Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Antagligen insåg någon att kommentarerna urholkade legitimiteten i det tidningen ville propagera för. Tidningar startas inte av folk som vill bedriva "neutral journalistik", den som tror det är idiot (och om du är journalist och tror detta, ja, då är du inte så neutral som du tror, och du är anställd därefter). Tidningar startas av de som vill förmedla sin syn på världen. Om man, som i Sverige, lyckats få ett oligopol av förmedlare som alla har samma åsikt kan informationen fullständigt kontrolleras, och den som kontrollerar informationen kontrollerar också samhällsmoralen. Och det är vad man helst av allt vill kontrollera.
Det verkar vara lite som hur olämpliga personer dras till läkarkåren, omsorgen, väktarjobb eller poliskåren med flera. Även journalistkåren drar till sig egocentriker som redan på högstadiet var tvärsäkra på vad som var rätt och bara behövde leta efter en del av arbetsmarknaden där egot dagligen skulle pullas upp i brygga.
Gör man dessutom en vettig karriär får man ju känna att "systemet verkligen funkar" och att de som klagar är som de där raggarna på fabriken som man lämnade i bruksorten när man pluggade journalism på högskola/folkhögskola. Det kan ju inte vara produkten, de ansvariga eller kollegorna som är problemet. Det tillåter inte egot att man funderar över.
Problemet med tvåvägskommunikation blev som du skriver påtaglig när journalist X ska börja skriva om fordon och inte vet skillnaden mellan bensin, diesel eller flygfotogen. Genast får egot ta stryk när folk undrar vad det är för obildade journalister de har i kommentarsfältet. Personligen tycker jag det tillhör lågstadiekunskaper att veta att tyngre lastbilar använder diesel och så vidare.
Folk var snabba att påpeka felaktigheter i samhälls- och populärvetenskapligt förenklade artiklar (som sig bör). De var många och ofta användes ord som journalisterna egentligen inte visste vad de betydde. Det är två helt olika saker att vilja förmedla information och ha språktalangen och förmågan att göra det.
Militära ämnen är ett kapitel för sig - där gör allmänjournalister generellt bort sig totalt när de ska förmedla information. De förlitar sig därför extremt mycket på andras information exempelvis från Försvarsmakten, SAAB och andra som de kan få utskick från. Min personliga favorit var geniet som skrev att atomubåtar drivs av en "kärnvapenreaktor".
Om det är kränkande för journalisterna och utgivarna att folk påpekar faktafel så ska du inte räkna med att egot kan hantera debattforum.
Dessa debattforum och kommentarsfält som skrotades eller aldrig blev av ersattes med "läsarservice" med modererad chatt där du kan kommentera med godkända kommentarer och frågor (och beröm). Det finns för mycket alkistroll som har tid att sitta och gnälla på så saker ska såklart modereras enligt mig men frågor om hur nyhetsförmedlaren väljer vad som ska återges från en polisefterlysning med mera ska läsarna absolut få fråga om utan att de ska anklagas för att vara "Svärjevänner".
Citat:
Av en händelse sprang jag på en drygt fem år gammal debattartikel på Aftonbladet. (Som jag är helt övertygad om har diskuterats när den var aktuell. Men den är värd att ta upp igen.) Den handlar till stor del om varför Flashback blivit så populärt och msm tappar kunder. Artikelförfattaren är förvisso övervägande kritisk till forumet, men likväl har han en intressant poäng för denna tråd.
De som granskas är många. Det är nästan en miljon registrerade på Flashback. Att Flashback därmed är en politisk makt som bör granskas är givet. Men vad är det som har gjort att så många människor har flockats där?
I grund och botten tror jag det handlar om internets centralisering och den onyanserade debatten som växt fram därigenom. De klassiska mötesplatserna som biblioteken och torgen används inte längre. Att ställa sig på en ”speakers corner” för att nå ut till allmänheten skulle kunna klassas som ett hipsterförsök till retrokonst. Tv och radio tog över med sina debattprogram, som blev kritiserade och ledde inte till någon konstruktiv debatt. Det handlar inte om debatten, utan om ”bra tv”.
