Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Nu återupptas förhandlingen. Pappans bror ska nu höras.


Eftersom brodern är nära anhörig behöver han inte vittna. Han får frågan av rättens ordförande, och säger då att han vill vittna.


Åklagaren ställer nu frågor. Anna Lander vill att brodern berättar om relationen till pappan och den misstänkta mamman.

"Vi har inte haft så mycket relation. Vi har träffats hos min pappa, fyra gånger kanske under de senaste åren".


Brodern berättar om när pappan kontaktade honom dagen innan larmet kom in till sos.

"Min bror ville träffas och prata. Så jag åkte dit. Han ville att jag skulle komma upp. Jag gick upp och väntade i hallen. Jag tittade in i vardagsrummet och då var mamman där. Vi pratade inte med varandra.

Jag och min bror åkte iväg. Han var väldigt konstig. Han var frånvarande. Vi stannade vid MediaMarkt och han sa att han behövde låna pengar och jag sa att det inte gick. Han sa att han skulle flytta och var trött på det. Han var väldigt låg, men jag trodde inte han var påverkad egentligen men han var inte med.

Sedan var jag tvungen att åka hem. Han sa att han ville träffas dagen efter."


Åklagaren undrar om händelserna den 30 januari.

"Jag kommer inte ihåg exakt, men vi var ute och åkte. Han berättade att det skett en fallolycka. Han började gråta. Han sa att hon hade ramlat i badkaret. Att hon slagit i huvudet och fått i sig vatten. Jag sa att vi måste ringa ambulans. Då sa han att det redan var för sent. Att hon redan hade gått bort. Han var helt förtvivlad."

Åklagaren: "Sa han något om mamman?"

Brodern: "Att hon också var förtvivlad och att hon var livrädd att förlora allt."

Åklagaren: "Sa han varför de inte ringt till Sos?"

"För att de var rädda. Att de inte skulle bli trodda."


Pappan berättar vidare att när han förstod vad som hänt så sade han till pappan att de måste ringa till 112.

"Det var fruktansvärt att höra".


I mitten på januari träffade brodern Esmeralda hemma hos brödernas pappa. Innan dess hade han inte träffat Esmeralda särskilt många gånger.

"Då var hon jätteglad och sprallig. Satt och käkade bullar i köket."

Ett par veckor innan, på julaftonen, reagerade brodern på att mamman och pappan var väldigt bleka och smala. Han reagerade inte på att Esmeralda var konstig, men lite blyg.


Försvaret tar över frågorna och undrar över firandet på julafton.

Försvaret: "Reagerade du på något sätt att det var något konstigt med Esmeralda på julafton?"

"Nej, hon var blyg. Och min bror var sträng mot henne."

Åklagaren tar över igen. Och undrar vad han menar med att pappan var sträng.

"Han sa åt Esmeralda att äta med stängd mun. Vi pratade om det och det blev en grej av det. Esmeralda var jätteblyg där, men det är väl inte så konstigt. Hon pratade inte så mycket som nästa gång vi sågs. Då var hon en helt annan tjej

Åklagaren: Såg du något annat på Esmeralda?

Brodern: "Nej. Blyg. Kanske lite blek. Och något märke från att hon ramlat, men jag kommer inte ihåg just nu."




Nästa vittne kallas in. Det är pappans före detta som också var med på firandet under julaftonen.