Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Distributionen är en stor kostnad. Vecko/månadsutgivning skulle sänka den rejält.
Citat:
(Beklagar att det tog en jäkla tid för mig att svara.)
Jag tror att om man kan välja mellan att se en film och få påverka den genom att själv vara en del av kommer flertalet välja det senare. När detta till fullo kommer vara tekniskt möjligt har filmbranschen att välja mellan att anpassa sig till kundernas önskemål eller gå under, varpå andra aktörer som producerar denna produkt istället tar över. (Detta är nästan vad ett dataspel gör, en bransch som går väldigt bra till skillnad från filmbranschen.)
En film kan man oftast bara luta sig tillbaka och koppla av till, men en nyhetsartikel har dock de flesta åsikter om. Åsikter de dessutom gärna förmedlar. Kan man välja mellan en- och tvåvägs kommunikation väljer de flesta således det senare.
Media vill dock endast producera den ena varan, d.v.s. envägskommunikationen. Det är nog inte märkligare än att många av dem som söker sig till branschen ofta är just de som vill stå bredbent med armarna i kors och myndigt övervaka och peka med hela handen och berätta för pöbeln hur saker och ting ligger till. I den andra rollen vore de istället debattledare. Egenskapen en sådan måste besitta är ödmjukhet, lyhördhet och fingertoppskänsla. D.v.s. i många avseenden rakt motsatta egenskaper än de som ö.h.t. en gång i tiden fick dem att börja studera journalistik.
Visst har de missat sin chans - och det vet de nog redan om. Frågan är snarare i vilken omfattning det i framtiden kommer finnas en efterfrågan på deras egenskaper?
Jag tror att om man kan välja mellan att se en film och få påverka den genom att själv vara en del av kommer flertalet välja det senare. När detta till fullo kommer vara tekniskt möjligt har filmbranschen att välja mellan att anpassa sig till kundernas önskemål eller gå under, varpå andra aktörer som producerar denna produkt istället tar över. (Detta är nästan vad ett dataspel gör, en bransch som går väldigt bra till skillnad från filmbranschen.)
En film kan man oftast bara luta sig tillbaka och koppla av till, men en nyhetsartikel har dock de flesta åsikter om. Åsikter de dessutom gärna förmedlar. Kan man välja mellan en- och tvåvägs kommunikation väljer de flesta således det senare.
Media vill dock endast producera den ena varan, d.v.s. envägskommunikationen. Det är nog inte märkligare än att många av dem som söker sig till branschen ofta är just de som vill stå bredbent med armarna i kors och myndigt övervaka och peka med hela handen och berätta för pöbeln hur saker och ting ligger till. I den andra rollen vore de istället debattledare. Egenskapen en sådan måste besitta är ödmjukhet, lyhördhet och fingertoppskänsla. D.v.s. i många avseenden rakt motsatta egenskaper än de som ö.h.t. en gång i tiden fick dem att börja studera journalistik.
Visst har de missat sin chans - och det vet de nog redan om. Frågan är snarare i vilken omfattning det i framtiden kommer finnas en efterfrågan på deras egenskaper?
Folk är vana vid att kunna kommentera på facebook och youtube (Och Flashback, samnytt etc.) så gammelmedias envägskommunikation är dödsdömd. SVT skulle kunna ändra inställning för de har ekonomin säkrad men för dagspressen är det nog för sent, de har förlorat för många läsare redan.
Citat:
Jag inbillar mig att den murveln fortfarande har sitt berättigande i världen, men inte som tyckare som pekar finger eller med hela handen åt det håll vinden önskas blåsa, utan som grävare och undersökare som först efter att ha producerat och publicerat en text som innehåller något konkret att vara stolt över viker ihop armarna över bröstet och känner bekräftelse av just detta…
Ett jobb väl utfört och gjort.
Inte en instagraminfluerande kröninkör eller, än värre, journalist som har en känsla som förmedlas med stor kraft i en medioker text och som sedan får sin bekräftelse av hur många "reaktioner" texten fått i sociala media.
