Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag hade den uppfattning att ni AS's gillar ensamheten? Introvert personlighet är ju ett särkänna för diagnosen. Bor själv ihop med en aspie, och han tar zero droger, ingen sprit eller ciggs. Lite av en torrbolla.

I likhet med dig befinner jag mig i riskgrupp då även jag har historia i släkten med alkoholism (finnar + alkohol = destruktiv kombination). Och ja, jag har haft min beskärda del av problem i yngre år till följd utav alkoholen, men numera är jag som du var inne på, nöjer mig med mindre volymer, då jag är medveten om att jag kan bli en sämre person allt eftersom fyllan närmar sig. Tog uppehåll med att dricka under 3 veckor, när jag lade fram till vännerna så trodde de att jag blivit tokig, och skulle direkt försöka få mig att ändra mig till att ändå ta en öl... Stod på mig och avböjde, men som du säger Rebali så blir folk obekväma i sällskap med individer som inte dricker om nu resten av ett sällskap gör det.

Nu ska du inte dra alla med diagnosen över en och samma kant (kam?), enbart för att vi i tråden på papper delar samma funktionshinder innebär det inte på något vis per automatik att vi är likadana som personer. Vissa trivs mer ensamma och har mindre behov av sällskap/socialt umgänge, medan andra har snäppet starkare behov. Vissa kanske inte ens orkar bo tillsammans med en annan människa (som jag) medan andra inte har några problem alls att bo ihop med sambo/familj.

Nu var inlägget ju riktat till en aspie, som uppenbart har problem med ensamhet, det är väl majoriteten av alla med diagnosen? Jag har bara träffat två, som berättat att de hade diagnosen, och de är väldig olika. Ena gillade sprit och fes högt utan och skäms, den andra, han jag bor med, gillar inte sprit alls ( han lägger vikt på hälsa ), och har till dato inte fisat ännu. Sagt att det är okey när man bor tillsammans och 'slippa en vind' då och då, men han kan eller vill inte. Jag tycker mycket av de ytligare tecken på diagnosen ( dålig ögonkontakt, stel gång till ex. ) har försvunnit till stort. Jag har inget clue vad det beror på. Största problem, och jag skall kalla det ett problem är, att han har svårt och se sig själv i en arbetssituation, han har sjukpenning, och sitter hemma alla dagar. Ett kämpe förlust för ett samhälle, som inte vill göra bruk av individs resurser, han är smart, gott på civilingenjörs program på Chalmers.

Då är jag inte ensam om detta även om det är tragisk att vi är en riskgrupp på gott och ont.
Men jag vet hur det kan vara. Men är det ett problem för vanligt folk så är det fel på folket om du frågar mig. Samtidigt så vet man hur folk är efter de har druckigt lite. Har fått stå ut med både det ena och det andra. Kommer dock aldrig fatta att det är roligt med Sprit & Alkohol. Att vara bakis är inget man önskar sin värsta fiende direkt.

Jo tyvärr, tragiskt är det men samtidigt har vi vetskapen om den situation som vi befinner oss i och det kan man se som en liten vinst i sammanhanget. Och jag sitter ju med tydliga facit från tidigare fylleslag om hur jag blir och det är en person jag i nyktert tillstånd inte alls tycker om och trivs med att vara, så där har jag en motivator till att inte gå all in.

Om nu folk inte kan acceptera en sådan simpel sak att folk har ett eget val att avstå alkohol pga olika skäl så är det inga personer som känns värda att ägna tid på att umgås med. Öppensinnade låter de ju inte som, och alla vet hur inskränkta personer i fråga kan vara. Tyvärr är ju alkohol en stor faktor i gemene mans liv här uppe i det kalla Norden, så avviker man ifrån den stigen blir personen sedd snett på, och frågorna haglar direkt om huruvida man avstår av ditten och datten, oftast med en tanke på att fiska fram om nykteristen måhända är religiös. Fast å andra sidan, Sverige är numera så pass sekulariserat att om man har en religiös tro så får folk nästan direkt upp farhågor för sitt inre. Däremot så om du avstår alkohol av religiösa skäl men har annan trosuppfattning än våran kristna så är det ingen som höjer på ögonbrynen.

Men ja, man får väl ta det onda med det goda, helt enkelt.

Jag var inte direkt en alkoholist , men det blev ändå ett form av missbruk eftersom jag inte kunde hantera det. Jag var oftast den som blev fullast på fester och kunde inte hantera alkoholen. Spydde ofta och blev alltid bakis som fan. Ofta gjorde jag bort mig också. Jag var yngre och mådde dåligt, alkoholen hade en ångestdämpande effekt. Jag vågade vara mer extrovert och tyckte om det. Jag vågade prata med alla. Jag vågade prata med tjejer. Då var det ju helt fantastiskt. Jag längtade till fredagen för att få supa.

När jag blev äldre tappa jag lusten att supa och bli bakis. Så nu dricker jag typ aldrig. Jag trodde alkoholen gjorde mig mer omtyckt, men sen insåg jag att så inte vara fallet. Folk gillar mig inte mer för att jag blir full.
Jag kan fortfarande dricka några öl, men sen är det bra.

Edit: Att folk har svårt med alkoholen tror jag generellt beror på att man mår dåligt. Skulle någons ens supa om man mådde riktigt bra? Jag skulle aldrig röra alkohol eller droger då. Vad är syftet med det? Man super ju för att tillfälligt döva hjärnan av nån anledning, eller hur?




Jag tror det är få som gillar ensamhet. Jag gör det inte. Introvert och dålig på det sociala betyder inte att man gillar att vara ensam. Är nog den största missuppfattningen om asperger.

Om du menar det sociala som kallprat och ytlighet, då föredrar jag ensamhet. Gick själv en utredning före året, men blev 'clearet' som normal. Min sambo verkar inte till och ha något behov av social umgänge, utöver mig. Mitt sociala umgänge får jag ha i drömmar, och där är jag hej vilt aktiv, resar över hela världen och träffar intressant folk. Svenskar i stort är ointressante och umgås med. Konformiteten råder.
Apropos sprit; nu jag är kommit i klimakteriet, då ska jag testa lite. Jag har en sån 'bucketlist' på saker som ska testas innan jag stubbar

Ni föredrar ensamhet och är sambos? Då är ni ju inte ensamma
Umgås med folk jag inte trivs med vill ju inte jag heller göra. För mig räcker det också att umgås med en bra person. Bara jag slipper vara själv för ofta, blir knas då.

Varför verkar samhället stå så handfallna när det gäller att hjälpa personer med asperger? Man verkar ju ha lättare att hitta metoder att hjälpa de med adhd till exempel. Medan de med asperger faller mellan stolarna.

Ja, vi lever 'särbo' i samma lägenhet. Våra dygn rytm är olika, jag är B människa, och gillar sitta uppe till sent, mens min kille är A människa, och pigg kl.4-5 om morgonen ( och jag sover ), därför vi inte delar sovrum, jag har eget boudoir

Hmm, kanske för att det går och 'boda' ADHD med medicin, och aspergers är 'obotlig'? Också mycket orättvist, då vissa med AS kommer undan krav om självförsörjning, andre, som uppvisat minsta lila arbetsförmåga, är tvungna och jobba, trots att de stressas, eller värre, de har inte jobb, och kastas runt i AF's cirkus.