen Smith & Wesson 357 Magnum registrerad på honom. GH ska nog tacka sin lyckliga stjärna att PU inte hittade honom under 80-talet. Man missade den perfekta patsyn. Tänk sen att GH:s vapen skulle hitta upp till ytan igen, efter en lång segling i den undre världen. Och att det sen kunnat avföras. Vilken resa det kunde blivit.

Många resonemang kring SE, dock är den i mitt tycke absolut intressantaste omständigheten kring SE att han inte fick vara med på rekonstruktionen.

Inte heller var LP med, frivilligt eller ofrivilligt, det är ju kanske inte så smart av polisen att lägga pussel om man inte tar med de bitarna som hör till pusslet.

Fundera på varför varken SE eller LP var med i rekonstruktionen på brottsplatsen.

Vet inte om det finns bevis för om Skandiamannen tog taxi eller buss, förstår inte heller varför det skulle vara relevant. Tror han tog bussen av ekonomiska skäl eftersom han levde över sina tillgångar och varför kosta på taxi om han redan hade busskort. Men vad det har för betydelse kan jag inte se.

Sedan till hypoteser och teorier.

Och det är här tex TP och KP går igenom fel dörr.

Först av allt måste man se till vad som friar någon. Allt relevant som kan ha en naturlig förklaring ska först tas i beaktande.
Sedan när det inte visar sig stämma eller visar på att personen stämmer in på signalement mm ska man börja se om det finns indicier som talar samma språk.

Att bara plocka ut bitar som stämmer med en redan färdig hypotes och kasta bort det som motsäger den egna hypotesen leder in på vägar de som ledde till åtalet mot CP. Hade bekanta som bodde i Rotebro i Sollentuna som kände till CP.
Enligt vad de berättade kunde jag aldrig få ihop det.
CP var helt osannolik som OPs baneman. Att en pundare skulle kunna samla sig till att planera ett mord på statsministern och komma undan och knipa om det fanns aldrig på min karta. Jag trodde aldrig på CP som GM. Upplevde hela tiden att LP inte sett GM. Varför gick det i så fall inte ut signalement och varför litade HH mer på att en kvinna (tecknerskan vid klubben Alexandra) skulle ha ett bättre signalement än vad Lisbet kunde ge.

Sedan vill jag nämna det om att CP dräpte en man med bajonett i närheten av Sveavägen. Det framställs som ett oprovocerat raseriutbrott. Om man sätter sig in i det fallet på djupet så inser man snabbt utifrån polisförhör med CP och den som blev dräpt och hans kompisar att det var ett dåd utfört orsakat av en grov provokation och grova förolämpningar.
CP var helt rak och ärlig under förhören men det var inte killens kompisar som drog till med en vals och det ledde till att CP bara blev fälld för dråp och inte mord. Som CP sa "jag är en dräpare, men ingen mördare".

En annan intressant detalj med killgänget var att de var rejält berusade och muckade gräl med CP. Det var inte CP som startade bråket.

Men det är många omedvetna om. De går på löpsedlarna och kvällstidningarnas ohederliga rapportering.

Så det där om raseriutbrott och impulsmord som många kommer dragandes med i fallet med Skandiamannen håller inte.

Du nämner fantombilden. Den visade sig inte visa GM redan på ett tidigt stadium. Den har inte varit relevant. Likadant med bilden på "Skuggan".

De två bilderna har ingenting med MOP att göra.

Det SEanhängarna gör sig skyldiga till är:

Att bara anta att Skandiamannen hade ett vapen på sig.

Att bara anta att han fick ett infall sådär på fredagskvällen efter en lång arbetsdag för att skjuta mot Sveriges statsminister.

Att bara anta att Skandiamannen var med i en konspiration

Att bara anta att Skandiamannen lämnade ett vittnesmål på eget bevåg för att försöka rentvå sig från misstankar.

Det finns inga belägg för att Skandiamannen var våldsamt lagd. Han var moderat och hade alkoholproblem.
Så då även troligtvis en mördare.