Ett jobb väl utfört och gjort.
Inte en instagraminfluerande kröninkör eller, än värre, journalist som har en känsla som förmedlas med stor kraft i en medioker text och som sedan får sin bekräftelse av hur många "reaktioner" texten fått i sociala media.
Fetat: Men skillnaden är att en influenser får reaktioner. Journalisterna har knappt några läsare.
Citat:
Jag hoppas och tror att papperstidningen lever kvar länge till. Papper har ju funnits i några tusen år. Och en tryckt tidning kan man känna och lukta på. Korsord är roligast på papper.
Men naturligtvis ser det mörkt ut för dagspress. Ett möjligt scenario kanske vore att göra om till vecko/månadsmagasin? Med mer fördjupningar och många stora foton, det är ju poppis nu.
Men naturligtvis ser det mörkt ut för dagspress. Ett möjligt scenario kanske vore att göra om till vecko/månadsmagasin? Med mer fördjupningar och många stora foton, det är ju poppis nu.
Deras problem är väl att de inte får betalt. De måste få annonsörer eller betalande läsare.
Citat:
Här är ett illustrativt exempel från Barometern:
https://www.barometern.se/kalmar/en-granskning-som-ger-mersmak
Jag kan tycka att vi Flashbackare också är väldigt orättvisa och dåliga på att lyfta fram goda exempel på bra journalistik och tyckeritexter. Det är så lätt att dra alla över en kam och klaga, men det skrivs ju åtskilligt som är bra och som jag kan tycka att skribenter och tidningar borde få positiv uppmärksamhet för. Slå ett slag för t ex "Karin Pihls 10 bästa ledare" e. d., så får de tidningar som gömmer sig bakom betalvägg finna sig i att bli utanför den positiva diskussionen.
https://www.barometern.se/kalmar/en-granskning-som-ger-mersmak
Jag kan tycka att vi Flashbackare också är väldigt orättvisa och dåliga på att lyfta fram goda exempel på bra journalistik och tyckeritexter. Det är så lätt att dra alla över en kam och klaga, men det skrivs ju åtskilligt som är bra och som jag kan tycka att skribenter och tidningar borde få positiv uppmärksamhet för. Slå ett slag för t ex "Karin Pihls 10 bästa ledare" e. d., så får de tidningar som gömmer sig bakom betalvägg finna sig i att bli utanför den positiva diskussionen.
Nej hela gammelmedia måste dö även om några bra skribenter får sparken i och med det. De kan arbeta i de nya medier som kommer komma när konkurrensen slutat att bli snedvriden av bidrag och det offentligas stöd. Deras tidningar förstör Sverige, det kan aldrig rättfärdigas av att enstaka individer är bra.
Citat:
Även jag har på gamla dagar blivit kritisk mot svensk journalistisk och har inget emot att stora drakar går omkull, och förordrar en rejäl nedragning och avsmalning av public service, etc./.../
Vi får väl se, men jag tror de grävande journalisternas framtid ligger i att vara en oberoende aktörer på nätet. De stor drakarna förefaller dessvärre valt en annan inriktning, oftast en kombination av skvaller om pseudokändisar och pseudointellektuell besserwisserjournalistik där läsarna får lära sig veta hut och vad de skall tycka och tänka i vitt och brett. Möjligen finns en viss efterfrågan av det förstnämnda? Men det sistnämnda betvivlar jag är mycket till affärsidé.
Vi får väl se, men jag tror de grävande journalisternas framtid ligger i att vara en oberoende aktörer på nätet. De stor drakarna förefaller dessvärre valt en annan inriktning, oftast en kombination av skvaller om pseudokändisar och pseudointellektuell besserwisserjournalistik där läsarna får lära sig veta hut och vad de skall tycka och tänka i vitt och brett. Möjligen finns en viss efterfrågan av det förstnämnda? Men det sistnämnda betvivlar jag är mycket till affärsidé.
