Citat:
Ursprungligen postat av
BillClintonsCigarr
Alltså visst är det ett komplext koncept om det skulle gå igenom en dag. Min tanke och ide är lite liknande den jag har om dödsstraff nämligen att jag är för det så länge som det är ställt utom ALLT tvivel och mer därtill att man har den skyldige, och endast för de mest utdragna, våldsamma morden (tänk Lisa Holm, Kim Wall, Engla).
I såna fall är jag för dödsstraff och när det kommer till "inte släppa ut förrän kroppen hittats" tänker jag likadant. Endast fall som är glasklara och enligt mig skulle Tishko falla in i den kategorin. Det är ju från fall till fall och är det något fall där gärningsmannen bevisligen (enligt läkare/psyk etc) verkligen inte kan komma ihåg pga psykos eller liknande då får man acceptera det, men det är en bra början enligt mig iaf.!
Absolut, jag förstår! (dock inte det där med dödsstraffet ;-) ) Jag tycker också du är väldigt bra att diskutera med :-)
Jag skulle bara vilja komma med tre frågor på detta:
1. Hur ställer du dig till detta utifrån att det skulle strida mot förbudet gällande dubbelbestraffning och FRAMFÖRALLT förbudet mot självkriminalisering, dvs rätten att ljuga/tiga?
2. Tänk dig en person som felaktigt döms till livstids fängelse...
Här tänker jag att en person som felaktigt döms till livstid för "ett vanligt mord, med hittad kropp" ändå har en möjlighet att NÅGON GÅNG få komma ut, dvs genom en beviljad ansökan om tidsbestämt straff. Men en person som felaktigt döms till livstids fängelse för mord utan kropp har inte en chans!? För den personen kommer ju ALDRIG kunna berätta vart kroppen finns eller ge en rimlig förklaring till vart den kan vara!? Den personen är ju körd - Han kommer alltså aldrig komma ut. Hur ser du på detta?
3. Hela tanken med en rättegång och en dom är ju att det hålls en förhandling (Tingsrätten, ev. Hovrätten, ev. Högsta Domstolen) där en slutgiltig dom kommer som sedan blir lagakraftvunnen och därefter är det DENNA domen som gäller. Men med ditt/erat förslag så blir det ju aldrig en slutgiltig dom. Utan det blir snarare "ett mål som bara fortsätter" eftersom allt hänger på när/om personen ifråga berättar vart kroppen finns. Med andra ord så får man alltså en dom helt utan "tydlighet och förutsägbarhet". Detta skulle kunna bryta mot Legalitetsprincipen, "Bestämmelsen om Förutsebar rättstillämpning", enligt både svensk rätt, europarätten och grundläggande mänskliga rättigheter.
Hur ser du på det?