Internets framgångar gav ett löfte om att flytta makten från ”eliten” till det allmänna. Men på internet behövs forum för detta. Forumen som tidigare var självklara, från de stora mediehusen, startades aldrig. Medier vet hur man agerar megafon men är ganska dåliga och okunniga i hur det är att driva diskussioner med allmänheten.
De har en tradition av att själva ta ansvar för vem som deltar i debatter och kan välja ut intellektuella som har ett rykte att ta hand om. De som sticker ut för mycket (på ett ointressant vis) blir inte inbjudna igen. Det blir en form av självreglerande diskussion.
I dagens mediesverige finns det en inställning att kommentarsfält och diskussioner med allmänheten är jobbigt.
[...]
Att granska denna eliten tycker jag är rätt. Men det är också viktigt att medier själva granskar sitt samhällsansvar. Hade Aftonbladet själva startat ett diskussionsforum och satt tonen för debatterna där, genom bra moderering men ändå högt i tak, så hade Flashback aldrig fått det fotfäste som det i nu har.
[...]
Men än är det inte för sent. Jag skulle därför vilja uppmana Jan Helin och Aftonbladet, även de andra stora mediehusen, att starta anonyma diskussionsforum. Det vore det ultimata för att bli av med trollen som smittar ner de andra.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/J1pzqR/medierna-har-sjalva-drivit-fram-flashback
Som bekant tog Jan Helin inte till sig ett ord av detta. Och andra sidan har han nu ett nytt jobb - där han heller inte tagit till sig något av ovanstående...
Summa summarum: Traditionell media har sedan de skapats satsat på envägskommunikation. Konsumenterna efterfrågar dock något annat. Mediehusen försökte först leverera detta, men gav kvickt upp då de fann det jobbigt att bli ifrågasatta. Nu står de där med en föråldrad produkt som konsumenterna ej efterfrågar och undrar vad som gick fel.
Hade jag, och säkert många med mig, för 20-25 år sedan fått frågan om var jag trodde samhällsdiskussionerna i framtiden skulle föras hade jag tveklöst gissat på de stora mediabolagens hemsidor. Liksom siat om en större interaktion mellan komsumenter och producenter i journalistiken. De hade trots allt alla pengar, personal och erfarenhet av nyheter och borde rimligen tagit bräschen, inte då helt okända/ ej ännu skapade aktörer. Men trots att förutsättningarna borde varit optimala brände de sina chanser fullständigt. Detta kan de rimligen inte missat, de har medvetet gjort ett val att hellre gå under än att anpassa sig till en ny tid och verklighet.
De som granskas är många. Det är nästan en miljon registrerade på Flashback. Att Flashback därmed är en politisk makt som bör granskas är givet. Men vad är det som har gjort att så många människor har flockats där?
I grund och botten tror jag det handlar om internets centralisering och den onyanserade debatten som växt fram därigenom. De klassiska mötesplatserna som biblioteken och torgen används inte längre. Att ställa sig på en ”speakers corner” för att nå ut till allmänheten skulle kunna klassas som ett hipsterförsök till retrokonst. Tv och radio tog över med sina debattprogram, som blev kritiserade och ledde inte till någon konstruktiv debatt. Det handlar inte om debatten, utan om ”bra tv”.
Internets framgångar gav ett löfte om att flytta makten från ”eliten” till det allmänna. Men på internet behövs forum för detta. Forumen som tidigare var självklara, från de stora mediehusen, startades aldrig. Medier vet hur man agerar megafon men är ganska dåliga och okunniga i hur det är att driva diskussioner med allmänheten.
De har en tradition av att själva ta ansvar för vem som deltar i debatter och kan välja ut intellektuella som har ett rykte att ta hand om. De som sticker ut för mycket (på ett ointressant vis) blir inte inbjudna igen. Det blir en form av självreglerande diskussion.
I dagens mediesverige finns det en inställning att kommentarsfält och diskussioner med allmänheten är jobbigt.
[...]