Men ingen historik av våld eller dålig impulskontroll.
Sådana brott som mord börjar inte bara sådär.
Så gott som uteslutet har man problem att anpassa sig till samhället, har svårt att klara av längre relationer både med partners och umgänge. Man har ett asocialt beteende och på ett tidigt stadium hamnat i svårigheter samt med att behålla jobb och inte minst har man nästan uteslutande ett digert brottsregister.

För inte ska någon försöka göra Skandiamannen till en "hitman". Hoppas jag.

Han var social och av en snäll natur. Omtyckt av vänner och bekanta.
Kunde ha bestämda åsikter om det som var arbetsrelaterat.
Men med tanke på hans långa yrkeserfarenhet hade han troligen skäl till det.

En reklamare på Skandia travar hemåt efter en lång arbetsdag och snubblar in i ett statsministermord.
Får lite bekräftelse och sina femton minuter av strålkastarljuset.
Överdriver sin roll på mordplatsen. För honom var det säkert det mest spännande som hänt honom.

Det ska sedan kosta honom att bli anklagad 34 år senare i en TV-sänd presskonferens för att vara den som kallblodigt avrättade Sveriges statsminister 28 februari 1986 endast för att PU har harvat runt i det ena misslyckandet efter det andra.
VG, PKK, CP, CA och nu när alla spår är döda så bestämmer man sig för att gå ned till brottsplatsen för att hitta det som avviker. Till sin hjälp har man två privatspanare utan erfarenhet eller kompetens.
Man lyckas inte knyta Skandiamannen till något alls förutom en massa lösa antaganden.

Tror fan att CA var rädd och skitnödig när PU ville fråga ut honom om MOP.
Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle inte fått panik?

Som en annan skrev i tråden: "man hittar det man letar efter".

Det summerar mycket bra hur utredningen av Skandiamannen gått till.

Som jag förstått det så kategoriskt vägrade LP att vara med. Men visst, det kanske bara är den officiella versionen.

Källa på det? Det lär vara så att Lisbet aldrig mer gick i närheten av mordplatsen och vad jag har hört blev hon inte ens tillfrågad om att delta i rekonstruktionen.

Är det verkligen vanligt att brottsoffer som kanske har fått posttraumatiska skador kallas till rekonstruktioner?

Det enda som inte förts fram än vad jag vet är "there are no proofs that it wasnt aliens - therefore it must be aliens".

Kan ju ha varit en reinkarnerad Adolf Hitler som flög i ett tefat från sin underjordiska bas under Antarktis is.

Nej för att gå ontopic: tror knappast att det inte finns en teori eller scenario som inte föreslagits.

Det intressantaste med tråden "MOP" är hur mycket information som en del äkta grävare får fram.

Sedan att det knyts hypoteser till dem är naturligt och trådens syfte.

Det är en engagerad kärna av privatspanare som lägger fram fakta och ger sin syn och analys av dem som gör detta till en högintressant tråd.

Tack till alla er.

Jag köper mycket av dina resonemang, men jag anser att en inhyrd GM kan kosta på sig den lyxen.

Tanken är att han ska kunna smälta in i omgivningen, utföra handlingen och sedan försvinna. (med hjälp)
Inga konfrontationer kommer att kunna efterlikna vad de sett ändå.

Precis som har skett.

Brasklappen är ifall PU hade velat lösa fallet, och tidigt varit ute med bilder till vittnena, på misstänkta (inkomna tips), i den ström de kom in.

Det är vad jag vet inte klarlagt huruvida det var Lisbet som vägrade ställa upp eller om det var Holmér m.fl. som inte förmådde sig (eller själva vägrade) fråga henne. Uppfattningarna går isär.

Juristkommissionen (och därefter Granskningskommissionen) säger:
"[...] den 4 april begärde Svensson också att Holmér skulle söka förmå Lisbeth Palme att medverka vid en rekonstruktion. Svensson fick av vad Holmér sade intrycket att det skulle bli svårt att lyckas med detta. Vid ett möte med ledningsgruppen samma dag förklarade Holmér att han inte avsåg att ta upp frågan med Lisbeth Palme. Svenssons önskemål vidarebefordrades således inte."

Wall har:
"K G Svensson hade begärt en sådan [rekonstruktion på brottsplatsen med Lisbeth] och fått kategoriskt nej från Holmér – till sist hade han fått klart för sig att denne inte ens frågat henne."

