Gammelmedias annalkande död

Hur vet du det när media bara ljuger hela tiden? Om de hade provat att tala sanningen i ett halvår hade vi kunnat jämföra trafiken och försäljningen och se huruvida sanningen säljer eller inte.

Nu small det på allvar i Australien. Newscorp (Murdoch och minst lika dominant i Australien som Bonnier i Sverige) lägger ned mer än 100 tryckta tidningar. Det är fråga om massor av lokaltidningar som nu bara skall finnas digitalt (dvs 95% samma material överallt och en och annan lokal artikel).

https://www.smh.com.au/business/companies/news-corp-shuts-some-print-editions-hundreds-of-jobs-to-go-20200528-p54x63.html

Själv är jag mest förvånad över att det tagit så lång tid att komma ens hit. Tryckta tidningar har visat sig vara oerhört sega och att annonsörer alls finns när tidningar vägrar berätta hur många ex de trycker är ett mysterium.

Det är ett enormt "nätverkande" bland personer inom media, politik och näringsliv. Jag är mycket tveksam till att det finns lönsamhet inom alla marknadsföringssegment. Typexemplet är väl sponsring av idrottsaktivitet som nog mer handlar om att företagsledningen gillar att kolla på fotbollsmatcher och är kompisar med styrelsen för ex. det lokala fotbollslaget - snarare än att det ur strikt företagsperspektiv skulle vara speciellt lönsamt.

Ett annat exempel är Stiftelsen Expo som under lång tid varit sponsrade av Byggnads. I huvudsak handlar det om att skapa en täckmantel för att kunna smussla ut pengar från Byggnads-medlemmarna till Expo. Någon lönsamhet är det givetvis inte frågan om.

Tidningar och annan media lever mycket på detta, de har ett kontaktnätverk inom organisationer som kan förse dem med resurser.

Bara det faktum att marknadsföringsbudgeten var det det första man skar ner på under coronapandemin tyder på att det är en form av ineffektiv lyxkonsumtion.

Därmed inte sagt att det inte finns lönsam marknadsföring för det finns det. Radannonser, platsannonser, bilannonser, mäklarannonser är exempel på marknadsföring som tveklöst är lönsam. Men tidningarna är inte längre platsen för denna typ av marknadsföring.

Status, egocentrism och von oben-attityd skapar en ovilja mot att anpassa produkten till kunderna. Under min tid på tidning så föreslog jag redan 2007 att den digitala delen borde utvecklas och vara gratis så att alla som pendlar med lokaltrafiken eller sitter i fikarummet kan bläddra. Jag tror inte på att man låser in nyheter. Pengar tjänar man ändå på annonserna och dessa måste exponeras maximalt över lång tid. Dessutom ska läsarna kunna dela med sig av det de brinner för, gläds över eller blir förbannade på. Även fakta ska beröra - då är produkten bra. Folk ska bli engagerade och inte bara halvsova till Bianca Ingrossos onanivanor.
Låser man material kommer det ALLTID komma en uppstickare med mycket mer gratismaterial eller som är öppen - det är en återvändsgränd om man vill tjäna pengar.

Men jag var ju bara en drönare i Sektor 7G så gubbarna och kärringarna blev bara arga när jag tog upp frågan. Finns det inte på papper och är låst har de fått för sig att det journalistiska hantverket inte är på riktigt eller liknande. Se på Sexpressen som tror att folk kastar sig över deras gamla uppdaterade "så vet du om du har corona eller AIDS"-artiklar eller liknande. Eller, det är vad de hävdar att folk gör. Bättre information med mindre svammel finns hos regionsjukvården, FHM eller så har man fått det hemskickat.

Även hos de mest rabiata Trump-fans eller de som hatar karln tror jag en mättnadskänsla finns om hur mycket analyser av hans dagliga tweets man orkar läsa. De där artiklarna är skrivna av journalister för journalister. En sorts offentlig onani.
Att man håller kvar vid papper är en liten del i den journalistiska utmattningen. Drakarna konsumerar nyheter själva. De har lite egen produktion och jobbet går ut på att sålla fram det de tror genererar trafik och kanske, möjligen, då och då säljer en bilaga... fast nu dog visst Yngve, 97, i SARS-cov-19... aj då. Då får den där bilagan går som returpapper från butiken.

Scrolla igenom löpet på DN eller Sexpressen och se hur mycket som faktiskt gör dig engagerad. Blir du berörd av ännu en dag med "så går du ner i vikt utan att bli toxiskt maskulin", "Trump ordbajsar med Bolsonaro" eller "Genusforskare varnar för att Sverige kränker pungdjävlars sexliv med familjen Kardashian". Vill du köpa produkten och låsa upp de härliga analyserna?

Journalistkåren är grupptänk rakt igenom.
Det handlar inte vad läsarna vill ha, det handlar inte vad som säljer, det handlar inte om vad som är kvalitet. Det handlar inte ens om vad som är sant.

