Citat:
Lyssnade lite från början av YT Rättegången del 15.
Jag måste säga att jag bli imponerad av barnen. Jag tycker att de är så fina! Jag blir väldigt rörd av att höra deras vittnesmål.
N*oa är redig och berättar på ett strukturerat sätt under förhöret:
2.13 N*oa:
"Sen, vi fortsatte att leta efter mamma. Vi tänkte kanske att hon hade kanske gått till typ tvättstugan eller nåt liknande eftersom hon kan göra det på morgonen så att... Det är olika tider och så när man bor i radhus. Eh, men vi ringde henne, sms:a henne och ja, försökte ta reda på vart hon var. Ehm, men det, vi fick inte tag i henne. Eh, så vi fortsätter så och jag kollade runt lite i området ehm, fram tills vi märker att hon är borta. Borta. Borta. Och då ringer, då bestämmer pappa att vi ska ringa polisen. Så han ringer polisen.
Ehm, och sen, ska jag fortsätta?"
Åkl: "Du kan fortsätta."
N*oa: "Eh, ja, och efter det så eh fortsätter jag att leta, gå runt och försöker komma på vad jag kan göra för att hitta henne. Ehm, och då vid, på den tiden tänkte inte jag så mycket på, jag tänkte inte logiskt, jag var 16, så jag vet inte... Min första instinkt var att ringa den personen som jag tyckte var konstigaste i hennes närvaro. Det var ju Stefan. Ehm, ja nån magkänsla, instinkt. Bara, han kanske vet, ehm vart hon är. Ehm, så jag ringer honom. Eller, ja, jag hade inte hans nummer, utan jag fick söka upp det på Hitta.se. Ehm, men då kom jag fram till hans dotter, Wilma. Sa jag hej, kan jag få prata med din pappa och så gav hon mig numret till Stefan. Så ringde jag honom. Eh, fortfarande lite svagt minne. Ehm, men då svarade han, "Hej Noa". Antar att han har mitt nummer sen innan. Eh, jag säger "Vet du vart mamma är?" Och han säger "Nä, jag vet inte vart hon är". Och han ställer inte några mer frågor så. Jag kommer inte ihåg vad jag sa efteråt. Jag vet bara... han sa något i slutet om "Lycka till", typ. Som att jag skulle hitta mamma. Mer än så kommer jag inte ihåg av det samtalet."
[...]
10:16
Åkl:
"Sen beskrev du att din pappa ringer polisen och sen så beskrev du också, du sa en instinkt eller en magkänsla att du ringer då till Stefan. Vad är det som, vad visste du då, i det där läget om vem Stefan var?"
N*a:
"Ja, alltså, Stefan är ju en bekant, alltså; Han VA(R). Och jag betonar väldigt mycket VA(R) en familjekompis till oss förut, när... Både när mamma och pappa var tillsammans och när de inte var det. Och sen märkte vi ju att, han var ju där hos mamma rätt ofta. Men, alltså, jag vet inte. Nu i efterhand så känner jag mig bara dum, men obviously så hade ju dom nånting med varandra att göra, mer än bara va vänner. För han kunde sitta hos mamma liksom även när vi var där och prata med henne vid köksbordet på kvällarna och sånt, eh, när vi hade gått och lagt oss.
Mamma var rätt så, eller hon har alltid varit rätt sträng. Så (ohörbart), liksom så här:"Sov" ehm, och det har alltid vart mat (?) för mig, när mamma säger "Gå upp och lägg dig" och sånt, men jag antar att det är, vissa gånger har det varit för att Stefan skulle komma. Jag tror inte att dom gjorde nånting när vi där, men jag tror, ah, dom ville ses fortfarande. Jag kom ihåg att jag såg inte han lika ofta mot slutet där, utan det var mer året innan eller typ året innan det som dom sågs. Så det sista året där såg jag inte han så mycket, utan, men såg jag han så ... Alltså jag tyckte verkligen inte om honom. Jag vill nästan säga hata honom för att han var så djävla konstig. Liksom mamma ringde nångång för jättelänge sen. Kommer inte alls ihåg vilket år det var, där hon frågade om jag hade hört, eller att jag hade fått samtal av Stefan som skulle varit hotfullt.
Och jag sa, "Nej", och då krävde jag bara att "Förklara" liksom så här, ehm för att hon först undrade bara om Stefan hade pratat med mig. Rent allmänt. Jag sa "Nä". Så det var jättekonstig relation."
Åkl:
"Var det nån annan förutom Stefan som du kommer på din instinkt eller din magkänsla att ringa till på morgonen?"
N*oa.
"Nääh, (skrattar till lite) inte riktigt. Alltså det är... Mamma hade ju x antal killar, i sina dar, men det var liksom... Ingen var så konstig som honom. Alltså, han var verkligen märklig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det annars. Alltså det var, relationen var konstig i sig, eh, eftersom vi alla barn visste att Stefan hade en fru. Och när man är yngre då fattar man ju bara inte. Vad gör dom om dom inte är tillsammans. Ehm, och sen skildes ju dom. Och då blev det ju lite mer självklart. Speciellt för mig och E*ster tror jag, som börja fatta. Jaha, det är det där som händer (?). Och så fick jag höra liksom att hennes, som hon trodde var hennes bästa vän; J*erry, höll på och liksom, kalla henne en massa saker.
Liksom kalla henne "äcklig hora" och sånt där. Så liksom, jag träffade på mamma när hon satt nere i köket och grät nångång för att hon hade förlorat honom som vän."
Åkl:
"Jerry pratar du om?"
N*oa:
"Ja. På grund av Stefan.
Mamma hade inte så jävla tur i, alltså i kärlek, utan det var mycket, det var mycket, hon hade otur när det gällde såna... hon träffa inte på bra folk. Och folk lämna henne och sånt där."
Åkl:
"Var det nån annan av dom personer som du vet som hon har haft en relation med som du ringde på morgonen?"
N*oa:
"Nä, jag ringde ingen annan,"
Åkl:
"Nä."
N*oa:
"tror jag inte. Utan jag ringde honom och det var väl mitt Hail Mary för att få fram nånting, ur det här.
[...]
https://www.youtube.com/watch?v=OK2VncntKsY
Jag måste säga att jag bli imponerad av barnen. Jag tycker att de är så fina! Jag blir väldigt rörd av att höra deras vittnesmål.
N*oa är redig och berättar på ett strukturerat sätt under förhöret:
2.13 N*oa:
"Sen, vi fortsatte att leta efter mamma. Vi tänkte kanske att hon hade kanske gått till typ tvättstugan eller nåt liknande eftersom hon kan göra det på morgonen så att... Det är olika tider och så när man bor i radhus. Eh, men vi ringde henne, sms:a henne och ja, försökte ta reda på vart hon var. Ehm, men det, vi fick inte tag i henne. Eh, så vi fortsätter så och jag kollade runt lite i området ehm, fram tills vi märker att hon är borta. Borta. Borta. Och då ringer, då bestämmer pappa att vi ska ringa polisen. Så han ringer polisen.
Ehm, och sen, ska jag fortsätta?"
Åkl: "Du kan fortsätta."
N*oa: "Eh, ja, och efter det så eh fortsätter jag att leta, gå runt och försöker komma på vad jag kan göra för att hitta henne. Ehm, och då vid, på den tiden tänkte inte jag så mycket på, jag tänkte inte logiskt, jag var 16, så jag vet inte... Min första instinkt var att ringa den personen som jag tyckte var konstigaste i hennes närvaro. Det var ju Stefan. Ehm, ja nån magkänsla, instinkt. Bara, han kanske vet, ehm vart hon är. Ehm, så jag ringer honom. Eller, ja, jag hade inte hans nummer, utan jag fick söka upp det på Hitta.se. Ehm, men då kom jag fram till hans dotter, Wilma. Sa jag hej, kan jag få prata med din pappa och så gav hon mig numret till Stefan. Så ringde jag honom. Eh, fortfarande lite svagt minne. Ehm, men då svarade han, "Hej Noa". Antar att han har mitt nummer sen innan. Eh, jag säger "Vet du vart mamma är?" Och han säger "Nä, jag vet inte vart hon är". Och han ställer inte några mer frågor så. Jag kommer inte ihåg vad jag sa efteråt. Jag vet bara... han sa något i slutet om "Lycka till", typ. Som att jag skulle hitta mamma. Mer än så kommer jag inte ihåg av det samtalet."
[...]
10:16
Åkl:
"Sen beskrev du att din pappa ringer polisen och sen så beskrev du också, du sa en instinkt eller en magkänsla att du ringer då till Stefan. Vad är det som, vad visste du då, i det där läget om vem Stefan var?"
N*a:
"Ja, alltså, Stefan är ju en bekant, alltså; Han VA(R). Och jag betonar väldigt mycket VA(R) en familjekompis till oss förut, när... Både när mamma och pappa var tillsammans och när de inte var det. Och sen märkte vi ju att, han var ju där hos mamma rätt ofta. Men, alltså, jag vet inte. Nu i efterhand så känner jag mig bara dum, men obviously så hade ju dom nånting med varandra att göra, mer än bara va vänner. För han kunde sitta hos mamma liksom även när vi var där och prata med henne vid köksbordet på kvällarna och sånt, eh, när vi hade gått och lagt oss.
Mamma var rätt så, eller hon har alltid varit rätt sträng. Så (ohörbart), liksom så här:"Sov" ehm, och det har alltid vart mat (?) för mig, när mamma säger "Gå upp och lägg dig" och sånt, men jag antar att det är, vissa gånger har det varit för att Stefan skulle komma. Jag tror inte att dom gjorde nånting när vi där, men jag tror, ah, dom ville ses fortfarande. Jag kom ihåg att jag såg inte han lika ofta mot slutet där, utan det var mer året innan eller typ året innan det som dom sågs. Så det sista året där såg jag inte han så mycket, utan, men såg jag han så ... Alltså jag tyckte verkligen inte om honom. Jag vill nästan säga hata honom för att han var så djävla konstig. Liksom mamma ringde nångång för jättelänge sen. Kommer inte alls ihåg vilket år det var, där hon frågade om jag hade hört, eller att jag hade fått samtal av Stefan som skulle varit hotfullt.
Och jag sa, "Nej", och då krävde jag bara att "Förklara" liksom så här, ehm för att hon först undrade bara om Stefan hade pratat med mig. Rent allmänt. Jag sa "Nä". Så det var jättekonstig relation."
Åkl:
"Var det nån annan förutom Stefan som du kommer på din instinkt eller din magkänsla att ringa till på morgonen?"
N*oa.
"Nääh, (skrattar till lite) inte riktigt. Alltså det är... Mamma hade ju x antal killar, i sina dar, men det var liksom... Ingen var så konstig som honom. Alltså, han var verkligen märklig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det annars. Alltså det var, relationen var konstig i sig, eh, eftersom vi alla barn visste att Stefan hade en fru. Och när man är yngre då fattar man ju bara inte. Vad gör dom om dom inte är tillsammans. Ehm, och sen skildes ju dom. Och då blev det ju lite mer självklart. Speciellt för mig och E*ster tror jag, som börja fatta. Jaha, det är det där som händer (?). Och så fick jag höra liksom att hennes, som hon trodde var hennes bästa vän; J*erry, höll på och liksom, kalla henne en massa saker.
Liksom kalla henne "äcklig hora" och sånt där. Så liksom, jag träffade på mamma när hon satt nere i köket och grät nångång för att hon hade förlorat honom som vän."
Åkl:
"Jerry pratar du om?"
N*oa:
"Ja. På grund av Stefan.
Mamma hade inte så jävla tur i, alltså i kärlek, utan det var mycket, det var mycket, hon hade otur när det gällde såna... hon träffa inte på bra folk. Och folk lämna henne och sånt där."
Åkl:
"Var det nån annan av dom personer som du vet som hon har haft en relation med som du ringde på morgonen?"
N*oa:
"Nä, jag ringde ingen annan,"
Åkl:
"Nä."
N*oa:
"tror jag inte. Utan jag ringde honom och det var väl mitt Hail Mary för att få fram nånting, ur det här.
[...]
https://www.youtube.com/watch?v=OK2VncntKsY
Fint. Tack. Kors vad snurrigt.
Sörja.