Det enda problemet med den utveckling som du beskriver, är att den oberoende journalisten på nätet saknar de kontaktnät och den tillgång till maktens korridorer som en etablerad journalist på ett stort mediehus har; dessutom tycker antagligen en högt uppsatt politiker eller näringslivsman att han eller hon inte har någon anledning alls att prata med den oberoende nätjournalisten. Är det en etablerad journalist från DN eller SR blir det svårare (men inte omöljigt, som vi sett) att ducka en konfrontation.
Så faran med denna utveckling, att framtidens journalister är oberoende murvlar på nätet, kommer att göra det lättare att mörklägga dubiös verksamhet (även om en majoritet av dagens etablerade journalister är värdelösa); man har så att säga inget presskort som bildligt fungerar som passerkort. Ta som exempel Borgnäs ytterst kritiska reportage om palmemordet och påföljande grillning av de ansvariga inför svenska folket (på nittiotalet). Ingen oberoende journalist hade kunnat göra något som ligger i närheten av endera.
Annars ser jag fram emot att journalistiken av nödvändighet liksom dör (som mätta mediehus) och återuppstår (som oberoende eldsjälar) - men det finns ändå en fara i det här. Eller hur tänker ni kring just denna fråga?
Citat:
Dubiös verksamhet kommer alltid att läckas ut och den läcks till den journalistik man har förtroende för. Gör nu de gamla mediehusen allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik, då lär informationen läckas ut i allt större utsträckning till ett annat journalistiskt hus.
Även jag har på gamla dagar blivit kritisk mot svensk journalistisk och har inget emot att stora drakar går omkull, och förordrar en rejäl nedragning och avsmalning av public service, etc.
Det enda problemet med den utveckling som du beskriver, är att den oberoende journalisten på nätet saknar de kontaktnät och den tillgång till maktens korridorer som en etablerad journalist på ett stort mediehus har; dessutom tycker antagligen en högt uppsatt politiker eller näringslivsman att han eller hon inte har någon anledning alls att prata med den oberoende nätjournalisten. Är det en etablerad journalist från DN eller SR blir det svårare (men inte omöljigt, som vi sett) att ducka en konfrontation.
Så faran med denna utveckling, att framtidens journalister är oberoende murvlar på nätet, kommer att göra det lättare att mörklägga dubiös verksamhet (även om en majoritet av dagens etablerade journalister är värdelösa); man har så att säga inget presskort som bildligt fungerar som passerkort. Ta som exempel Borgnäs ytterst kritiska reportage om palmemordet och påföljande grillning av de ansvariga inför svenska folket (på nittiotalet). Ingen oberoende journalist hade kunnat göra något som ligger i närheten av endera.
Annars ser jag fram emot att journalistiken av nödvändighet liksom dör (som mätta mediehus) och återuppstår (som oberoende eldsjälar) - men det finns ändå en fara i det här. Eller hur tänker ni kring just denna fråga?
Det enda problemet med den utveckling som du beskriver, är att den oberoende journalisten på nätet saknar de kontaktnät och den tillgång till maktens korridorer som en etablerad journalist på ett stort mediehus har; dessutom tycker antagligen en högt uppsatt politiker eller näringslivsman att han eller hon inte har någon anledning alls att prata med den oberoende nätjournalisten. Är det en etablerad journalist från DN eller SR blir det svårare (men inte omöljigt, som vi sett) att ducka en konfrontation.
Så faran med denna utveckling, att framtidens journalister är oberoende murvlar på nätet, kommer att göra det lättare att mörklägga dubiös verksamhet (även om en majoritet av dagens etablerade journalister är värdelösa); man har så att säga inget presskort som bildligt fungerar som passerkort. Ta som exempel Borgnäs ytterst kritiska reportage om palmemordet och påföljande grillning av de ansvariga inför svenska folket (på nittiotalet). Ingen oberoende journalist hade kunnat göra något som ligger i närheten av endera.
Annars ser jag fram emot att journalistiken av nödvändighet liksom dör (som mätta mediehus) och återuppstår (som oberoende eldsjälar) - men det finns ändå en fara i det här. Eller hur tänker ni kring just denna fråga?