Vad det handlar om är vad som ger journalisterna bekräftelse på att de fortfarande tillhör ingruppen. Ska man tillhöra ingruppen får man inte sticka ut, inte komma med något nytt eller utmana rådande normer. Ingruppen omfattar inte bara media, den är ett nätverk som spänner över media, politiken, juridiken, näringslivet. En person som En person som Göran Greider blir inbjuden till tv-sofforna och presenterad som ledarskribent på Dalademokraten, han får dock ofantligt mycket mer uppmärksamhet som stående gäst i tv-studio än som ledarskribent på Dalademokraten. Dalademokraten är en liten skittidning som ges ut i Dalarna med en upplaga på en bra bit under 10 000. Hur många många läser ledarsidan? Under 10%. Hans texter får i verkligheten en spridning om högst några hundra. Men han anses ändå vara rätt person att bjuda in till TV, det verkliga skälet är givetvis att han har ett brett kontaktnät - men det formella skälet presenterar man som något annat. Och vad vet han ens om Dalarna? Han bor på Södermalm i Stockholm. De biter sig fast i offentligheten eftersom det inte bara är deras födkrok utan också hela deras sociala tillvaro.

Med ett enda litet snedsteg och hela den ekonomiska och sociala tillvaron är raserad. Att åka fast för mord är inga större problem, då fortsätter karriären som tidigare. Om man skulle åka fast för sexköp däremot - eller om man blir avslöjad med att ha skrivit neger på Facebook - då är det farväl till släkt och vänner och alla andra som du känner, som Björn Afzelius sjöng om i en välkänd låt om medielogiken.

Varje artikel i varje publikation kan också ses som en jobbansökan till DN eller SVT. Gammelmedia är döende & ambitionen är alltid att klättra längre upp i masten på det sjunkande skeppet. Då gäller det att bre på ordentligt med PK-penseln för att kunna komma ifråga för befordran bort från en väntande arbetslöshet.

Här har vi ett jätteproblem för de regionala drakarna. Deras chefer och ledarskribenter sitter ofta i elfenbenstorn långt borta och tycker till om SD-bönderna. De har inte bott i utgivningsområdet på 15 - 20 år och ledartexterna och kåserierna blir gärna saftiga uppläxningar där de beklagar sig över att det där sjukhemmet där pappa bodde sista tiden eller fiket som de sett fram mot att gå på under sommarvistelsen har slagit igen. Detta blir då ännu en trött nostalgisk artikel att fylla ut med när man inte orkar göra nyheter om korruptionsanklagelser.

Chefer som är chefer just på grund av rätt kontaktnät hoppar från jobb till jobb. Där är mediebranschen en bra plats att sitta på tills de gör sig osams med personalen vid neddragningar (deras jobb är naturligtvis oomkullrunkeliga). Då hoppar de vidare. Hur alla dessa småpåvar ska få jobb när pandemin lagt sig om tre år vete fan. Det är ju inte så att de brukar vilja lämna fikarummen eller affärslunchen på flera timmar.

Min nuvarande chef är en jävla hjälte som sliter - har aldrig haft någon som honom. Saker blir gjorda, frågor ställs och det går att planera. Naturligtvis gjorde han sig osams med drakarnas småpåvar då han helt enkelt ville göra en produkt man slapp skämmas för. Det var för att citera psykopaten Kishti Tomita "ORIMLIGT!"

Ovanpå rädslan för att förlora jobbet kan man också addera skräcken i insikten att det snart faktiskt är över.

Dvs, att ska världen, eller kvarteret, påverkas så är det nu.

Imorgon är man kanske en ensam stackars swish-journalist och kan inte längre låna Aftonbladets megafon, Expressens högsta häst eller sträcka ut sig över räcket på DN kulturs franska balkong och ropa ut plattityder och klyschor längre.

Förtjänar kanske en egen tråd men Christian Sonessons(kommunalråd i Staffanstorp) beef med Sydsvenskan är skön läsning för oss som ser framemot gammelmedias död.
https://www.facebook.com/christian.sonesson/posts/10157831337132098

Ansökningarna om arbetslöshetsersättning hos Journalisternas Arbetslöshetskassa har ökat med 50% under coronakrisen.

https://www.journalisten.se/nyheter/50-procent-fler-soker-kassa

Bonnier News kapar säljorganisationen med 50 personer.

Reklamköpen i deras tidningar har sett gigantiska ras.

Här ser vi vad som komma skall för gammelmedia och våra värdelösa "journalister".

Kolla kommentarerna. Någon enstaka grinolle som ställer sig på journalisternas sida med de sedvanliga otrevligheterna och korkade retoriska frågorna. Och det visar sig givetvis att den personen själv är "journalist".

Annars är det ingen som har sympatier för för gammelmedia bland kommentarerna.