Citat:
Ursprungligen postat av
The-Zombie-Host
Det är också noterbart att eftersom SE exempelvis av sin fru beskrivs som "feg" så är det inte orimligt han har en ännu mer passiv roll jämfört med andra vittnen på mordplatsen. Han kanske gömmer sig bakom reklampelare eller bilar, kikar fram ibland och uppfångar något fragment, blir rädd igen och vandrar tio meter bort, återkommer sedan av nyfikenhet och ser lite av förloppet, får skräck igen och lämnar platsen. Det skulle förklara både att han inte "syns" och att han till synes lämnar en blandning av korrekta och inkorrekta uppgifter om vad som skett på platsen.
Jag undrar om inte SEs negativa egenskaper tenderar att överdrivas en del. Bara för att ex-frun (då kanske ännu gifta, förvisso?) beskrev honom som "feg" innebär inte det per automatik att han också "gömde sig bakom reklampelare eller bilar", som värsta karikatyren (nu senast också jämförbar med ”I want my stapler”-Milton i Office Space). Får nog ändå intrycket att snubben vid denna tid var något av en medelsvensson.
Däremot har jag lite svårt att se honom springa som ett jehu efter snutarna som han gör i den där SVT-rekonstruktionen. Men annars, att han på nåt sätt skulle ha försökt göra sig behjälplig osv tycker jag låter rätt normalt.
Citat:
Ursprungligen postat av
andersaanderssona
”Stig var inte chockad utan närmast lite euforisk för att han varit nära en händelse”.
Precis. Beskriver vilken typ av människa SE var. Äntligen en chans att bli uppmärksammad. Resten är historia.
Övriga vittnen beskriver mordet som en obehaglig upplevelse. Än idag.
Jag gör samma anmärkning här som efter första citatet. Jag är alls inte övertygad om att SE (som förmodat oskyldig) reagerade helt annorlunda på denna "händelse" än alla andra som var där. Att vara "euforisk" kan låta underligt, men tror ändå det kan vara en helt mänsklig reaktion. Som noterades gick Fauzzi helt enkelt vidare i 10 sekunder efter att han hört skotten trots att han direkt tänkte att "där sköt nån Palme!" Och sen efter att ha kollat lite drog han bara.
En kanske relevantare parallell: lyssnade just på en intervju med Anna Hage hos Malou von Siewers (finns på youtube), och även på Veckans Brott Extra efter KP-PK:en. Hon skrev en bok om vad som hände. För henne har det där överskuggat hennes liv, och hon tycker aldrig polisen gav henne en chans att berätta "sin berättelse". Är man lite taskig kan man också mena att hon är väldigt mån om att framhäva sin egen roll då hon försökte rädda Palmes liv. Detta trots att hennes livräddningsförsök hade ungefär lika goda chanser att lyckas som Jackie Kennedy när hon plockade upp lite hjärna från bilen för att möjligtvis senare proppa tillbaks det i skallen på JFK. Hon säger visserligen att det "fanns väldigt få chanser att rädda hans liv", men tycks ändå ovillig att inse att snubben redan var stendöd.
Så även AH verkar missnöjd med hur man handskats med henne som vittne, och känt ett behov av att breda ut sig om det som skett i senare böcker och intervjuer. Kanske inte helt olikt SE, ändå. "Äntligen en chans att bli uppmärksammad," kunde man då elakt säga även om henne. Och SE var ändå med om ett statsministermord, även om han kom något sent. Rätt förståeligt att man har ett behov av att upparbeta det sen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Zebrima
Ni som öht inte alls misstänker SE, hur förklarar ni följande:
Redan nästa dag, först efter att han hört signalementet på tv, ringer SE in och vill korrigera ett felaktigt signalement.
Märk väl, han säger sig samtidigt inte själv ha en aning om hur GM ser ut eftersom han själv inte sett denna! Det enda han hört är att LP sagt blå täckjacka - ändå är han så pass säker på att hela signalementet är fel, inte bara jackan utan även keps, handledsväska och glasögon, att han prioriterar sin tid att ringa och korrigera allt detta, samt ljuga ihop en anledning för att kontrollera sin utpasseringstid. Han känner sig tvungen att skjuta upp sin skidsemester till nästa dag för att ordna allt detta på studs, innan polisen ens visste att han var plats. Polisen var ju inte intresserad av honom som vittne säger han.
Varför gör han allt detta? Varför vill han korrigera ett signalement på en GM som han inte ens har sett?
Hur vet han med säkerhet att GM inte såg ut så?
Ser inte detta som så underligt. Har man varit i närheten när statsministern mördas är det rätt förståeligt att man skjuter på semestern en dag. Och tror/tycker man att signalementet möjligtvis baseras på en förväxling med en själv vill man nog gärna klara upp det omedelbart. Visst, han visste
inte hur GM såg ut, men han kan ändå ha misstänkt att han inte såg ut precis som SE själv (alltså förutsatt nu att SE var oskyldig).
Sen handledväskan: börjar fan bli galen på detta, men den kom väl till först lite senare? 2 mars i SvD stod det (citerar referatet):
"I SvD:s söndagstidning framgår att polisen går ut med följande signalement. Den efterspanade är i 40-årsåldern och ska enligt flera vittnen ha gett ett ”buffligt intryck”. Han bar enligt efterlysningen en trekvartslång, blå täckjacka och grå keps. Mannen hade stålbågade glasögon, är cirka 180 centimeter lång, kraftigt byggd och med ett framskjutet axelparti. Uppgiften om glasögonen finns med de två första dagarna.
En sista anmärkning angående tidsuppfattning: rätt säker på att en på brottsplatsen sa att det tog typ 10 sekunder mellan skott 1 och 2. Medan det i verkligheten säkerligen var högst 2-3, kanske (som fler andra vittnen säger). Ännu ett tecken på hur osäkra tidsuppgivelsen ofta är.
