IBS (Irriterad Tjocktarm)

Känner igen mig i det mesta du skriver, speciellt det om illamåendet och den onda cirkeln. Räcker med att jag mår lite dåligt och börjar tänka på att det snart är lunch eller liknande så blir det värre. Hatar att äta bland folk och speciellt nåt som är planerat i förväg för då går jag och oroar mig i flera dagar innan.

Inga superknep egentligen. Men om det är milda symtom så brukar jag kämpa mig igenom måltiderna och det brukar kännas något bättre efteråt för då känner jag att jag har tagit mig förbi det värsta. Alltså sitter det mesta i huvudet oftast. Men jag skippar ändå restaurangbesök osv.

Nu senaste dagarna har jag mått så risigt att jag helt enkelt hoppat över lunch på jobbet och väntat med att äta tills jag kommit hem.

Har haft IBS sen början av tonåren så det är väl uppe i nästan 20 år nu. Under tonåren triggades en "attack" med enorm smärta med toabesök som följd väldigt snabbt efter intagen måltid.
Attackerna återkom lite då och då och tillsammans med mina föräldrar försökte vi utesluta både laktos och gluten, men det gjorde ingen större skillnad..även om det kanske triggades extra hårt om jag skulle äta pannkakor med grädde t ex.

I slutet av tonåren försvann smärtan i attackerna, men problemen med att akut behöva springa till närmsta toalett har fortsatt genom åren. Har ofta tänkt på att jag borde ta tag i det, men har samtidigt blivit så van att det är såhär min kropp fungerar och bara accepterat det. Även om jag väldigt ofta får akuta toa-attacker, typ jämt har lös avföring, samt alltid känner mig instabil i min mage så har det inte gått ut över det sociala på samma sätt som jag läser att det verkar bli för vissa.

Nu börjar jag känna att jag ändå mer ordentligt måste ta tag i det här, så jag ska prova lite av era rekommendationer. Tänkte att det ändå kan betyda nåt för någon att jag delar med mig av det här (för det ni har delat är till STOR hjälp för vilken ände jag ska börja). Återkommer med resultat!

IBS är en ondskefull och tortyrlik biverkning från den moderna världen, att vi lever i sjuka, stressiga, gapiga, allmänt överbefolkade och onaturliga storstadsmiljöer, och varken våra hjärnor eller tarmar och skit, eller känsloliv eller hjärtan, är skapade för att klara av dagens sjuka onaturliga hyperkapitalism, slitiga löneslavande, snabba halvfabrikatsluncher som tarmen inte är gjord för.

Förr i tiden gick nån dag åt till att skaffa maten man sedan åt, maten passerade annorlunda i magen, och våra kroppar och tarmar idag är fortfarande inställda/anpassade till det sundare naturligare livet förr. Så dels beror IBS på detta, och dels på all extrem stress och ångest och psykisk ohälsa som folk lider av i konsumtionssamhället.

IBS uppstår typ alltid när en människa skapad för att egentligen leva harmoniskt, lugnt och i sund balans med övrigt liv, istället tvingas leva i sjuka och skadliga miljöer med osund dekadens, stressigt, konsumtionspåtvingat löneslavande skräpmatsliv bland dånande köpcentrum, hets och avgaser.

Så länge allt det stressiga, antinaturliga, osunda och anti-harmoniska stadslivet fortsätter finnas så kommer IBS finnas. IBS visar att detta roffarsamhälle mer skulle passa robotar än oss människor.

IBS blir 10x värre med corona-oron

Jag undrar om någon känner igen det här.
Jag har IBS och som mest ont i övre delen av magen. Det stora problemet är inte smärtan i sig, utan att jag blir fruktansvärt yr och mår illa.

Många gånger känns det som att jag ska svimma. I helgen blev det så illa att jag uppsökte akuten. De sa att när man har IBS och då ont i övre delen av magen, kan det trycka på speciella nerver som ger just svimningskänsla.

Jag har haft kontakt med min vårdcentral och jag har provat en hel del mot illamående, men jag lyckas inte få bukt med det här.
Det påverkar mitt liv. Jag har fått sätta mig på huk i mataffären, på trottoarkanten vid skolbussen, när jag lämnar mitt barn osv... vill verkligen inte svimma offentligt, även om man inte rår för hur man mår.

Så om någon känner igen mitt mående och fått rätsida på det, snälla skriv och berätta hur! Är yrsel vanligt i samband med IBS?

Det låter mer som magkatarr(gastrit).

Ja, kan det mycket väl vara. Har även det diagnostiserat sedan tidigare. Får se vad min läkare säger. Känns som att jag har provat mycket, men har inte blivit kvitt yrseln och illamåendet.
Skulle verkligen behöva få rätt på det. Har gått ner i vikt, då det är svårt att äta ordentligt när jag mår så...

Fråga i en magkatarrtråd, eller i t.ex. Facebookgruppen "Vi som lider av magkatarr".

Har inte Facebook, men magkatarrtråd här jaa. Tack.

Hallå bajsgänget!

Tänkte höra om någon har något råd till mig. Haft IBS ett långt tag nu och eftersom den bröt ut plötsligt med helt sinnessjuka symptom som tillslut mynnade ut i UMS så har jag varit heltidssjukskriven i över två år. Insåg tillslut att jag inte kan vara hemma hela livet pga magen och nu pluggar jag distans och ska snart ut på praktik vilket jag verkligen bävar inför. Innan jag blev sjukskriven så var min situation helt ohållbar och hamnade i så jävla påfrestande situationer på jobbet när jag tvingades lämna och springa till toaletten runt 20 ggr per dag. Tanken på att behöva gå igenom detta igen ger panikångest, så nu behöver jag era tips and tricks. Hur klarar ni av en arbetsdag? Finns ni därute som faktist klarar av heltid med denna skitsjukdom? Vänder mig främst till er som har diarré-problematik, inte ni lyllosar med förstoppning.

Har du upplevt att magen varit lugnare under din sjukskrivningstid? Att du inte behövt springa på toaletten lika ofta? I så fall är du, liksom jag, lättare påverkad av stressiga situationer än andra, och det påverkar IBS-d negativt. Jag, som har genomlidit många arbetsdagar där magen varit rent kaos, kan bara råda dig till att försöka tänka positivt på din praktikperiod, om möjligt vara uppriktig mot dina kollegor och chef om att du har en jobbig mage och kanske prova Dimor (loperamid) för att göra tarmarna lugnare.

Jag brukade ta 2 st Dimor kvällen före innan läggdags och ytterligare 2 st direkt jag vaknade (i god tid innan jag skulle iväg) och det brukade räcka bra. Tänkte på att inte äta äpplen, lök eller vitlök och annat som kan vara irriterande och ibland gick det bra, ibland inte. Numera behöver jag bara ta Dimor vid sällsynta tillfällen eftersom jag hittat en kost som fungerar och en probiotika som ändrade på allting inom ett par dagar. Läs gärna våra tips i tråden och ge inte upp, det finns saker som fungerar!

Min mage blev såklart lite lugnare när jag blev hemma, men tycker samtidigt det har förvärrat situationen ytterligare då jag som konsekvens blivit totalt socialt handikappad och får ångest så fort jag lämnar huset. Känns lite som att allt triggar symptom just nu. Önskar ofta att jag aldrig hade blivit sjukskriven då det kommer ta mig så lång tid att bli frisk i hjärnan efter detta. Även om jag inte har diarré i stunden så har jag konstanta smärtor och andra symptom som gör mig orolig inför att gå ut eftersom jag aldrig vet när det kan rasera totalt. Den ångesten har fått mig att undvika livet helt.

Försöker vara positiv inför praktiken men ångesten tar verkligen över. Ska börja KBT nu dock så kanske hinner bli lite bättre innan det är dags! Tack som fan för tips Imodium är en stapelvara här hehe. Vilken probiotika äter du? Har provat hur många som helst men inte hittat rätt ännu.