Citat:
Ursprungligen postat av
BeMyselfAgain
Du glömde att nämna att SE bevisligen var på platsen, och att hans närvaro där inte går att förklara på annat sätt än i rollen som gärningsman. Hans falska uppgifter och beteende efter mordet (det du kallar känsoargument?) ger naturligtvis ytterligare stöd åt den slutsatsen, men är inte avgörande.
På vilket 100% sätt går det inte att förklara Skandiamannens närvaro på brottsplatsen på annat sätt än att han var GM?
Vittnesuppgifter?
DNA?
Mordvapnet?
Signalement?
Erkännande?
Bekännelsebrev?
Att man funnit ammunition av samma batch i hans ägo?
Kan du förklara det som KP inte lyckades förklara på presskonferensen?
Att det finns obestridliga och entydiga bevis för att Skandiamannen var den som höll i revolvern i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan 28 februari 1986 klockan 23:21:20?
Att Skandiamannens beteende efter MOP entydigt skulle visa på att han är GM inte skulle baseras på känsloargument är för mig en gåta?
Det är känslomässiga antaganden och amatörpsykologi "all over the place".
Vad i beteendet bevisar att han var GM?
Att han ringde in för att delge sina vittnesuppgifter?
Att han kontaktade SVT och tidningar om vad han sett och upplevt från mordplatsen?
Tänk på att han återgav vad han upplevde och mindes. Läs meningen igen.
Det finns många vittnen som såg eller delvis såg mordet.
Vad beräknas det till så där mellan tummen och pekfingret. Runt 20-24 vittnen om jag minns rätt.
När du läser deras vittnesuppgifter inser du efter ett tag att trots att de sett samma sak återger de det väldigt olika.
Tex signalementet på GM.
Varför?
Jo, för att man uppfattar saker olika beroende på sina sinnen och hur man tolkar det man ser utifrån sina egna erfarenheter och kapacitet att tolka och återge det man bevittnat.
En säger att "han hade snygg kropp och var vältränad" en annan säger att han var "45 år" en annan säger att han "var smal" en annan säger att GM hade "upprullad mössa som han i Gökboet" en annan säger "en keps" en annan säger "barhuvad och mörkt hår" en annan "1.90" en annan "sprang smidigt" en annan "lunkade fram som en elefant".
Hur kan de uppge så olika vittnesuppgifter?
De uppger vad de minns och inte minst ofta vad de vill minnas eller inte vill minnas.
I Skandiamannens fall var det högst troligt att han återgav vad han ville minnas. För att passa in på hans självbild. En man som är handlingskraftig och resolut. Vem vill berätta och minnas att man blev som handlingsförlamad och mest stod och såg på när statsministern "vart skjuten".
Det finns en stor mängd forskning om vittnespsykologi.
Är det en sak man fastställt med säkerhet så är det att minnet och vittnesuppgifter inte är något att sätta alltför stor trovärdighet till.
Speciellt om det förflutit tid och man kan ha påverkats av TV, tidningsartiklar, radioprogram och andra vittnen.
"var det verkligen bara jag som såg att han hade en Sherlock Holmes hatt på skallen" frågar man sig lätt då alla andra verkar ha sett en "keps".
Det är en tanke som slår rot om man läser att alla andra har sett en "keps".
Därför har man mer och mer utvecklat forensisk teknik.
Där citat: "professionen ska vägledas av krav på hög kvalitet, balans, logik, transparens och stabilitet".
Du anser att Skandiamannen är GM.
Visst, fine.
Men åberopa inte bevis som inte finns.
Hela upplägget om Skandiamannen bygger på lösa antaganden utan någon som helst bevisning utan bara på vad som verkar vara sannolikhet utifrån lösa antaganden.
Inga sammanhängande indicier.
Trots husrannsakan i Skandiamannens villa i Täby, vittnesuppgifter, provskjutning av misstänkt vapen, förhör med exfru och Skandiamannens vänner och bekanta, DNA från släktingar, sökning efter en röd Citroën XM som visar sig vara en röd Toyota, Bekännelsebrev mm så finns där inget att finna.
Borde man inte backat då?
Tänkt till en gång till?
Det finns ingenting!
Var LL och TP helt vilse? Jo.
Att söka sig ned till brottsplatsen gav ingenting mer än en massa antaganden som bygger på att Skandiamannen överdrev sin insats på mordplatsen.
Du får ursäkta, men det är en tunnare soppa än den i utredningen av CP och var den ledde till vet vi redan.
Det byggde på förfalskade bevis och en vittneskonfrontation där vittnet innan konfrontation fick veta att den misstänkte var en missbrukare.
Vilket Uppdrag Granskning bevisat.
Ett av 1900-talets största fiaskon inom svenskt rättsväsende.
Bara Quickfallet var ett större fiasko.
Skandiamannen kan inte knytas till några hållbara bevis.
Så är det med det.
Men tack för inlägget och tuggmotståndet.