Gött att se om en av mina favoriter igen! Det här är en bra rulle som står sig och faktiskt min favorit med Michael Douglas (även om jag gillar fler filmer med honom).
En kavalkad i gamla dåliga ordvitsar, men det som är lite kul är bihandlingen om att kvinnor kliver in i traditionella mansyrken.
Knohult hade tydligen behov av en trafikpolis som dirigerar trafiken,( i högklackat.)
Sjöqvist blir, såklart, förtjust i den söta polise Ulla. (Hon kommer senare att brotta ner Sjöqvist i samband med inbrottet i hans lanthandel, Sjöqvist blir lyrisk).
Bovarna åker givetvis fast efter en biljakt med en stulen Austin Healey.
Småkul med flera härliga nostalgidetaljer, såsom att man fortfarande sa najlon om nylon, vet inte om nylonstrumpor verkligen kostade åtta kronor på den tiden, men i så fall var att betrakta som en lyxvara.
Oduglingen och ukelelespelaren, George Formby går med i hemvärnet, bäva månde England.
George har ett garage där han mixtrar ihop en stridsvagn i hemlighet, när den tas ut så misstas den för att vara en tyskstridsvagn och jagas och beskjuts, den ser ut som en tesil till sist.
Men George, som fått skulden för att viktiga maskindelar saknats, får tag på den skyldige.
Det har gjorts mycket bättre filmer med George Formby, men spela ukelele, det var han duktig på.
Det gjordes mängder med filmer med denne klantige flygmalaj, kanske englands svar på Åsa Nisse 2/5 med tvekan
Pale Rider 5-6/10
Har inte åldrats nåt vidare skulle jag säga. Minns att den var lite av Clintans erkännande bland svenska filmkritiker, dessförinnan hade han ansetts vara en lite oseriös skådis/regissör.
Väldigt fin dramatisk natur i Utah dock, undrar om inte det är det bästa med filmen.
Roliga biroller är en mkt ung Chris Penn och Jaws från Bond-filmerna
Gary Cooper (High Noon), Susan Hayward och Richard Widmark i en western.
Handlingen i sig gillar jag. Det händer ganska mycket utan att bli för mycket och några oväntade svängningar görs. Man vet inte riktigt vad vad nästa steg kommer bli (strunta gärna i att läsa på om du är intresserad), men själva berättandet kan kännas lite daterat. Hade "samma" film gjorts 10-15 år senare tror jag den varit bättre.
Richard Widmark gillar jag mest i filmen. Han känns som en förfader till nutida skådespelaren Walton Goggins. Får med lite humor utan att sabotera filmens ton. Övriga roller gillar jag också. Ofta bra dialoger, men även en del som åldrats sämre.
Det grafiska varierade. En del saker var välgjort än idag och andra scener syntes det tydligt att det var i en studio.
Musiken är dessvärre en sak som drar ner betyg för mig. Det är mycket musik nästan hela tiden. Hade det varit mer sparsamt eller välplacerat hade jag kanske givit ett plus, men filmen behövde inte detta. En western kan vara relativt ljudlös och därmed realistisk, då det knappast var massa ljud i vildmarkerna. Blir ett onödigt jobbigt inslag.
En film jag delvis uppskattade. Gillar man äldre filmer kan den vara värd att spana in om man inte har bättre filmer på G. Den lär dock inte övertyga nyare generationer särskilt mycket.
Blind och döv nattklubbsägarinna är inblandad i skumma affärer, och när hennes son blir misstänkt för mord förändras allt.
Engelsk film med en ung Sean Connery, som ännu inte blivit agent.
Lite märkligt med en döv och blind dam som är insyltad i den undre världen.
Nåväl, hennes son kommer besök samma dag som ligan gör ett tillslag mot en diamanttransport, vid rånet dödas en vakt (av Sean Connery faktiskt), sonen vill försöka hålla sin mor utanför rånet, och kör iväg en flyktbil som står utanför nattklubben, i bilen finns en död ligamedlem. Sonen blir igenkänd och polisen tror att han är inblandad.