__________________
Senast redigerad av Mrbosun 2020-07-14 kl. 11:22.
Senast redigerad av Mrbosun 2020-07-14 kl. 11:22.
Citat:
Här är ett illustrativt exempel från Barometern:
https://www.barometern.se/kalmar/en-granskning-som-ger-mersmak
Jag kan tycka att vi Flashbackare också är väldigt orättvisa och dåliga på att lyfta fram goda exempel på bra journalistik och tyckeritexter. Det är så lätt att dra alla över en kam och klaga, men det skrivs ju åtskilligt som är bra och som jag kan tycka att skribenter och tidningar borde få positiv uppmärksamhet för. Slå ett slag för t ex "Karin Pihls 10 bästa ledare" e. d., så får de tidningar som gömmer sig bakom betalvägg finna sig i att bli utanför den positiva diskussionen.
https://www.barometern.se/kalmar/en-granskning-som-ger-mersmak
Jag kan tycka att vi Flashbackare också är väldigt orättvisa och dåliga på att lyfta fram goda exempel på bra journalistik och tyckeritexter. Det är så lätt att dra alla över en kam och klaga, men det skrivs ju åtskilligt som är bra och som jag kan tycka att skribenter och tidningar borde få positiv uppmärksamhet för. Slå ett slag för t ex "Karin Pihls 10 bästa ledare" e. d., så får de tidningar som gömmer sig bakom betalvägg finna sig i att bli utanför den positiva diskussionen.
Det är vad jag vill läsa.
Men för att få folk att vilja lämna tips så krävs det förtroende. Man måste visa upp sig, ta fighten och ställa till en scen som nyhetsförmedlare. Då märker folk att man inte kryper för annonsörer, makthavare eller ser förbi skandaler som kan involvera vänner. Min chef, som jag har stor respekt för, gör just detta. När andra nyhetsförmedlare fyller ut innehållet med copy-paste från Bianca Ingrossos blogg eller "så märker du om du blivit bög"-artiklar med tveksam vetenskaplig grund så ser han till att tips följs upp.
Som regional nyhetsförmedlare ska man både kolla makthavare och göra lättsamma reportage om butiksinvigningar och sport.
Citat:
Pyssel, korsord och sudoko finner jag på annat håll. Men djupdykningar i närområdet är väl intressant då i princip alla läser sin lokaltidning. Och även i dagens unga generation borde det väl finnas några som skulle kunna betraktas som intellektuella.
Jag skulle kunna betala en hel del, har betalat för många tidningar genom åren och gör fortfarande.
Men jag kanske är naiv.
Jag skulle kunna betala en hel del, har betalat för många tidningar genom åren och gör fortfarande.
Men jag kanske är naiv.
Alla läser inte den tryckta tidningen och jag tror få vill lägga 400 kronor eller liknande för en kvartalsutgivning av en tryckt tidning som handlar om några personporträtt, besök på en skatepark, årets julklapp och trädgårdsreportage.
Dessa ges ut som gratistidningar. De består visserligen mest av reklam men de finns redan. Tror inte en crowdfoundad variant kan konkurrera. Vad gäller aktuella nyheter så är de både lättare att få upp och redigera när nya fakta tillkommer om det görs digitalt. Om du läser i tråden tror jag öppna sajter med allt material tillgängligt. De är reklamfinansierade men det är å andra sidan de gamla drakarnas papperstidningar också.
https://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/unt-skrotar-sigtunabygden-trots-miljonstod/
Citat:
UNT skrotar Sigtunabygden – trots miljonstöd
Den 24 juni fick UNT en miljon kronor i ”vita-fläckar-stöd” för att bevaka Sigtuna. Samma vecka lade UNT ner sin gratistidning Sigtunabygden.
Den 24 juni fick UNT en miljon kronor i ”vita-fläckar-stöd” för att bevaka Sigtuna. Samma vecka lade UNT ner sin gratistidning Sigtunabygden.