Att granska denna eliten tycker jag är rätt. Men det är också viktigt att medier själva granskar sitt samhällsansvar. Hade Aftonbladet själva startat ett diskussionsforum och satt tonen för debatterna där, genom bra moderering men ändå högt i tak, så hade Flashback aldrig fått det fotfäste som det i nu har.
[...]
Men än är det inte för sent. Jag skulle därför vilja uppmana Jan Helin och Aftonbladet, även de andra stora mediehusen, att starta anonyma diskussionsforum. Det vore det ultimata för att bli av med trollen som smittar ner de andra.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/J1pzqR/medierna-har-sjalva-drivit-fram-flashback
Som bekant tog Jan Helin inte till sig ett ord av detta. Och andra sidan har han nu ett nytt jobb - där han heller inte tagit till sig något av ovanstående...
Summa summarum: Traditionell media har sedan de skapats satsat på envägskommunikation. Konsumenterna efterfrågar dock något annat. Mediehusen försökte först leverera detta, men gav kvickt upp då de fann det jobbigt att bli ifrågasatta. Nu står de där med en föråldrad produkt som konsumenterna ej efterfrågar och undrar vad som gick fel.
Hade jag, och säkert många med mig, för 20-25 år sedan fått frågan om var jag trodde samhällsdiskussionerna i framtiden skulle föras hade jag tveklöst gissat på de stora mediabolagens hemsidor. Liksom siat om en större interaktion mellan komsumenter och producenter i journalistiken. De hade trots allt alla pengar, personal och erfarenhet av nyheter och borde rimligen tagit bräschen, inte då helt okända/ ej ännu skapade aktörer. Men trots att förutsättningarna borde varit optimala brände de sina chanser fullständigt. Detta kan de rimligen inte missat, de har medvetet gjort ett val att hellre gå under än att anpassa sig till en ny tid och verklighet.
Ja det är intressant. Enbart Sverige svenska krusbär har. Så vitt jag vet har inget eller få andra länder en webbsida där hela befolkningen samlas för anonym diskussion. Man skulle väl säga att det närmsta exempelvis USA har är Reddit. Själv har jag aldrig förstått mig på Reddit då man i vissa Redditgrupper kan skriva inlägg och i vissa inte. Det är som om skaparna bakom sajten inte har bestämt om dom vill skapa ett diskussionforum eller en nyhetsaggregator
Citat:
Ja det är svårt att sia om framtiden nuförtiden då allt förändras så snabbt. Kanske folk tröttnar på mobilanvändandet och den "nya" tekniken och börjar läsa böcker och tidningar igen. Vem vet...
Håller med dig om SVD, läser den ibland. De har ju varit med och bidragit till den samhällsutveckling vi har idag. Men de verkar åtminstone inse att vi har en del problem. Jag skulle vilja ha en morgontidning där det tillåts en mångfald av olika åsikter. Som det är nu är våra tidningar så ensidiga så man vet nästan redan innan vad de kommer skriva om olika saker. Det blir ju ganska tråkigt i längden....
Håller med dig om SVD, läser den ibland. De har ju varit med och bidragit till den samhällsutveckling vi har idag. Men de verkar åtminstone inse att vi har en del problem. Jag skulle vilja ha en morgontidning där det tillåts en mångfald av olika åsikter. Som det är nu är våra tidningar så ensidiga så man vet nästan redan innan vad de kommer skriva om olika saker. Det blir ju ganska tråkigt i längden....
Man kan säga att det enda konstanta är förändring. Droskan har blivit ubytt av bilen. (Eller ja det finns en och annan mänskliga cykeldroskor för klimatänglisga övervintrade hipsters.) Imorgon kanske bilen kommer vara utbytt av drönartaxin.
__________________
Senast redigerad av Artsdoktor 2020-07-08 kl. 13:22.
Senast redigerad av Artsdoktor 2020-07-08 kl. 13:22.
https://www.dagensmedia.se/medier/tidskrifter/mitt-i-facket-om-agarbytet-vi-har-blivit-grundlurade/
Citat:
Att nya vd:n Patrik Vincent vill avklara de fackliga förhandlingarna redan i juli riskerar att göra processen både oseriös och rättsosäker, menar Ida Leveby, som är förhandlare för SJF på Mitt i. Hon beskriver även besvikelsen över förra ägarnas hantering av tidningen: ”Rent krasst känns det som vi blivit grundlurade”.
