Jag jobbar som HR-chef. Ställ era frågor!

Haha sorry, men vet inte hur jag ska vara mer tydlig. Det är så brett. Du kanske kan ställa mer specifika frågor så ska jag försöka svara på dem så gott jag kan.

Det du frågar om efteråt är en av de stora utmaningarna med att jobba som chefsstöd. Vi måste självklart agera med chefer som inte gör sitt jobb, oavsett om det beror på kompetensbrist eller av annan anledning. Som t.ex. HRBP som jobbar med chefsstöd är du heller inte närmsta chef till de chefer du stöttar, utan de har en högre chef över sig. I inledande skede handlar det om mycket dialog, kartlägga behov av stödinsatser, utbildning eller annan kompetenshöjning, kanske diskussioner med vederbörandes chef osv. Tycker det är bra mycket lättare med chefer som rent behöver stöd att utveckla sig i sin roll än de som missköter sig, behandlar personal illa osv. Det kan bli rätt tråkiga historier. Men visst, vår uppgift är ju i första hand att stötta cheferna så vi kan ju hamna i kläm och det blir en avvägningsfråga vad man behöver göra. Är ju verkligen inte så att jag har ansett att alla chefer jag stöttat varit bra chefer.

Edit: förtydligande till texten ovanför; pratar alltså mest om de som inte riktigt klarar av sin roll. Att bli bättre och utvecklas kan vi alla och det är en del i jobbet.

Jag lassar av HR:s favoritfras: "Det beror på". Jag har en väldigt bred tjänst och har både års-, månads, vecko- och dagsplaneringar som jag jobbar efter. Olika frågor får olika mycket tid beroende på vart i årsplaneringen vi befinner oss. Sen beror det såklart på vad som är uppe på agendan för tillfället. Det kan t.ex. vara så att någon specifik fråga är på tapeten och facken är på oss för tillfället. I så fall kommer mer tid gå åt till undersökande arbete, arbetsrätt (tar dock hjälp i de svåra frågorna) samt samverkan/dialog/förhandlingar med facken. I perioder tar rekrytering mer tid och eftersom vi inte tar någon extern hjälp öht så går det mycket tid dit om det är många rekryteringar på gång samtidigt. Kan vara att ägarna har fokus på något och vill omorganisera eller vad som helst.

Har väl iaf lärt mig att jag kan ha ungefär halva arbetsdagen max uppbokad på möten m.m. Mer än så, så kommer det löpande arbetet samt snabba puckar samt problem som dyker upp och behöver hanteras göra att det blir mycket övertid eller att orimligt mycket arbetsuppgifter läggs på hög.

Anser du att HR ska betraktas som en profession och i så fall vilka krav på utbildning ska uppfyllas för att få arbeta med HR-frågor ?

Säg att 2-3 anställda kommer med liknande klagomål om samma chef. Att den inte lyssnar eller kommunicerar. Allmänt inte bryr sig om de som är under. Vad gör du då?

HR är bara ett luddigt samlingsnamn som rymmer en massa olika jobb och arbetsuppgifter. Anser att det finns sådant du kan jobba med utan utbildning, t.ex. rekrytering och mer administrativa uppgifter som HR-administratörer och HR-assistenter utför. Men såhär; egentligen är det viktiga vad du kan, inte vad du har för examen. Men det blir en slags kvalitetsstämpel att man har en examen, inte bara för HR utan i stort på arbetsmarknaden. Kan du det som behövs för att vara HR-chef så spelar ett papper ingen roll imo (det finns fortfarande såna men de är äldre och har jobbat länge, innan det var ett krav på utbildning). Som yngre och utan erfarenhet idag kommer du aldrig få jobb som HR-generalist, HR-specialist, HRBP eller HR-chef. Jag accepterar det och det vore mycket svårare att säkerställa att folk har den kompetens de behöver utan utbildning. Jag tycker att mycket av det jag pluggade var relativt onödigt och jag hade lärt mig mer av att fortsätta jobba som chef. Men vissa saker hade jag antagligen aldrig lärt mig utan utbildningen och det var värdefullt. De allra flesta som jobbar inom HR är personalvetare.

Vad tjänar man som HR chef i dagens Sverige?

Varför finns ni på ett företag? Jag kan köpa att ha en HR ansvarig på 300-400 pers. Fyll gärna i nedan lista, är inte dömande, försöker bara förstå syftet ur en företagares perspektiv.

En arbetare som producerar finns för att de producerar kanske en vara som ökar företagets intäkter.

En jurist finns för att det är krångliga lagar och regler.

En ekonom finns för att det är lag på att redovisa. Även för att i medelstora/stora företag följa upp och skapa rapporter för att analysera det som arbetare gör och vad som kan göras bättre.

