Hur kunde fjollan Gustav III överleva som kung?

Nåväl, alla vet att han till slut sköts och dog. Tittade på Sammansvärjningen. Om kungen verkligen var så fjollig och bögig som det gestaltades i serien så tycker jag det är skumt att han kunde vara kung. Mycket "hihihih, monsieur, adeuuuu hmhmhmhm tihi je suis febleeuu" från hans sida. En kung ska väl vara stark, skräckinjagande och därmed bli försäkrad lojalitet? Hur kunde Gustav III överleva så många år som kung när han var så sjukt fjollig och verkade svag? Han visste inte ens hur man sätter på en brud?

Det skulle vara fjolligt på 1700-talet.
Peruker, puder, rysch och pysch, måste varit guldålder för bögar.

Bögeri var väl olagligt då?

Det var nog som i muslimsks länder idag, don't ask don't tell.

Gäller inte kungar.

Denna "fjollighet" var högsta mode vid denna tid i adliga kretsar. Fjollighet kom inte att ses som omanligt förrän du kommer en bit in på 1800-talet, då det kom att bli borgerskapets ideal som satte standarden.

Gustav III var verkligen ingen svag kung. då var hans bägge företrädare betydligt svagare. Gustav III återställde det kungliga enväldet genom sin statskupp 1772.

Han startade faktiskt krig mot Ryssland bara för att han skulle bli hågkommen som krigarkung, liksom hans idol Gustav II Adolf. Han hade dock vett på att dra sig ur i tid, när projektet inte visade sig vara så värst lyckat, till skillnad mot hans son Gustav IV Adolf som helt utan militär erfarenhet eller kunnande själv ledde krigsoperationerna mot Ryssland 20 år senare, vilket ledde till att han blev avsatt.

Jo, vi vet ju att dramaproduktioner alltid är på pricken sanningsenliga?

Varför skulle det inte vara det? Jävla idiot!

Vem är din idol då, Karl XII? Han var inte heller särkilt manligt.

Jämfört med Karl XII var Gustav III:

• Nära att besegra ryssen och expandera rikets gränser
• Vettoigare i sin religiösa politik

Fast han var ju bevisligen väldigt tafatt i sängen i början. Han måste varit rätt känslig också. Men som nån skrev, manövrerade ut adeln och var knappast en svag kung. Samt vetenskapligt och konstnärligt intresserad.

En av få kungar som verkligen älskade sin hustru enligt han korrespondenten som gjorde historiprogram (alla korrespondans är bevarad).

"Sammansvärjningen" kan mycket, mycket väl vara på pricken överensstämmande med verkligheten.

Men jag höjer ett varningens finger. Drama är drama och då förstärker dramaturgen karaktärernas stereotypa drag.

H. Lindqvist har dock lagt fram en annan, mer balanserad bild.

Vadan denna ohyfsade ton? I romaner, pjäser, filmer och tv-produktioner som utspelar sig i det förgångna hör det snarast till kutymen att författarna och regissörerna redigerar händelseförloppet på olika vis. Sådan omdiktning behövs helt enkelt för att vanliga läsare eller tittare ska orka följa med handlingen ända till slutet och inte tappa intresset i förtid. För den skull kan man förenkla händelseförloppet, stryka gestalter som inte direkt tillför handlingen något, hoppa över vissa tidsperioder då ingenting dramatiskt inträffade och i stället koncentrera sig på de mer actionfyllda ögonblicken, med mera.

Av dramaturgiska skäl är det också vanligt att skapare av sådana fiktionsberättelser ger historiska personer nya drag, framhäver deras egenheter, gör dem vackrare, muskulösare, charmigare, fjolligare ... Kungar och krigare och filosofer kan i sådana omdiktningar få sammanfatta sina ymniga åsikter och tankar i korta och kärnfulla fraser, som det ska bli lättare för publiken att memorera. Många så kallade "historiska yttranden" av kända stora kvinnor och män har i själva verket skapats i efterhand av poeter, författare och historieskrivare (på 1600-, 1700- och 1800-talet var gränsen mellan de här yrkeskårerna mycket luddiga).

Varje historisk skildring är dessutom en produkt av sin egen tillkomsttid. I dagens PK-klimat är det snarast comme il faut att låta feminister, HBT-personer och företrädare för olika etniska minoriteter dyka upp i historiska sammanhang. Jan Guillou totade till sina böcker om Arn med det uttalade syftet att för dagens "islamofober" och "rasister" inpränta skillnaderna mellan de snuskiga nordiska barbarerna och den högt utvecklade muslimska kulturen. Vilhelm Mobergs utvandrarsvit handlade inte bara om 1850-talets emigranter och deras liv i det nya landet, utan också om författarens avsky mot 1950-talets socialdemokratiska förmyndarsamhälle och om vantrivseln bland välfärdsstatens hemmafruar.

Har du alls stiftat bekantskap med History Buffs? Där får man veta en hel del om trovärdigheten i historiska filmer.

https://www.youtube.com/channel/UCgg...BQHIiPmOxezeWA

Och det finns mängder med artiklar som behandlar ämnet. De ord som här nedan fälls om Braveheart kunde gälla i princip vilken historisk roman eller film som helst.

https://historycollection.com/histor...lassic-movies/
https://www.historyextra.com/period/...-darkest-hour/
https://theconversation.com/historic...he-facts-99892

Often times, films like Braveheart, have the ability to distort how we as audience members view actual history, taking for granted that filmmakers would have changed certain facts or embellished certain points. But just as oral and written history distorted true historical facts to make a story as grand and exciting as possible, so too is the film industry “improving” on real historical events for entertainment purposes. This is not necessarily a bad thing. In fact, it is natural to embellish stories and make them better. Anyone who has ever heard their friend tell a story they know not to be entirely accurate understands just how easy it is for facts to get muddied, making a real story that may just be mediocre, great.

Helt korrekt. Tyvärr kan vi inte få någon uppfattning av hur Gustav talade, men det är fullkomligt klart att den där bögiga brytningen som som TS irriterar sig på är någonting mer eller mindre påhittat. Även om franska var kungens naturliga umgängesspråk och det på vilket han hade enklast att formulera sig i skrift, uttryckte han sig i ett fullkomligt normalt tonläge då han talade svenska.