Citat:
Ursprungligen postat av
8711
Ja, det finns sannerligen många inom S att vinna över till rätt sida igen efter detta. Många som mellanlandat hos SD och gått tillbaka i krisen, men som sannolikt kommer tillbaka efter då missnöjet med samhället finns kvar, massinvandringen finns kvar, kriminaliteten finns kvar med dess rasism mot svenskar, otrygghet som den skapar och den förnedring och dom trakasserier vi ser i samband med detta.
5 procentenheter rakt därifrån tillbaka till Sverigedemokraterna verkar helt rimligt framöver som mål. Jimmie Åkesson kanske skulle försöka sig på någon kampanj för att rikta sig till dessa framöver. Arbetsplatsbesök inom vården och äldreomsorgen vore något, som han gjorde för några år sedan.
Det har det ju varit förtvivlat svårt för tråddeltagare som Nergus och Friherr att förstå vad jag menat med min tal om att SD bör vara bättre folkhemssossar än SD, men nu när Åkesson kom ut med sitt ställningstagande om SD som icke-borgerligt och befryndat med mycket socialdemokratiskt tankegods, så kanske man slipper höra invändningar framöver?
Det viktiga är ju att markera sin roll som garant mot högerpolitik, för att ge dessa S-marginalväljare chansen att inte svika nästa gång de är vunna för SD. Håller man sura sossehatare kort, har dessa ingenstans att ta vägen utanför det hypotetiskt blågula blocket, medan man i gengäld inte skrämmer bort de avgörande procentenheterna åt vänster.
Protektionism, planekonomi, kollektivism och konservatism är naturligt nationalistiska åsikter, medan globalkapitalism, avreglering och liberalism inte är det.
Ta bara frågan med M och KD som hetsar mot Kina. Kan S mööööööjligen komma att utnyttja det i valrörelsen att sätta skräck i Volvo-arbetare, vilka tydligen sitter lite löst redan? Här bör SD vara tydliga med att neutralitetspolitiken tjänat Sverige väl historiskt och att en aktivistisk utrikespolitik inte är aktuell.
Citat:
Ursprungligen postat av
FBerntsson
Tror inte att det är en särskilt kontroversiell fråga längre. Du hittar inte en vanlig väljare som blir upprörd om man drar in medborgarskap för folk som begått våldtäkter, rånat, eller är terrorister. Inte ens om de är födda i Sverige utan annan medborgarskap, eller ens om de är etniskt svenska. Att göra folk fredlösa är ju en gammal svensk tradition som mycket väl kunde återupptas.
Däremot blir många uppröda när (MP) ministrar eller Morgan Johansson rycker ut och förklarar att det är vår skyldighet att behålla rånarna och våldtäktsmännen här för all framtid eftersom de annars går miste om livstidsbidragen.
Tror helt enkelt att frågan om medborgarskap är riktigt bra på sitt sätt. De flesta väljare riskerar inte att drabbas av det och känner sig inte hotade. Inte ens den invandrade befolkningen som sköter sig och betalar skatt. Det är bara rötägg som känner sig hotade och därför kan många sympatisera med förslaget.
Att det sedan är en svår fråga på grund av internationella konventioner som skall skydda medborgarna från rättsövergrepp från stater (och som oftast både misstolkas och övertolkas) är en annan sak. Det är en bra fråga att skapa polarisering kring.
Särskilt som argumentet "omöjligt pga FN konvention" enkelt motbevisas av att både Danmark och Storbrittanien kan.
Jag tror att frågan om återvandring är helt central för SD, eftersom alternativet är resignation inför ett för alltid förlorat Sverige. Om man förmedlar hoppet om att allt faktiskt kan bli bra igen - även i en avlägsen framtid - så är det ju mer rationellt att antingen försöka smälta in i nya klasskollektiv som andra partier redan företräder, både till höger och vänster.
Tanken på migrationsnetto på minus är något som ger hopp och skapar mening i en SD-röst.