Ida Leveby, förtroendevald förhandlare för SJF på Lokaltidningen Mitt i, om förhandlingarna med nya ägarna: ”Vi får känslan av att det inte spelar någon roll vad vi säger”.
Direktpress och Mitt i-vd:n Patrik Vincents ambition är att MBL-förhandlingarna – i kölvattnet av Direktspress förvärv av Mitt i – ska bli klara i juli.
Ida Leveby, förtroendevald förhandlare för SJF på Lokaltidningen Mitt i, om förhandlingarna med nya ägarna: ”Vi får känslan av att det inte spelar någon roll vad vi säger”.
Direktpress och Mitt i-vd:n Patrik Vincents ambition är att MBL-förhandlingarna – i kölvattnet av Direktspress förvärv av Mitt i – ska bli klara i juli.
Citat:
Grundlurade säger Ida Leveby, hon lever väl i villfarelsen att tillgång/efterfrågan inte gäller "de goda"?
Noterar att Ida bor i en liten 2.000.000+ kronors-1:a i Årsta. Lika många kulturberikare på adressen som rum i hennes lägenhet (1,6%) det gäller att bo lika till varje pris!
Jag upprepar.
Ta en DN från tex 1985. Den tidningen, och andra, stod på topp då. 35 år sedan. Vad som smög sig in på 80-talets slut var en massa färgfoton. Jag är ingen barnunge och har inte behov av en massa färg. Jag vill främst ha text. Skiter hyfsat i bilder och det sista jag vill se är journalisterna själva. På 80-talet kunde man möjligen se nunan på Ulf Nilsson. Idag ska man se hela journalistdjäveln från midjan uppåt, ibland i helfigur och med armarna i kors precis som om journalistdjäveln vet hur det ligger till och att läsaren minsann ska lyssna noga på någon som vet. Så fan heller. Försvinn, slyna! Eller försvinn, kommunistman!
Varje dag när man gick upp och åt frukost, bäst var på sommarlovet när man fick vara ensam vid frukostbordet, erbjöd tidningen stor underhållning, utan att försöka vara underhållning. Dagstidningarna var tjocka och man lärde sig snart att läsa precis allting, tom annonserna. På 80-talet kunde man t o m ofta få se snygga kvinnor i päls. Försäljarna av päls annonserade i dagstidningarna och det var inget konstigt med det. Detta var tiderna före djurrättsaktivisterna.
Det var bättre förr. Djävlar så mycket bättre. Man satt inte och åt frukost framför någon djävla läsplatta och tog del av aktivism. Tacka vet jag KBs samlingar.
Ta en DN från tex 1985. Den tidningen, och andra, stod på topp då. 35 år sedan. Vad som smög sig in på 80-talets slut var en massa färgfoton. Jag är ingen barnunge och har inte behov av en massa färg. Jag vill främst ha text. Skiter hyfsat i bilder och det sista jag vill se är journalisterna själva. På 80-talet kunde man möjligen se nunan på Ulf Nilsson. Idag ska man se hela journalistdjäveln från midjan uppåt, ibland i helfigur och med armarna i kors precis som om journalistdjäveln vet hur det ligger till och att läsaren minsann ska lyssna noga på någon som vet. Så fan heller. Försvinn, slyna! Eller försvinn, kommunistman!
Varje dag när man gick upp och åt frukost, bäst var på sommarlovet när man fick vara ensam vid frukostbordet, erbjöd tidningen stor underhållning, utan att försöka vara underhållning. Dagstidningarna var tjocka och man lärde sig snart att läsa precis allting, tom annonserna. På 80-talet kunde man t o m ofta få se snygga kvinnor i päls. Försäljarna av päls annonserade i dagstidningarna och det var inget konstigt med det. Detta var tiderna före djurrättsaktivisterna.
