Citat:
Ursprungligen postat av
Emot87
Sedan är det såklart i utomståendes och samhällets ögon ett sadistiskt och hänsynslöst beteende som signalerar ondska lång väg..
Ja säkert.
Det är därför jag tror att jag och flera andra här med egen erfarenhet av missbruk etc vill försöka nyansera teorierna lite..?
Jag upplever att en del här nästan ”vill” få fram att det rört sig om ren och skär sadism, systematisk misshandel för det höga nöjets skull, samt läser in utstuderad ondska i alla obehagliga detaljer som i mina ögon är tillräckligt obehagliga som de är ÄVEN om det ”bara” skulle röra sig om dåligt omdöme, försummelse, omoget föräldraskap, konsekvenser av missbruk och som sagt ett genomsyrat myndighetsförakt.
Har även viss förståelse (ur denna familjs dysfunktionella synvinkel) för den paniska rädslan för insyn från förskola, grannar, utomstående just pga av 1. Deras missbruk, 2. Att de faktiskt har ögonen på sig och där minsta lilla oegentlighet såklart kommer tolkas till deras nackdel.
Jag vet en förälder vars unge med stora aggressionsproblem mm pga diagnos som får orosanmälningar haglandes in till soc från skolan, föräldern har själv bett och emottagit ALL hjälp denne kan få men ingen får bukt med ungens problematik..
Föräldern är helt slut, förtvivlad och känner sig helt misslyckad som förälder när soc nu överväger att omplacera ungen.
Att denne själv har bett om all hjälp hos soc, upplever hen mest ligger hen i fatet då insatserna som staplas upp, snarare tenderar att påvisa en enorm problematik som hen inte kan reda ut = hen är problemet...
Föräldern är givetvis hyperstressad av att göra minsta ”naturliga” misstag med att glömma gympapåse etc, och blir nojig varenda gång barnen bråkar naturligt med varandra och skriker hemma med påföljden att hen inte själv törs ryta i och kanske hellre ger efter för barnens tjat för att lugna ner situationen, bara för att ingen granne ska reagera på gap och skrik och kanske anmäla..
Sånt som vi andra föräldrar kan vräka ur oss och få dåligt samvete över, blir för hen istället bara en ständig noja över att det ska tolkas fel - just för att familjen är granskad.
Denna förälder har inget missbruk, är bara ensam och utan nätverk att rodda en jävligt utmanade vardag.