Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jodå, flera lögner har man slagit fast, te x:
Från domen:
"Det är besvärande för Stefan Davidsson att han medvetet tagit så många bilder när
han känt till att det riskerade att skriva över information och därmed förhindra återskapande av sådant "material som tidigare raderats. Det framstår som att Stefan Davidsson försökt dölja något"
sid 56
" Stefan Davidsson har också i polisförhör lämnat detaljerade uppgifter om att Lena Wesström blött i samband med att de haft samlag. I det senare avseendet har åklagarna lagt fram mycket bevisning för att motbevisa påståendet."
"Högsta domstolen har uttalat att en tilltalad i princip inte ska ha någon nackdel av
att lämnade uppgifter visar sig vara felaktiga"
" Tingsrätten måste alltså vara väldigt försiktig med att värdera uppgifter som Stefan Davidsson lämnat, som senare visat sig felaktiga, till hans nackdel. Detta hänger även samman med att åklagarnas bevisning ska värderas först och att den på egen hand måste uppnå beviskravet ställt utom rimligt tvivel. Först om bevisningen gör det ska Stefan Davidssons berättelse granskas. Sammantaget kan förhållandet att Stefan Davidsson lämnat felaktiga och märkliga uppgifter under förundersökningen inte värderas som ett bevis för att han dödat Lena Wesström. "
Att man har ett rättssystem som lägger all bevisbörda på åklagaren lämnar utrymme för den misstänkte att både ljuga, vägra svara och att vägra samarbeta.
Det handlar om rättssäkerhet, eftersom vi anser att det är värre att fälla en oskyldig än att en mördare går fri. Jag kan också se att det måste vara oerhört svårt att visa att det som kan verka vara en lögn verkligen är en sådan också. Vi har alla problem med att lagra minnen på ett exakt sätt (uppfattning av vad som sker) och att sedan lagra dom (minneskapacitet).
Därför blir motbevisade lögner enbart viktiga när rätten anser att det finns bevisning att ta hänsyn till och då värdera motbevisade lögner eller felaktiga påståenden fån den misstänkte.
Först då har den misstänkte möjlighet att förklara sig, och rätten får ta ställning till om förklaringarna verkar trovärdiga.
Vad sedan var och en tänker, det är en annan sak.
Vi är nog många som inte anser att det är trovärdigt att en misstänkt måste läsa FUP för att komma ihåg någonting överhuvudtaget.
Det är ju bara att lyssna på övriga vittnen.
De flesta kommer ihåg ganska mycket, men visa minnen bleknar och vissa minnen blir något felaktiga. En del minnen blir passiva, men kan återväckas när de bli påminda. Minnet är alltså inte som en dator, perfekt och felfritt. Det kan ändras över tid av att man har pratat om det med andra och det kan ha påverkat minnebilden.
Men ingen av de övriga vittnena utom HD verka ha sådan amnesi och selektivt minne som SD som hela tiden måste hänvisa till FUP.
Visserligen blir det ett smart drag, dvs att att han vet att det som framkommit i utredningen och är bevisat, det måste han ju håla sig till. Och resten kan han ju helt bekymmersfritt säga att han inte minns. Det kommer inte ligga honom till last.
Om HR däremot anser att åklagarna har kunnat visa att det finns indicier och bevisning att ta hänsyn till, då kan de många anpassningarna och lögnerna ligga honom till last. Då kan SD få förklaringsbörda. Det kommer inte bli lätt att förklara vissa av de motbevisade lögnerna.
Det finns en formulering som jag är en aning osäker på i TRs formulering här:
”Tingsrätten måste alltså vara väldigt försiktig med att värdera uppgifter som Stefan Davidsson lämnat, som senare visat sig felaktiga, till hans nackdel. Detta hänger även samman med att
åklagarnas bevisning ska värderas först och att den på egen hand måste uppnå beviskravet ställt utom rimligt tvivel. Först om bevisningen gör det ska Stefan Davidssons berättelse granskas. Sammantaget kan förhållandet att Stefan Davidsson lämnat felaktiga och märkliga uppgifter under förundersökningen inte värderas som ett bevis för att han dödat Lena Wesström. "
Gäller det fetade ett enskilt bevis, eller en en enskild kedja av bevisning/indicier (i kontrast till total bevisning)?
Jag har inga problem att förstå att lögner o felaktigheter o ändringar inte bevisar ngt och att bevisningen s.a.s. måste stå på egen hand. Risken med lögn ligger ju på andra plan också.
Men värderat mot total bevisning så kan man ju stilla tycka att det är lättköpt att ljuga sig fri och att åklagarens uppförsbacke under utredningen kan bli väl brant. Å andra sidan ligger det då en utmaning i att (be)visa sammanhang och skeenden som faktiska, oberoende av om den tilltalade ljuger eller talar sanning. På områden där den tilltalade ljugit.
Det är överkurs det här...
Tack för bra inlägg.