Det var bättre förr. Djävlar så mycket bättre. Man satt inte och åt frukost framför någon djävla läsplatta och tog del av aktivism. Tacka vet jag KBs samlingar.
__________________
Senast redigerad av MagnusBengtsen 2020-07-12 kl. 12:09.
Senast redigerad av MagnusBengtsen 2020-07-12 kl. 12:09.
Citat:
Visst. Och datorförsäljerskor som sålde datamaskiner till extrapris genom väl tilltaget dekolletage i fyrfärgsannonser.Men varken päls- eller dekolletagebrist är nog drivande i dagspressens fall från sin piedestal. Den blev helt enkelt på tok för svår att balansera där uppe på den höga hästen.
Positivt att även moderater och andra som inte är vänsterliberala kritiserar SVT för att ministrar får kritisera oppositionen oemotsagd. Förr var det bara SD som behandlades så med moderaternas gillande. Nu när de själva drabbas av den skattefinansierade propagandakanalen så är det tydligen inte så roligt längre.
Och de få som har kommentarsfunktioner så är de förhandsmodererade. Så du vet aldrig när eller om din kommentar du skriver kommer med. Du slösar alltså bort din tid på att skriva den om en dum journalist inte gillar den. Och om den kommer med vet du det inte för då har du redan börjat läsa något annat.
Jag tror inte andra länder har så mycket alternativmedia och alternativa youtubekanaler heller. Det speglar den extrema censuren och likriktningen i all MSM.
Citat:
Dessa debattforum och kommentarsfält som skrotades eller aldrig blev av ersattes med "läsarservice" med modererad chatt där du kan kommentera med godkända kommentarer och frågor (och beröm). Det finns för mycket alkistroll som har tid att sitta och gnälla på så saker ska såklart modereras enligt mig men frågor om hur nyhetsförmedlaren väljer vad som ska återges från en polisefterlysning med mera ska läsarna absolut få fråga om utan att de ska anklagas för att vara "Svärjevänner".
Och de få som har kommentarsfunktioner så är de förhandsmodererade. Så du vet aldrig när eller om din kommentar du skriver kommer med. Du slösar alltså bort din tid på att skriva den om en dum journalist inte gillar den. Och om den kommer med vet du det inte för då har du redan börjat läsa något annat.
Citat:
Ja det är intressant. Enbart Sverige svenska krusbär har. Så vitt jag vet har inget eller få andra länder en webbsida där hela befolkningen samlas för anonym diskussion. Man skulle väl säga att det närmsta exempelvis USA har är Reddit. Själv har jag aldrig förstått mig på Reddit då man i vissa Redditgrupper kan skriva inlägg och i vissa inte. Det är som om skaparna bakom sajten inte har bestämt om dom vill skapa ett diskussionforum eller en nyhetsaggregator
Jag tror inte andra länder har så mycket alternativmedia och alternativa youtubekanaler heller. Det speglar den extrema censuren och likriktningen i all MSM.
Citat:
De hade ju kommentarsfält ett tag.
Problemet var att kommentarsfälten var av mycket bättre kvalitet än artiklarna. Felaktigheter och bristande perspektiv påpekades obarmhärtigt. Kommentarsfälten var helt enkelt bättre och gav mer information än själva "journalistiken".
Liknande med Newsmill, som var Sveriges utan tvekan bästa debattforum ett kort tag. Bra artiklar, inte PK, kommentarsfält med mestadels bra diskussioner.
Så vad hände?
Antagligen insåg någon att kommentarerna urholkade legitimiteten i det tidningen ville propagera för. Tidningar startas inte av folk som vill bedriva "neutral journalistik", den som tror det är idiot (och om du är journalist och tror detta, ja, då är du inte så neutral som du tror, och du är anställd därefter). Tidningar startas av de som vill förmedla sin syn på världen. Om man, som i Sverige, lyckats få ett oligopol av förmedlare som alla har samma åsikt kan informationen fullständigt kontrolleras, och den som kontrollerar informationen kontrollerar också samhällsmoralen. Och det är vad man helst av allt vill kontrollera.
Det fria ordet utmanar det moraliska monopolet. Det är klart att ljugmedia hatar det fria ordet!