Wall har därefter:
"När Solveig Riberdahl och Anders Helin i februari -92 deltog i ett TV-program om Palmeutredningen blev de utfrågade av journalisten Lars Borgnäs om den uteblivna åtgärden.
...
Borgnäs: ”Frågade ni henne då?”
Riberdahl: ”Jag kan inte svara på den saken, för det minns jag inte. Jag har inte frågat henne i vart fall.”
...
Borgnäs: ”Du minns inte heller om Lisbeth Palme, det viktigaste vittnet, någonsin har tillfrågats om att göra en rekonstruktion. Har du frågat henne?”
Helin: ”Nej.”

Borgnäs har en annan variant:
"Lisbeth Palme var aldrig med på någon sådan rekonstruktion. Hon blev tillfrågad, men nekade. Hur detta exakt gick till är oklart, men enligt åklagaren Anders Helin, som jag intervjuade 1994, hade Lisbeth Palme vägrat ställa upp."
...
"Också Otto Andersson, den tidigare chefen för Riksmordkommissionen, var kritisk till att utredarna inte förmådde Lisbeth Palme att delta i en rekonstruktion. ”Den delen vill jag egentligen inte svara på alls”, sa han. ”Men när det gäller något så här viktigt måste de anhöriga ställa upp. De är skyldiga att göra det, det gäller landet.”

Åsheden har en passus som säger att Holmér är "ilsk på att media stört de rekonstruktioner som pågår nere på Sveavägen." Vilket kan stödja tanken att Lisbet vägrade (eller att Holmér inte ville tjata på henne) delvis pga att det skulle bli extra plågsamt med medias bevakning. Har sett en uppgift med om att fotograferna hade väldiga teleobjektiv osv, vilket kan ha skrämt upp henne. Eller så var det hela en bekväm lösning för Holmér om han inte ville framhålla Lisbets vittnesmål som för honom ändå var oanvändbart. Bättre då att bara låta det begravas genom att insinuera att hon inte vill ställa upp. Men hon tycks ju iofs inte heller själv ha varit det minsta pådrivande.

Läste igår kväll ut Gunnar Walls Mordgåtan Olof Palme för andra gången. En bra bok som introduktion för den som är intresserad av det hela. Det jag bär med mig från boken är några saker:

- Pettersson-spåret, vilket jag aldrig trott på, blir övertygande vederlagt. Det bygger verkligen på otroligt tunna och föga trovärdiga vittnesmål. De som har hållit på och tjatat på Roger Ö, Harry M, Sigge och de andra borde verkligen skämmas. Wall beskriver också hur Mikael Hylin långt senare i en dokumentär håller på och tjatar på Roger Ö bland annat. Som medel tar han till att han vet före honom att han har fått cancer. Hur lågt kan man sjunka?

Det enda som egentligen håller uppe hela luftslottet är Lisbets vittnesmål men det är ju också behäftat med en rad problem som alla vet här. Noll substans allt som allt.

- Den så kallade Ebbe Carlsson-affären. Vad tusan handlade det om egentligen? Jag är en god läsare och trots att jag läste de flera kapitel som handlade just om den historien mer noggrant än vanligt måste jag säga att jag inte riktigt hänger med. Var det något slags extremt misslyckat och klumpigt försök att "fixa en lösning" i likhet med hur firma Carlsson & Holmér hade agerat tidigare med sjukhusspionen osv? Det känns som att vi saknar en del av bakgrundshistorien här. Att Ebbe använder sig av samma högerextrema poliser som Holmér tidigare hade haft som livvakter är också en detalj som får en att fundera. Vad är det som pågår? Vad är sammanhanget? Egentligen?

Min bild av Ingvar Carlsson förändras också här. Min far har alltid talat gott om honom som en hederlig man och en statsminister värd att respektera. Det var han kanske också men här är det uppenbart att han också är en utpräglad maktspelare som kan spelets regler. Inget konstigt i det men det är ju inte riktigt den officiella bilden av honom. Jag tror att han ljuger och spelar fult i den här historien.