Då blir modern vred, och kallar till sig ligaledaren för att få honom att rentvå sonen, han vägrar och den blinda damen försöker skjuta honom, men blir avväpnad och dör av ett vådaskott
Sonen frias till sist
Om man bortser från det orimliga med en blind och döv nattklubbsägarinna, så var det en hederlig gammal noirfilm.
Saknas en del för att nå upp bland de bättre filmerna i genren, men helt oäven var den inte 3-/5
Thriller baserad på en svensk kriminalroman ("Tre sekunder") av Roslund/Hellström. Svenske Joel Kinnaman spelar huvudrollen, men handlingen är förlagd i USA och har en skaplig skådisensemble där bland andra Rosamund Pike och Clive Owen spelar biroller. Har inte läst boken.
En ganska frenetisk historia som på flera sätt påminner mig en hel del om Shot Caller (2017). The Informer är inte lika bra, men den är underhållande och den träige Kinnaman gör en av sina bättre prestationer. Slutet är lite väl tillkrånglat och svårköpt. Att budgeten inte kan ha varit den fetaste märks när det vankas specialeffekter, men annars är det en skapligt ihopsydd rulle, även om det är tydligt att den är baserad på en bok då det förekommer lite väl många karaktärer i mer/mindre betydelsefulla roller som fightas om screen time.
6/10
__________________
Senast redigerad av Korder 2020-05-31 kl. 05:21.
In Gods time 2017
Kanske den mörkaste kristna filmen jag sett. (Möjligen att silence är mörkare..)
Vilket som är en bra sak! Filmen känns genuin och där av mer intressant.
Huvudskådespelarna gör bra ifrån sig, men finns andra som inte spelar lika trovärdigt.
Skönt att se fall av den andre förlorade sonen dyka upp på film.
The Silence of the Lambs (eller När lammen tystnar) kan vara en av 1990-talets mest kända filmer. Nästan tio år senare kom efterföljarna Hannibal samt Red Dragon. Istället för att mjölka efterföljare i all oändlighet kom efter ett antal år en prequel - Hannibal Rising!
I denna film är Anthony Hopkins inte med av logiska anledningar och förmodligen ekonomiska. Filmen är dock rätt snyggt gjord grafiskt. Ser du ett kortare klipp kan det se lovande ut. Dessutom är handlingen i sig baserad på bok och lika bra eller bättre än Hannibal och Red Dragon.
Två saker sänker tyvärr filmen rejält. Först: Dialogen. Där tidigare filmer har bra dialoger av Anthony Hopkins, Gary Oldman, Edward Norton och alla möjliga är dialogen här ofta skrattretande dålig. Det finns godkända stunder, men dessa är få. Mestadels är det B-films nivå med mycket tystnad emellanåt.
Det andra: Klippningen. Handlingen täcker en längre tid. Huvudkaraktären reser och hamnar på platser på ett sätt som dödar av nerven. Det är möjligt att dom mer kända filmerna lider av lite samma sak, men här blir det övertydligt.
Dom enda rollerna jag kände igen var Kevin McKidd (Rome) och Dominic West (The Wire). Skådespeleriet var inte i närheten av vad dom ger i påkostade TV-serierna, men kontra det mesta i denna film var dom hyfsat bra.
Utöver att se grafiskt godkänt ut och i grunden ha en intressant handling tycker jag typiska "Hannibal"-scenerna lyckas fint. Dom är groteska och underhållande. Även dom onda i filmen passar för sina roller trots bristande dialog.
Introt i filmen är rörigt och kunde gjorts väsentligt mycket bättre, men med tiden blir filmen mer spännande och underhållande. Gillar man tidigare filmer, men missat denna, så är det här underhållande två timmar. Därmed inte sagt att det är särskilt bra två timmar. Det blir lite såpopera nivå på det hela. Man vet att det inte är särskilt bra egentligen, men man fortsätter titta ändå!
Betyg?
IMDB: 6,2 / 10
Geomeister: Har du sett denna film? Vad tyckte du? Jag är konfunderad.