Problemet var att kommentarsfälten var av mycket bättre kvalitet än artiklarna. Felaktigheter och bristande perspektiv påpekades obarmhärtigt. Kommentarsfälten var helt enkelt bättre och gav mer information än själva "journalistiken".
Liknande med Newsmill, som var Sveriges utan tvekan bästa debattforum ett kort tag. Bra artiklar, inte PK, kommentarsfält med mestadels bra diskussioner.
Så vad hände?
Antagligen insåg någon att kommentarerna urholkade legitimiteten i det tidningen ville propagera för. Tidningar startas inte av folk som vill bedriva "neutral journalistik", den som tror det är idiot (och om du är journalist och tror detta, ja, då är du inte så neutral som du tror, och du är anställd därefter). Tidningar startas av de som vill förmedla sin syn på världen. Om man, som i Sverige, lyckats få ett oligopol av förmedlare som alla har samma åsikt kan informationen fullständigt kontrolleras, och den som kontrollerar informationen kontrollerar också samhällsmoralen. Och det är vad man helst av allt vill kontrollera.
Det fria ordet utmanar det moraliska monopolet. Det är klart att ljugmedia hatar det fria ordet!
Citat:
Det verkar vara lite som hur olämpliga personer dras till läkarkåren, omsorgen, väktarjobb eller poliskåren med flera. Även journalistkåren drar till sig egocentriker som redan på högstadiet var tvärsäkra på vad som var rätt och bara behövde leta efter en del av arbetsmarknaden där egot dagligen skulle pullas upp i brygga.
Gör man dessutom en vettig karriär får man ju känna att "systemet verkligen funkar" och att de som klagar är som de där raggarna på fabriken som man lämnade i bruksorten när man pluggade journalism på högskola/folkhögskola. Det kan ju inte vara produkten, de ansvariga eller kollegorna som är problemet. Det tillåter inte egot att man funderar över.
Problemet med tvåvägskommunikation blev som du skriver påtaglig när journalist X ska börja skriva om fordon och inte vet skillnaden mellan bensin, diesel eller flygfotogen. Genast får egot ta stryk när folk undrar vad det är för obildade journalister de har i kommentarsfältet. Personligen tycker jag det tillhör lågstadiekunskaper att veta att tyngre lastbilar använder diesel och så vidare.
Folk var snabba att påpeka felaktigheter i samhälls- och populärvetenskapligt förenklade artiklar (som sig bör). De var många och ofta användes ord som journalisterna egentligen inte visste vad de betydde. Det är två helt olika saker att vilja förmedla information och ha språktalangen och förmågan att göra det.
Militära ämnen är ett kapitel för sig - där gör allmänjournalister generellt bort sig totalt när de ska förmedla information. De förlitar sig därför extremt mycket på andras information exempelvis från Försvarsmakten, SAAB och andra som de kan få utskick från. Min personliga favorit var geniet som skrev att atomubåtar drivs av en "kärnvapenreaktor".
Om det är kränkande för journalisterna och utgivarna att folk påpekar faktafel så ska du inte räkna med att egot kan hantera debattforum.
Dessa debattforum och kommentarsfält som skrotades eller aldrig blev av ersattes med "läsarservice" med modererad chatt där du kan kommentera med godkända kommentarer och frågor (och beröm). Det finns för mycket alkistroll som har tid att sitta och gnälla på så saker ska såklart modereras enligt mig men frågor om hur nyhetsförmedlaren väljer vad som ska återges från en polisefterlysning med mera ska läsarna absolut få fråga om utan att de ska anklagas för att vara "Svärjevänner".
Gör man dessutom en vettig karriär får man ju känna att "systemet verkligen funkar" och att de som klagar är som de där raggarna på fabriken som man lämnade i bruksorten när man pluggade journalism på högskola/folkhögskola. Det kan ju inte vara produkten, de ansvariga eller kollegorna som är problemet. Det tillåter inte egot att man funderar över.