Citat:
Det är klart att det inte är så. Varifrån kommer din föreställning att dubiös verksamhet alltid kommer att läckas ut? Självklart läcker det vanligtvis inte ut. Det sker, ja, men oftast: nej.Dubiös verksamhet kommer alltid att läckas ut och den läcks till den journalistik man har förtroende för. Gör nu de gamla mediehusen allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik, då lär informationen läckas ut i allt större utsträckning till ett annat journalistiskt hus.
Ett av de problem jag vill uppmärksamma är att (för samhället viktiga) läckor finns så länge det finns trovärdiga journalistiska mottagare av informationen. Låt oss ta som exempel Deep Throat och Washington Post. Om Deep Throat inte har ett Washington Post (vid tiden trovärdigt ytterst väletablerat mediehus med integritet och inflytande, helt frikopplat från statsapparaten, professionellt, etc.), utan endast nätjournalister, så läcker han inte. Då skulle han ju - överfört till vår tid - lika gärna skriva på Flashback eller SMS:a en Lamotte. Effekten av detta skulle inte under några omständigheter fälla någon makthavare, det skulle bara försvinna i bruset.
Så ditt andra antagande, att det läcks till den journalistik man har förtroende för, illustrerar just den fara jag vill uppmärksamma - nämligen att det inte finns någon journalistik man har förtroende för som dessutom är mäktig nog att göra något med informationen. Jag kan ju ha en lokal journalist med en hemsida som är jättebra, etc., men varför skulle jag läcka till honom eller henne om säg svensk vapensmuggling? För att ta den läckta informationen till nästa steg (som gör skillnad) krävs ekonomiska resurser, trovärdighet och yrkeskunskap. Detta helt oaktat antaget faktum att informationen "läcks till den journalistik man har förtroende för." Just läckans förtroende är betydelselöst.
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Citat:
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Om det fortsätter som det gjort så kommer en Aftonpressen om några år ha urholkat sitt förtroendekapital så det är mindre än för vilken Swishhora som helst. Vem ska steppa upp när Achtungbladet mest är intresserade av oförarglig nyhetsrapportering som ikväll när man... toppar med en livechatt om Allsång på Skansenhelvetet. Vad i helvete...
Citat:
Vad tror du händer när någon blir förbannad på ngt fanskap som pågår i verksamheten?Det är klart att det inte är så. Varifrån kommer din föreställning att dubiös verksamhet alltid kommer att läckas ut? Självklart läcker det vanligtvis inte ut. Det sker, ja, men oftast: nej.
Ett av de problem jag vill uppmärksamma är att (för samhället viktiga) läckor finns så länge det finns trovärdiga journalistiska mottagare av informationen. Låt oss ta som exempel Deep Throat och Washington Post. Om Deep Throat inte har ett Washington Post (vid tiden trovärdigt ytterst väletablerat mediehus med integritet och inflytande, helt frikopplat från statsapparaten, professionellt, etc.), utan endast nätjournalister, så läcker han inte. Då skulle han ju - överfört till vår tid - lika gärna skriva på Flashback eller SMS:a en Lamotte. Effekten av detta skulle inte under några omständigheter fälla någon makthavare, det skulle bara försvinna i bruset.
Så ditt andra antagande, att det läcks till den journalistik man har förtroende för, illustrerar just den fara jag vill uppmärksamma - nämligen att det inte finns någon journalistik man har förtroende för som dessutom är mäktig nog att göra något med informationen. Jag kan ju ha en lokal journalist med en hemsida som är jättebra, etc., men varför skulle jag läcka till honom eller henne om säg svensk vapensmuggling? För att ta den läckta informationen till nästa steg (som gör skillnad) krävs ekonomiska resurser, trovärdighet och yrkeskunskap. Detta helt oaktat antaget faktum att informationen "läcks till den journalistik man har förtroende för." Just läckans förtroende är betydelselöst.
