Hopplöst för 30+ kille att hitta partner?

Vet inte om man får säga det, men det är inte så svårt att hitta sig en älskare, åtminstone inte om man är strax under 50, men kanske blir annat då man passerat 50-strecket?

Och det lär ju bero på varför man är singel? Har man vuxna barn och barnbarn så kanske singellivet är ganska behagligt?
Har man däremot inte haft någon chans att hitta sin man och skaffa barn, och man är singel trots att man inte vill, så kan jag tänka mig att det finns en del ledsenhet och tomhet.

Jag förstår att du önskar att självmord bland svenska singelkvinnor vore vanligt, det är det inte. Trenden är att fler kvinnor väljer singellivet för att de trivs i situationen. De kan göra det för att de dels är självförsörjande och dels för att sex inte brukar vara ett problem för en kvinna som önskar sex.

Jag har flera gången rekommenderat instagramkontot mansbebisar med 116 000 medlemmar. Inläggen och kommentarsfälten är högaktiva med kvinnors redogörelser och reflektioner över män och relationer. Där kan ni män hitta det närmaste sanning som går att komma när det gäller kvinnors tankar om att tex leva som självvald singel.

Det verkar vara mycket fokus på både yttre och inre egenskaper, som räknas upp lite som i ett CV, hos många människor, både män och kvinnor. Jag tror, av egen personlig erfarenhet, att man ska försöka minska de här kraven till ett minimum. Med det menar jag inte att man inte ska ha några krav alls, jag har själv vissa krav som diskvalificerar en eventuell partner direkt, men har försökt minska på dessa (när jag var singel) till att bara täcka det mest grundläggande.

En sak som sällan nämns, som jag personligen tycker är det viktigaste av allt, är att man kan ha genuint ROLIGT tillsammans. Kan han/hon få dig att skratta? Gör ni saker tillsammans för att det är roligt, och har du det trevligt med din dejt? Det är faktiskt något som är otroligt viktigt när det kommer till att få relationer att hålla länge.
Samma sak gäller hur öppna ni är för att kommunicera kring både smått och stort i livet. Om detta funkar, samt en grundläggande attraktion och respekt finns för varandra, så räcker det långt.

Problemet med att inleda en kontakt och en relation för att kunna se hur detta utvecklar sig kvarstår ju dock, för er som inte har naturliga vägar att komma i kontakt med folk. Själv har jag träffat partners genom vänner, jobb, intressen, internet. Man får nog försöka vara öppen och söka brett för att ge sig själv bäst möjliga chanser. Ha inte bara fokus på att det ska leda direkt i säng, utan se hur umgänget funkar om det klickar så brukar det gå lite av sig själv, i min erfarenhet. Kanske blir ni goda vänner, kanske uppstår kärlek, eller så får ni skilda vägar men kan båda hålla huvudet högt.

Jag är man, om det spelar någon roll.

Notera ”för sakens skull”. Inget i mitt inlägg antyder att jag inte ligger utanför bodycontact, vad du har för förutfattade meningar spelar mindre roll i sammanhanget.

Import gubben, så fort du tröttnat på subban sparkar du ut henne och hämtar hem en ny. Det hade jag gjort om jag var singel.

Hopplöst för en beta. Men lätt som en plätt för en alfa. Jag är en alfa. Jag har stil. Jag har cash. Se över dig själv för fan, ditt jävla vrak. Är du en söderbög utan testo så blir det svårt att sätta brudar. Åldern spelar ingen roll. Stil & cash talks, mannen. Importbrud funkar men det kan bli problem när dom lär sig språket & vill ha mer.

Mitt råd: You better man up, baby. Annars är det billiga horor som gäller resten av ditt liv. Truth of today!

Att leta på nätdejtingsidor som kort man är verkligen hopplöst. Alla tjejer har som minimum 175cm. Är det ens någon mening att skriva till en tjej med dom kraven? Och då är det tjejer som själva är max 165 cm.

Längd på en man är tyvärr ganska viktigt ja, men min första kärlek var ungefär lika kort som dig fast han var inte introvert utan extrovert och charmig och hade det ganska lätt med kvinnor. (Han bor dock i ett annat land som verkar ha lite utav ett kvinnoöverskott om det nu spelar någon roll).

Vi "träffades" på msn games för många år sen där vi råkade bli ihopparade av datorn, började prata lite och jag gav motvilligt min mejladress till honom. Resten är historia som man säger. Han ljög dock om sin längd och sade att han var 170 cm (själv är jag 160 cm), sen när vi flyttade ihop såg jag att det stod 167 cm eller 168 cm i hans pass. Vid det här laget älskade jag dock redan människan, han vann mig över med sin personlighet.

Det är förmodligen ännu svårare om killen är kort och spinkig. Isf är mitt tips att gymma upp sig lite. Du har testat att göra en sortering på längd på dejtingsidor antar jag? Och kontakta just korta tjejer. Det här är nog inte upplyftande info för dig men personligen har jag gått på dejter med korta killar (ca 170 cm) men tyvärr, det gick inte, kunde inte känna någon attraktion till dem. Känner mig inte så kvinnlig med någon som har den längden. Fast det finns uppenbarligen kvinnor som inte har något emot en kort kille (har läst flera testimonials från såna på FB) så helt kört behöver det inte vara. Men försök jobba på att komma ur ditt skal om du är blyg. Då det är ännu ett hinder för en kille.

Hade även en killkompis som var kort, bara något längre än mig, och han verkade vara intresserad men jag var det tyvärr inte.

Kram.

i Sverige finns det bara singel morsor, gamla tanter och upptagna luder HAHAHA
Finns gott om kvinnor utomlands.

Enkelbiljetter åt alla incels!

under 170 är ju nära på dvärg, lycka till.

Vilket land rekommenderas? Asiater tilltalar mig sällan faktiskt.