Problemet med tvåvägskommunikation blev som du skriver påtaglig när journalist X ska börja skriva om fordon och inte vet skillnaden mellan bensin, diesel eller flygfotogen. Genast får egot ta stryk när folk undrar vad det är för obildade journalister de har i kommentarsfältet. Personligen tycker jag det tillhör lågstadiekunskaper att veta att tyngre lastbilar använder diesel och så vidare.
Folk var snabba att påpeka felaktigheter i samhälls- och populärvetenskapligt förenklade artiklar (som sig bör). De var många och ofta användes ord som journalisterna egentligen inte visste vad de betydde. Det är två helt olika saker att vilja förmedla information och ha språktalangen och förmågan att göra det.
Militära ämnen är ett kapitel för sig - där gör allmänjournalister generellt bort sig totalt när de ska förmedla information. De förlitar sig därför extremt mycket på andras information exempelvis från Försvarsmakten, SAAB och andra som de kan få utskick från. Min personliga favorit var geniet som skrev att atomubåtar drivs av en "kärnvapenreaktor".
Om det är kränkande för journalisterna och utgivarna att folk påpekar faktafel så ska du inte räkna med att egot kan hantera debattforum.
Dessa debattforum och kommentarsfält som skrotades eller aldrig blev av ersattes med "läsarservice" med modererad chatt där du kan kommentera med godkända kommentarer och frågor (och beröm). Det finns för mycket alkistroll som har tid att sitta och gnälla på så saker ska såklart modereras enligt mig men frågor om hur nyhetsförmedlaren väljer vad som ska återges från en polisefterlysning med mera ska läsarna absolut få fråga om utan att de ska anklagas för att vara "Svärjevänner".
(Beklagar att det tog en jäkla tid för mig att svara.)
Jag tror att om man kan välja mellan att se en film och få påverka den genom att själv vara en del av kommer flertalet välja det senare. När detta till fullo kommer vara tekniskt möjligt har filmbranschen att välja mellan att anpassa sig till kundernas önskemål eller gå under, varpå andra aktörer som producerar denna produkt istället tar över. (Detta är nästan vad ett dataspel gör, en bransch som går väldigt bra till skillnad från filmbranschen.)
En film kan man oftast bara luta sig tillbaka och koppla av till, men en nyhetsartikel har dock de flesta åsikter om. Åsikter de dessutom gärna förmedlar. Kan man välja mellan en- och tvåvägs kommunikation väljer de flesta således det senare.
Media vill dock endast producera den ena varan, d.v.s. envägskommunikationen. Det är nog inte märkligare än att många av dem som söker sig till branschen ofta är just de som vill stå bredbent med armarna i kors och myndigt övervaka och peka med hela handen och berätta för pöbeln hur saker och ting ligger till. I den andra rollen vore de istället debattledare. Egenskapen en sådan måste besitta är ödmjukhet, lyhördhet och fingertoppskänsla. D.v.s. i många avseenden rakt motsatta egenskaper än de som ö.h.t. en gång i tiden fick dem att börja studera journalistik.
Visst har de missat sin chans - och det vet de nog redan om. Frågan är snarare i vilken omfattning det i framtiden kommer finnas en efterfrågan på deras egenskaper?
Citat:
Hade jag, och säkert många med mig, för 20-25 år sedan fått frågan om var jag trodde samhällsdiskussionerna i framtiden skulle föras hade jag tveklöst gissat på de stora mediabolagens hemsidor. Liksom siat om en större interaktion mellan komsumenter och producenter i journalistiken. De hade trots allt alla pengar, personal och erfarenhet av nyheter och borde rimligen tagit bräschen, inte då helt okända/ ej ännu skapade aktörer. Men trots att förutsättningarna borde varit optimala brände de sina chanser fullständigt. Detta kan de rimligen inte missat, de har medvetet gjort ett val att hellre gå under än att anpassa sig till en ny tid och verklighet.
Dessa djävla svin, ägarna till massmedia, kan ju krypa till korset och återupprätta fria kommentarsfält. Som sagt di.se var ju suveräna där man kunde betygsätta inläggen enligt betygsskalan 1-5. Det är ju inte försent. Men istället kommer de väl se till att Flashback stängs ned. Men först måste Trump förlora presidentvalet, antar jag. Det är ju inte helt lätt att stänga ned Flashback. Man har ju försökt. makten ogillar Flashback. Därför gick ju Researchgruppen ut med att de hade koll på identiteterna bakom signaturerna.