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Ett av de problem jag vill uppmärksamma är att (för samhället viktiga) läckor finns så länge det finns trovärdiga journalistiska mottagare av informationen. Låt oss ta som exempel Deep Throat och Washington Post. Om Deep Throat inte har ett Washington Post (vid tiden trovärdigt ytterst väletablerat mediehus med integritet och inflytande, helt frikopplat från statsapparaten, professionellt, etc.), utan endast nätjournalister, så läcker han inte. Då skulle han ju - överfört till vår tid - lika gärna skriva på Flashback eller SMS:a en Lamotte. Effekten av detta skulle inte under några omständigheter fälla någon makthavare, det skulle bara försvinna i bruset.
Så ditt andra antagande, att det läcks till den journalistik man har förtroende för, illustrerar just den fara jag vill uppmärksamma - nämligen att det inte finns någon journalistik man har förtroende för som dessutom är mäktig nog att göra något med informationen. Jag kan ju ha en lokal journalist med en hemsida som är jättebra, etc., men varför skulle jag läcka till honom eller henne om säg svensk vapensmuggling? För att ta den läckta informationen till nästa steg (som gör skillnad) krävs ekonomiska resurser, trovärdighet och yrkeskunskap. Detta helt oaktat antaget faktum att informationen "läcks till den journalistik man har förtroende för." Just läckans förtroende är betydelselöst.
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Är man riktigt förbannad på något så nog viskas det till journalisterna om det är ngt fanskap som pågår.
Och ja; man tar upp saken med de journalister som man har förtroende för - de journalister som man inte ger ett rött öre för, de struntar man naturligtvis i.
Citat:
Svaret på din fråga är att framtidens läckor förmodligen kommer kringgå journalisterna helt och publicera allt direkt på sociala medier. Jag tycker redan vi ser tendenser på det med till exempel MeToo-rörelsen. I det fallet var det inte så att journalisterna blev kontaktade av offren först, istället tog offren direkt kontakt med intresserade läsare via sociala medier och därefter spreds historierna läsarna emellan. Sedan blir det upp till läsarna själva att avgöra huruvida informationen är trovärdig eller inte.Det är klart att det inte är så. Varifrån kommer din föreställning att dubiös verksamhet alltid kommer att läckas ut? Självklart läcker det vanligtvis inte ut. Det sker, ja, men oftast: nej.
Ett av de problem jag vill uppmärksamma är att (för samhället viktiga) läckor finns så länge det finns trovärdiga journalistiska mottagare av informationen. Låt oss ta som exempel Deep Throat och Washington Post. Om Deep Throat inte har ett Washington Post (vid tiden trovärdigt ytterst väletablerat mediehus med integritet och inflytande, helt frikopplat från statsapparaten, professionellt, etc.), utan endast nätjournalister, så läcker han inte. Då skulle han ju - överfört till vår tid - lika gärna skriva på Flashback eller SMS:a en Lamotte. Effekten av detta skulle inte under några omständigheter fälla någon makthavare, det skulle bara försvinna i bruset.
Så ditt andra antagande, att det läcks till den journalistik man har förtroende för, illustrerar just den fara jag vill uppmärksamma - nämligen att det inte finns någon journalistik man har förtroende för som dessutom är mäktig nog att göra något med informationen. Jag kan ju ha en lokal journalist med en hemsida som är jättebra, etc., men varför skulle jag läcka till honom eller henne om säg svensk vapensmuggling? För att ta den läckta informationen till nästa steg (som gör skillnad) krävs ekonomiska resurser, trovärdighet och yrkeskunskap. Detta helt oaktat antaget faktum att informationen "läcks till den journalistik man har förtroende för." Just läckans förtroende är betydelselöst.
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Ett av de problem jag vill uppmärksamma är att (för samhället viktiga) läckor finns så länge det finns trovärdiga journalistiska mottagare av informationen. Låt oss ta som exempel Deep Throat och Washington Post. Om Deep Throat inte har ett Washington Post (vid tiden trovärdigt ytterst väletablerat mediehus med integritet och inflytande, helt frikopplat från statsapparaten, professionellt, etc.), utan endast nätjournalister, så läcker han inte. Då skulle han ju - överfört till vår tid - lika gärna skriva på Flashback eller SMS:a en Lamotte. Effekten av detta skulle inte under några omständigheter fälla någon makthavare, det skulle bara försvinna i bruset.
