Citat:
Ursprungligen postat av
Piggekott
Han gör ju en stor sak av att han tittade på sin klocka i ljuset från ett skyltfönster. Hur gör man för att utan att väcka misstankar närma sig en statsminister som kanske har en säpovakt tjugo meter bakom? Man tittar överdrivet tydligt på sin klocka, verkar stressad och börjar sedan småspringa.
Men jag tror trots allt inte att det är SE.
Han gör en stor sak av klockan för att han behöver förklara varför han rörde sig i sån ofattbart låg snigelfart från utgången trots att han hade skitbråttom.
Han stämplar ut 23:19. Enligt vakterna i repan satt det en stor klocka på väggen där. Om SE är hyperintresserad av tiden så fanns den där på en välbelyst väggklocka. Sen är det bara att småspringa till T-banan, och då är man framme vid nedgången efter 20 sekunder.
Den storyn passar dock inte Engströms narrativ, för då skulle mordet skett mitt framför honom eller t o m när han redan passerat. Därför kokar han ihop en massa fördröjande trams som ska förklara varför han bara hade hunnit 20 av de 40 metrarna till mordplatsen på 90+ sekunder. Ett spädbarn kryper snabbare än så.
Han tjatar tusen gånger om att han "följde ytterkanten av trottoaren" där ingen jävel skulle gå, särskilt inte om man har bråttom.
Kolla själv på hans rekonstruktionsfilm vid c:a 00:15, med ytterkanten menas mellan bilarna och träden. Han går ju inte ens där i rekonstruktionen - för att det vore onaturligt, snudd på idiotiskt.
Så varför detta tjat om ytterkanten? För att om han gick som en normal homo sapiens mitt på trottoaren som han själv gör i filmen, så skulle han ju ha varit strax bakom eller framför paret Palme som också kom gående där. Och då blir det problem med narrativet igen. Så han placerar sig som nåt miffo som trasslat in sig bakom träden. Vad praktiskt! Sen kommer då tjatet om den svarta urtavlan. Han gnyr om hur svårt det är att få fram den pga många lager av vinterkläder. Titta på rekonstruktionsfilmen, tycker du han har svårt att hala fram klockan som han gör två gånger där?
OK, så med hjälp av alla dessa distraktioner med urtavlor, kläder, ytterkanter och ojojojoj vad svårt det är att ta sig till T-banan via denna hinderbana, har han både lyckats missa att paret Palme passerar honom OCH han har bara tagit sig halva sträckan till mordplatsen och har 20 meter kvar.
Så nära att skotten borde ge honom ett rejält sus i öronen några timmar framåt, och dessutom så nära att han kan se mordplatsen rakt framför sig i gångriktningen. Så, ser han mordet ske? Icke! Första skottet går honom helt förbi (selektiv dövhet is a bitch). Andra, jo det hörs lite, som en baktändande bil ungefär. Men han är ännu så fruktansvärt upptagen med sin svarta urtavla att han "nästan snubblar" över Palme liggandes på gatan i en blodpöl. Eftersom SE är inlindad i gladpack hjälper han honom till framstupa sidoläge utan att få minsta lilla blodprick på sig. Därefter får han ett signalement från Lisbeth Palme som hon inte gett nån annan eftersom hon ej var kontaktbar och rationell enligt något annat vittne.
Nej, SE ljög sig blå om det mesta, och det som räddade honom från vidare utredning och i viss mån fortfarande räddar honom är ytterst hans töntiga utseende och framtoning. En plufsig fjolla som trippar runt i Stig Helmer-guppkeps med en jävla necessär dinglande från handleden. Måste vara oskyldig. Det vet man ju hur en
riktig mördare ser ut. Sådär... mordiskt mördarlik, liksom. Next!