tråden om löpning

Tack för tips! Syftade som du skrev att det sliter mer i början. Men är väl som med allt annat, att det är lugnt så länge man inte höjer för snabbt.

Tänkte köra ett nytt 15 km pass i veckan. Sen lägga in lite backträning minst en gång i veckan utöver min vanliga 8/10 min-runda.

Hitta rätt tempo?

Jag har märkt att om ligger jag på 5-5.15 tempo så är mitt löpsteg bäst. Men då når jag tröskeln runt 7-8 km. Om jag försöker springa långsammare för att på så sätt få upp distansen så känns löpsteget helt fel och efterblivet. Ska jag bara försöka korta in stegen och på så sätt springa långsammare? Eller bara hålla steget och bygga upp distansen på sikt?

Bygg upp distans skulle jag säga.

Hur gör ni som tränar terräng eller icke plant underlag när det kommer till backar? Försöker ni hålla samma tempo (även fast det är jobbig) eller försöker ni springa på i snabbare tempo för att bygga upp puls samt styrka i benen? Jag försöker köra på när det kommer till backar men kan vara otroligt jobbigt och rädd att bränna ut mig innan man är i mål på ex 5 el 10 km.

Jag springer en 11 km runda på grusväg lite då och då som är ganska kuperad. Jag brukar oftast bara köra på vilket leder till högre puls och ansträngning uppför även om det går lite långsammare. Ibland trycker jag på extra uppför. Jag ser mig inte som löpare och tycker det är gött att springa uppför eftersom man får upp pulsen utan att man behöver ta ut steget på samma sätt (sliter mindre). Kanske inte tränar löpsteget på samma sätt men konditionen tänker jag.

Korta ner steget och jobba mer aktivt med armarna. Tempot är helt ointressant, backar kan vara så olika. En backe på 10% lutning kan du inte attackera i samma fart som en på 2%.

Vid lägre hastighet kommer ditt löpsteg se annorlunda ut. Kollar du på kenyanerna i täten på ett lopp ser du deras hälkick ofta är i höjd med midjan, medan när samma personer värmer upp inför loppet i ett mycket lägre tempo, så lämnar knappt fötterna marken.

Det viktigaste enligt min erfarenhet är att ha en stabil bål och försöka landa mitt under kroppen oavsett om jag springer i 3- eller 6-fart.

Skulle springa det som ett fartlekspass. Jogga upp kanske 3km, sen en kilometer i planerad tävlingsfart, jogga tills du känner dig pigg och sen på att igen. Blir betydligt roligare än att ligga och nöta i vad som kan kännas som snigelfart efter en stund.

Alternativt skulle jag kunna tänka mig göra det progressivt, men då gäller det att kunna hejda sig själv lite. Dvs börja första 2km nån minut långsammare än planerad tävlingsfart, sen öka farten varannan kilometer tills du i slutet når ditt tänkta tävlingstempo.

En sak många gör är att köra 30-70% av passet i behaglig fart för att sedan avsluta nära tävlingsfart, men det är ganska mentalt påfrestande, åtminstone för mig.

Glöm inte att ta med lite energi under passet, misstänker det varar över en timme för dig? Så efter ca 30-40min kan det vara lämpligt att fylla på depåerna för att orka bibehålla intensiteten.

Jag har ett litet skadeproblem som jag inte hittar någon annan plats att ta upp. Jag har varit ute på min första orienteringsrunda för i år. Jag har hunnit med ett antal löprundor men det är inte riktigt samma sak.
Jag har en rätt så bred fot Den blir bred utåt fram mot lilltån. Det har kanske inte så stor betydelse men det är där problemet uppenbarar sig. Jag får förhårdnad hud under foten där. Jag hade problem med det i fjol men i år så har jag inte märkt något ännu men genast jag var ute på en riktig skogstur så kom det igen. Det ojämna skogsunderlaget gör att det blir punktbelastningar och att foten glider lite.

Frågan är. Vad kan man göra åt saken?

Jag försöker i den mån det går hålla samma tempo hela min runda men då det är väldigt kuperat där jag just nu springer så är det svårt. Har man en dålig dag kan minsta backen ta knäcken på en. Jag tror däremot det är bra för kroppen att springa i kuperat eller vad tänker expertpanelen? Färre skador eller har jag fel? För någon som springer fler än 3 pass veckan alltså..

Givetvis är variation bra ur skadesynpunkt. Men vad är vitsen med att forcera sig att hålla samma tempo? Är det styrka/explosivitet man vill åt är det effektivare att sprinta uppför och jogga utför t.ex.

Själv lägger jag upp min träning där jag ska prestera tider (intervaller, tempopass etc.) på plant underlag. Backintervaller såklart i backar, men då är det ansträngningsnivån som är intressant och inte tempot. Distanspass läggs gärna på kuperade skogsstigar, men då är det noll fokus på något tempo, då ska det endast vara en lätt känsla Individuellt, men så tänker jag

Fila fötterna när man duschar