- Den oerhörda mängd vittnesmål som har kommit in i utredningen av varierande karaktär. I slutet av boken nämns t.ex. ett vittnesmål där någon säger sig ha hört och sett en person i Adolf Fredriks kyrkogård, som ligger i närheten av mordplatsen, sitta och spela tvärflöjt sent en kväll i kalla februari-Stockholm. Alltså... vad är det för uppgift ens? Det är så märkligt att det bara förvirrar.

Pelle Svenssons agerande med Tingström och hans påstådda testamente var också högst uppseendeväckande. Väldigt oseriöst och får en att fundera över vad han har pysslat med tidigare och senare som advokat. Han har ju varit ganska uppmärksammad genom åren.

Det är vad jag vet inte klarlagt huruvida det var Lisbet som vägrade ställa upp eller om det var Holmér m.fl. som inte förmådde sig (eller själva vägrade) fråga henne. Uppfattningarna går isär.

Juristkommissionen (och därefter Granskningskommissionen) säger:
"[...] den 4 april begärde Svensson också att Holmér skulle söka förmå Lisbeth Palme att medverka vid en rekonstruktion. Svensson fick av vad Holmér sade intrycket att det skulle bli svårt att lyckas med detta. Vid ett möte med ledningsgruppen samma dag förklarade Holmér att han inte avsåg att ta upp frågan med Lisbeth Palme. Svenssons önskemål vidarebefordrades således inte."

Wall har:
"K G Svensson hade begärt en sådan [rekonstruktion på brottsplatsen med Lisbeth] och fått kategoriskt nej från Holmér – till sist hade han fått klart för sig att denne inte ens frågat henne."

Wall har därefter:
"När Solveig Riberdahl och Anders Helin i februari -92 deltog i ett TV-program om Palmeutredningen blev de utfrågade av journalisten Lars Borgnäs om den uteblivna åtgärden.
...
Borgnäs: ”Frågade ni henne då?”
Riberdahl: ”Jag kan inte svara på den saken, för det minns jag inte. Jag har inte frågat henne i vart fall.”
...
Borgnäs: ”Du minns inte heller om Lisbeth Palme, det viktigaste vittnet, någonsin har tillfrågats om att göra en rekonstruktion. Har du frågat henne?”
Helin: ”Nej.”

Borgnäs har en annan variant:
"Lisbeth Palme var aldrig med på någon sådan rekonstruktion. Hon blev tillfrågad, men nekade. Hur detta exakt gick till är oklart, men enligt åklagaren Anders Helin, som jag intervjuade 1994, hade Lisbeth Palme vägrat ställa upp."
...
"Också Otto Andersson, den tidigare chefen för Riksmordkommissionen, var kritisk till att utredarna inte förmådde Lisbeth Palme att delta i en rekonstruktion. ”Den delen vill jag egentligen inte svara på alls”, sa han. ”Men när det gäller något så här viktigt måste de anhöriga ställa upp. De är skyldiga att göra det, det gäller landet.”

Åsheden har en passus som säger att Holmér är "ilsk på att media stört de rekonstruktioner som pågår nere på Sveavägen." Vilket kan stödja tanken att Lisbet vägrade (eller att Holmér inte ville tjata på henne) delvis pga att det skulle bli extra plågsamt med medias bevakning. Har sett en uppgift med om att fotograferna hade väldiga teleobjektiv osv, vilket kan ha skrämt upp henne. Eller så var det hela en bekväm lösning för Holmér om han inte ville framhålla Lisbets vittnesmål som för honom ändå var oanvändbart. Bättre då att bara låta det begravas genom att insinuera att hon inte vill ställa upp. Men hon tycks ju iofs inte heller själv ha varit det minsta pådrivande.

Tack för utförligt svar.

Vad ska man säga, motsidiga svar från de som var med, som vanligt i PU. Beslut som är tagna men som det inte finna papper på. Tysta överenskommelser. I efterhand kan de inblandade helt inte enkelt svara på hur man kom fram till vissa beslut. Det bara blev så.

Blev en högst glidande skala mellan officiella beslut och tysta överenskommelser. Mellan fakta och tyckande. Mellan sanning och lögn. Sen har man kört runt det i mixern i 34 år. Inte så konstigt att mycket är högst förvirrande och oklart i PU.