Så ditt andra antagande, att det läcks till den journalistik man har förtroende för, illustrerar just den fara jag vill uppmärksamma - nämligen att det inte finns någon journalistik man har förtroende för som dessutom är mäktig nog att göra något med informationen. Jag kan ju ha en lokal journalist med en hemsida som är jättebra, etc., men varför skulle jag läcka till honom eller henne om säg svensk vapensmuggling? För att ta den läckta informationen till nästa steg (som gör skillnad) krävs ekonomiska resurser, trovärdighet och yrkeskunskap. Detta helt oaktat antaget faktum att informationen "läcks till den journalistik man har förtroende för." Just läckans förtroende är betydelselöst.
För övrigt gör nu "de gamla mediehusen" givetvis inte "allt för att förtroendet skall urholkas med sin agendajournalistik". Men de "journalistiska hus" du tänker dig att läckorna läcker till, vilka är de om tio år? Det är ju den farhåga jag vill belysa: Blir det så att vi antingen har statligt avlönade journalister (via presstöd, eller dylikt) som inte i avgörande grad granskar makten eftersom man ogärna biter den hand som föder den, eller nätjournalister som granskar makten men saknar medel att påverka den?
Det är frågan, åtminstone för mig. :-)
Eller så gör journalisterna sina egna djupgående undersökningar och publicerar på sociala medier och låter bevisen i storyn tala för sig som till exempel när Project Veritas avslöjade omfattande valfusk och mediekorruption inför valet i USA 2016.
Men som sagt tror jag majoriteten av framtidens läckor kommer gå direkt till sociala medier för att göra sig hörda. För att ta ett konkret exempel: det pågår just nu en stor pedofil-skandal inom vissa delar av e-sports-världen. Detta uppdagades efter att offren publicerat sina anklagelser tillsammans med komprometterande bildbevis på Twitter. Skandalen har lett till livstids-avstängningar för flera framstående spelare och kommentatorer, sponsorer har dragit sig ur, turneringar har blivit inställda och rutiner och regler vid turneringar har ändrats. Inget mediehus och ingen journalist har varit inblandade överhuvudtaget.
Liberala "The Guardian" måste banta..
Storavisen The Guardian tvinges til oppsigelser
The Guardian holdt ut i det lengste, men tvinges til oppsigelser på grunn av inntektssvikt. Staben skal slankes med 180 årsverk.
De britiske avishusene har på rekke og rad meldt om kutt, og storavisen The Guardian er den foreløpig siste som tar konsekvensen av at leserne går til nettet og at annonseinntektene stuper.
Regnskapet viser at inntektene falt til 223,5 millioner pund, men at betalingsmur på nettet på langt nær veier opp for svikten i annonser
https://direkte.vg.no/nyhetsdognet/news/5f0f1db370ba9100113f9d59?utm_source=vgfront&utm_co ntent=direktewidget&utm_medium=direktewidget_nyhet sdognet
Storavisen The Guardian tvinges til oppsigelser
The Guardian holdt ut i det lengste, men tvinges til oppsigelser på grunn av inntektssvikt. Staben skal slankes med 180 årsverk.
De britiske avishusene har på rekke og rad meldt om kutt, og storavisen The Guardian er den foreløpig siste som tar konsekvensen av at leserne går til nettet og at annonseinntektene stuper.
Regnskapet viser at inntektene falt til 223,5 millioner pund, men at betalingsmur på nettet på langt nær veier opp for svikten i annonser
https://direkte.vg.no/nyhetsdognet/news/5f0f1db370ba9100113f9d59?utm_source=vgfront&utm_co ntent=direktewidget&utm_medium=direktewidget_nyhet sdognet
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera