Citat:
Absolut, jag förstår! (dock inte det där med dödsstraffet ;-) ) Jag tycker också du är väldigt bra att diskutera med :-)
Jag skulle bara vilja komma med tre frågor på detta:
1. Hur ställer du dig till detta utifrån att det skulle strida mot förbudet gällande dubbelbestraffning och FRAMFÖRALLT förbudet mot självkriminalisering, dvs rätten att ljuga/tiga?
2. Tänk dig en person som felaktigt döms till livstids fängelse...
Här tänker jag att en person som felaktigt döms till livstid för "ett vanligt mord, med hittad kropp" ändå har en möjlighet att NÅGON GÅNG få komma ut, dvs genom en beviljad ansökan om tidsbestämt straff. Men en person som felaktigt döms till livstids fängelse för mord utan kropp har inte en chans!? För den personen kommer ju ALDRIG kunna berätta vart kroppen finns eller ge en rimlig förklaring till vart den kan vara!? Den personen är ju körd - Han kommer alltså aldrig komma ut. Hur ser du på detta?
3. Hela tanken med en rättegång och en dom är ju att det hålls en förhandling (Tingsrätten, ev. Hovrätten, ev. Högsta Domstolen) där en slutgiltig dom kommer som sedan blir lagakraftvunnen och därefter är det DENNA domen som gäller. Men med ditt/erat förslag så blir det ju aldrig en slutgiltig dom. Utan det blir snarare "ett mål som bara fortsätter" eftersom allt hänger på när/om personen ifråga berättar vart kroppen finns. Med andra ord så får man alltså en dom helt utan "tydlighet och förutsägbarhet". Detta skulle kunna bryta mot Legalitetsprincipen, "Bestämmelsen om Förutsebar rättstillämpning", enligt både svensk rätt, europarätten och grundläggande mänskliga rättigheter.
Hur ser du på det?
Jag skulle bara vilja komma med tre frågor på detta:
1. Hur ställer du dig till detta utifrån att det skulle strida mot förbudet gällande dubbelbestraffning och FRAMFÖRALLT förbudet mot självkriminalisering, dvs rätten att ljuga/tiga?
2. Tänk dig en person som felaktigt döms till livstids fängelse...
Här tänker jag att en person som felaktigt döms till livstid för "ett vanligt mord, med hittad kropp" ändå har en möjlighet att NÅGON GÅNG få komma ut, dvs genom en beviljad ansökan om tidsbestämt straff. Men en person som felaktigt döms till livstids fängelse för mord utan kropp har inte en chans!? För den personen kommer ju ALDRIG kunna berätta vart kroppen finns eller ge en rimlig förklaring till vart den kan vara!? Den personen är ju körd - Han kommer alltså aldrig komma ut. Hur ser du på detta?
3. Hela tanken med en rättegång och en dom är ju att det hålls en förhandling (Tingsrätten, ev. Hovrätten, ev. Högsta Domstolen) där en slutgiltig dom kommer som sedan blir lagakraftvunnen och därefter är det DENNA domen som gäller. Men med ditt/erat förslag så blir det ju aldrig en slutgiltig dom. Utan det blir snarare "ett mål som bara fortsätter" eftersom allt hänger på när/om personen ifråga berättar vart kroppen finns. Med andra ord så får man alltså en dom helt utan "tydlighet och förutsägbarhet". Detta skulle kunna bryta mot Legalitetsprincipen, "Bestämmelsen om Förutsebar rättstillämpning", enligt både svensk rätt, europarätten och grundläggande mänskliga rättigheter.
Hur ser du på det?
1) Den rätten bli ifråntagen en mördare som är såpass kall och ond att de är okej med att låta sitt offers närstånde lida alla helvetets kval varje dag under deras liv.
2) Det här är faktiskt intressant och om du kollar mina första inlägg i den här tråden om det här ämnet så var det precis den brasklapp jag la ut. Citerar mig själv från det inlägget:
Citat:
Jo det tycker jag också. Enda problemet är väl om du har en oskyldigt dömd stackare som bröstat en 20-års volta mot sitt nekande och inte får bli utsläppt för att han vägrar (inte vet) avslöja vart kroppen är
3) Eftersom det här endast skulle införas för livstidsdomar så blir det inte alls en ny dom utan domen blir "fängelse på livstid". När det sen blir dags att ansöka om tidsbestämt så blir det så dags att avslöja vad du gjorde av kroppen. Vägrar du det så fortsätter du bara din befintliga dom (fängelse på livstid). Make sense?
Citat:
Jag tänker som så att om "mitt sätt" att se på dödsstraff hade varit infört så hade inte Tishko fallit under den kategorin och jag hade inte varit för dödsstraff för honom. Som du märkte på de exemplen jag gav så ska det endast användas på de mest utrdagna, lidande morden och där ser jag "lustmordet", där man inte har någon som helst anknytning till sitt offer som en väldigt försvårande omständighet.
Det kanske låter skumt för många och jag förstår det men i min värld så är det mord som Tishko har utfört mycket mindre "sjukt" än ett på ett helt slumpmässigt utvalt offer. Mord i en relation, hur fel det än är, kommer alltid vara enklare att förstå än ett (bestialiskt) mord på ett helt slumpmässigt utvalt offer.