Citat:
Jag inbillar mig att den murveln fortfarande har sitt berättigande i världen, men inte som tyckare som pekar finger eller med hela handen åt det håll vinden önskas blåsa, utan som grävare och undersökare som först efter att ha producerat och publicerat en text som innehåller något konkret att vara stolt över viker ihop armarna över bröstet och känner bekräftelse av just detta…Ett jobb väl utfört och gjort.
Inte en instagraminfluerande kröninkör eller, än värre, journalist som har en känsla som förmedlas med stor kraft i en medioker text och som sedan får sin bekräftelse av hur många "reaktioner" texten fått i sociala media.
Citat:
Hmmm, intressant. Jag läste ditt inlägg om den gamla Aftonbladet-artikeln varför Flashback blivit så populärt. Jag började sedan tänka på varför så många trådar här till slut landar i hätsk pajkastning. Är det inte så att det är något grundläggande personlighetsdrag hos de flesta att vilja se sin egen åsikt som rätt? Om man inte lyckas övertyga sin meningsmotståndare så spårar det till slut ut i personangrepp.Jag tror att om man kan välja mellan att se en film och få påverka den genom att själv vara en del av kommer flertalet välja det senare. När detta till fullo kommer vara tekniskt möjligt har filmbranschen att välja mellan att anpassa sig till kundernas önskemål eller gå under, varpå andra aktörer som producerar denna produkt istället tar över. (Detta är nästan vad ett dataspel gör, en bransch som går väldigt bra till skillnad från filmbranschen.)
En film kan man oftast bara luta sig tillbaka och koppla av till, men en nyhetsartikel har dock de flesta åsikter om. Åsikter de dessutom gärna förmedlar. Kan man välja mellan en- och tvåvägs kommunikation väljer de flesta således det senare.
Media vill dock endast producera den ena varan, d.v.s. envägskommunikationen. Det är nog inte märkligare än att många av dem som söker sig till branschen ofta är just de som vill stå bredbent med armarna i kors och myndigt övervaka och peka med hela handen och berätta för pöbeln hur saker och ting ligger till. I den andra rollen vore de istället debattledare. Egenskapen en sådan måste besitta är ödmjukhet, lyhördhet och fingertoppskänsla. D.v.s. i många avseenden rakt motsatta egenskaper än de som ö.h.t. en gång i tiden fick dem att börja studera journalistik.
En film kan man oftast bara luta sig tillbaka och koppla av till, men en nyhetsartikel har dock de flesta åsikter om. Åsikter de dessutom gärna förmedlar. Kan man välja mellan en- och tvåvägs kommunikation väljer de flesta således det senare.
Media vill dock endast producera den ena varan, d.v.s. envägskommunikationen. Det är nog inte märkligare än att många av dem som söker sig till branschen ofta är just de som vill stå bredbent med armarna i kors och myndigt övervaka och peka med hela handen och berätta för pöbeln hur saker och ting ligger till. I den andra rollen vore de istället debattledare. Egenskapen en sådan måste besitta är ödmjukhet, lyhördhet och fingertoppskänsla. D.v.s. i många avseenden rakt motsatta egenskaper än de som ö.h.t. en gång i tiden fick dem att börja studera journalistik.
Min hypotes är att MSM och Flashback innehåller innehåller lika stor andel självupptagenhet och världsförbättraranda, men MSM har tagit sig rätten att stänga ute meningsmotståndarna. Inte för att jag vet om det är något som är viktigt att poängtera eller om det kanske är off-topic men jag tror ändå att det handlar om instinktivt mänskligt beteende.
Givetvis är jag av åsikten att det är bättre med tvåvägskommunikation om man nu ser sig själv som en mediekanal. Som du påpekar så "vet man bäst själv" och vill inte bli matad med andras åsikter, speciellt om de är enkelriktade och stöpta i samma form.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera