Citat:
Boboslacke har rätt i sak, han formulerar det bara på ett hårt sätt. När ett förlopp har skett så måste man slå ihop samtliga vittnesmål med varandra och kombinera med en sorts rimlighetsprincip. Slutresultatet är vad som skedde. Om man analyserar sönder vittnesmålen kommer man att hitta enstaka detaljer som inte passar in. I fiktionens värld är det ofta här lösningen sitter eftersom det blir bra TV - den dolda detaljen som gör hela skillnaden för den uppmärksamma utredaren.
Gör man det i verkligheten eskalerar konspirationslogiken. Någon har kört bil, tittat ut genom rutan och sett tre personer. Han har omedvetet tolkat det som ett sällskap eftersom det är det rimligaste, definitivt rimligare än ett pågående mord. Men om man kör fast i den här detaljen har man plötsligt ett mötesscenario, sen måste Lisbeth vara med i konspirationen och sen är det igång.
Som lite kuriosa hade vi en gång ett slagsmål i vår studentkorridor, snabbt förlopp och med en för oss okänd person. En av våra kriminologstudenter gjorde ett experiment dagen efter där vi fyllde i våra signalementsuppgifter i en tabell. Jag hade fullständigt tvärfel, glasögon och blå jacka hade han inte alls trots att jag var helt övertygad om det. I alla fall inte enligt alla andra sammanlagda vittnesmål. Trots att jag såg det tydligt och stod fem meter bort. Jag förstår att man kan missa ett par glasögon, men att se ett par glasögon som inte finns? Ändå är det såhär vittnespsykologi fungerar.
En enskild granskare hade kunnat singla ut mig och argumentera för hur gärningsmannen visst bar glasögon och blå jacka och hänvisa till min bra vinkel och trovärdighet i förhören. Varför mörkar utredningen gärningsmannens glasögon? Läs Filters intervju med H24 - vittnet utredningen har sopat under mattan.
Gör man det i verkligheten eskalerar konspirationslogiken. Någon har kört bil, tittat ut genom rutan och sett tre personer. Han har omedvetet tolkat det som ett sällskap eftersom det är det rimligaste, definitivt rimligare än ett pågående mord. Men om man kör fast i den här detaljen har man plötsligt ett mötesscenario, sen måste Lisbeth vara med i konspirationen och sen är det igång.
Som lite kuriosa hade vi en gång ett slagsmål i vår studentkorridor, snabbt förlopp och med en för oss okänd person. En av våra kriminologstudenter gjorde ett experiment dagen efter där vi fyllde i våra signalementsuppgifter i en tabell. Jag hade fullständigt tvärfel, glasögon och blå jacka hade han inte alls trots att jag var helt övertygad om det. I alla fall inte enligt alla andra sammanlagda vittnesmål. Trots att jag såg det tydligt och stod fem meter bort. Jag förstår att man kan missa ett par glasögon, men att se ett par glasögon som inte finns? Ändå är det såhär vittnespsykologi fungerar.
En enskild granskare hade kunnat singla ut mig och argumentera för hur gärningsmannen visst bar glasögon och blå jacka och hänvisa till min bra vinkel och trovärdighet i förhören. Varför mörkar utredningen gärningsmannens glasögon? Läs Filters intervju med H24 - vittnet utredningen har sopat under mattan.
Har du någon länk?