En systemutvecklare finns för att hänga med i utvecklingen och att kunna effektivisera annars manuella tidsdödande processer.

En HR-avdelning finns för att... (fyll gärna på)

Allt beror på situation. Men först och främst så tar jag det på allvar, det är deras upplevelse av situationen. Jag pratar med de anställda och försöker få så mycket av deras bild som möjligt. Förklarar att jag kommer behöva prata med deras chef om det jag fått höra och frågar hur de skulle vilja att vi går vidare. Ett problem här är att många kan komma och vilja berätta saker, vill att det ska hända något men kan inte stå för det (vill vara anonyma). Då blir det också oerhört svårt att agera.

Nästa steg blir oftast att prata med chefen för att få dennes version och försöker skapa mig en så bra helhetsbild som möjligt. I många fall kan man faktiskt sätta sig ner alla och lösa saker med dialog. Skulle säga att det oftast är brist i kommunikationen som gör att dessa saker uppstår (nu pratar vi vanligt missnöje, inte allvarliga händelser). Förhoppningsvis kan det räcka med att prata ut om vad det nu är som skapar missnöjet, få berätta hur man själv ser på det utan att bli avbruten och hitta gemensamma lösningar och arbetssätt för hur man ska kunna jobba vidare utan att det fortsätter uppstå konflikter.

Funkar inte det är det helt situationsberoende. Jag har varit med om att både chefer och anställda har fått gå om de misskött sig. Det ska ju dock mycket till för att man ska hamna där. Oftast kan människor komma så pass mycket överens så att de iaf kan jobba tillsammans. Andra alternativ är ju att omplacera, någon säger upp sig själv eller att de går runt och är ovänner jättejättelänge med en sämre arbetsplats för alla som resultat.

Extremt olika. Fick lov att kolla själv på lonestatistik.se och där verkar medel- och medianlönen ligga på 45-50. Låter lite lågt men kan säkert vara så. Vet kollegor som har 35´(juniora på mindre/nyare företag) och de som har 2-3 gånger så högt. Jag är själv relativt ny i denna roll och har ingen bättre allmän koll än så tyvärr.

Edit: har jobbat ca ett år i denna roll. Och bara för att ge något slags svar skulle jag säga att de flesta jag pratar med i liknande roller ligger mellan 50-60´.

Jag vet inte hur mycket kontakt du har med övriga HR-världen generellt. Men du gick troligen en sådan utbildning på högskola/uni. Tycker du att det verkar som om HR-folk i allmänhet är medvetna om det problemet eller är det ingenting det pratas om?

Och: Stort tack för en intressant trådstart och för att du verkligen svarar på inläggen här!

Tack! Ganska låg lön dock jämfört med USA, Kina och vissa Europeiska länder. En HR chef i Sverige tjänar lika mycket som en junior HR medarbetare i ovannämnda länder. Men man ska väl inte förvänta sig för mycket från sosse Sverige.

... ingen annan vill ta i personalfrågorna med tång?

Nej men skämt åsido. Det är en klyscha, men stämmer oavsett att personalen är den viktigaste resursen företaget har. Det är oerhört viktigt att försöka locka till sig de bästa medarbetarna (i vissa branscher handlar det mer om att kunna locka till sig medarbetare öht), att anställa rätt personer, behålla de personer som är viktiga för företaget och att förbättra situationen där medarbetare inte klarar av jobbet, inte trivs, mår dåligt, hamnar i rehabiliteringssvängen osv. Ledarskapet är en nyckel för att få duktig personal som trivs på arbetsplatsen, vill göra ett bra jobb och stannar imo. Min erfarenhet är att de flesta chefer både behöver och uppskattar stöd. Vissa direkt, andra efter ett tag. Ett litet fåtal ändrar aldrig åsikt om att det är onödigt och att de är bäst på allt; ledarskap, arbetsrätt, rehabilitering, rekrytering, arbetsmiljö osv osv osv. Alt. tycker att det är tramsigt. Jag har sällan deras syn på de egna förmågorna när vi väl behöver sitta ner i olika ärenden (finns ju såklart undantag som faktiskt är extremt duktiga på det mesta och sällan behöver hjälp mer än kanske i mer komplexa arbetsrättsliga frågor).

Det är oerhört komplext att driva ett företag idag, speciellt ett lite större. Det behövs ofta människor som jobbar strategiskt med personalfrågor, arbetsmiljö, lönefrågor- och revidering och expertfunktioner inom arbetsrätt, rehabilitering, rekrytering osv. Vi gör vissa arbetsuppgifter som ligger på den avdelningen, varken mer eller mindre.

Känner inte att jag är jättebra på att argumentera för HR:s existensberättigande, missar en massa och svävar ut ibland. Men det är väl heller inte mitt stora intresse att göra det