Jag önskar att kommunerna hade vågat hålla på förbudet mot studentfirande. Nu var en massa föräldrar "tvungna" att gå och fira sin student igår - jag bland annat - för man kan inte säga till sitt barn att "du får springa ut utan någon som väntar på dig, jag vågar inte komma". En 19-åring skulle nog förstå det med hjärnan, men inte med hjärtat... Fullt på bussen både dit och hem var det också.
Som med så mycket annat elände, så var det de dominanta, tongivande eleverna - skrikhalsarna - som skrek till sig detta. För mitt barn hade det inte spelat någon roll om det hade blivit inställt, säger h*h. Denna typ brukar även skrika till sig annat som bara blir ett elände för många andra ungdomar: bal (bara dom som har en partner får gå), skolresa (ett Helvete för den som inte har några kamrater och måste gå runt där ensam, inte vet vem den ska dela rum med, kanske sängväter, är mörkrädd, skriker i sömnen, tar mediciner som han/hon inte vill att kamraterna ska se...) Och vuxenvärlden står flata, viker ner sig, offrar de svaga...
Nu får man räkna inkubationstiden igen... sju dagar med stor oro, och sedan avtagande i sju dagar till...