Det står bl.a I LVU domen (efter 30 januari) för S och A att:
Citat:
Faktum är att hon har avlidit under sina föräldrars vård och idag är det smärtsamt tydligt att ingen av föräldrarna hade eller har förmåga att skydda henne och syskonen. Föräldrarna har och har inte heller haft förmågan att skydda sina barn från att uppleva och utsättas för det risker som följer med ett missbruk.
Citat:
Både A och S uppvisar symtom på långvariga omsorgsbrister, vilket även deras syster enligt orosanmälningara gjorde.
Citat:
Personal på As skola har uppgett att han har förändrats det senaste månaderna. Personal på HVB hemmet är oroliga för honom och hans känslomässiga tillstånd då det inte har sett någon reaktion alls efter det allvarliga händelser som föranledde placeringen
Citat:
S visar vissa tecken på bristande omsorg.
Den oro som har uttryckts för sin syster tidigare går i linje med med det symtom som S visar.
Citat:
Rebecka menar att hon samtycker till nödvändig vård, men hennes samtycke är villkorat i tid på att så sätt att det gäller så länge hon är frihetsberövad och därmed förhindrar att ta hand om barnen. Hennes ambition är att göra det när hon inte längre är förhindrad.
Citat:
Sammarbetssvårigheter har varit långvariga och mycket svåra. Föräldrarna har uteblivit från möten.
Socialtjänsten har haft bristande insyn i familjens livssituation utifrån familjens svåra sammarbetssvårigheter och ovilja att ta emot stöd.
Rebecka anser:
Citat:
Den utredning som har gjorts bygger på en familjekonstellation som inte längre är aktuell. Barnets pappa, som länge varit i konflikt med socialnämnden, finns inte längre.
Under utredningen har ingen haft kontakt med henne och nämnden vill bara framföra negativa saker.
Citat:
Hon bestrider att hon skulle ha ett missbruk utöver föreskriven medicinering. Det har hon aldrig haft.
Citat:
Hennes psykiska ohälsa påverkar inte hennes föräldrarförmåga på något sätt.
Citat:
Situationen när hon kommer ut kommer att se annorlunda ut.
Hon inte längre lever i ett förhållande med den man som varit överskuggande ifråga om omsorgsbrister, vilket framgår av utredningen och tidigare prövningar.
En ny bedömning måste självklart göras då, men man kan inte vara stämplad att aldrig kunna ta hand som sina barn.
Ni på socialkontoret i Norrköping måste vara stolta. Verkar riktigt kunniga i barnomsorg och förmågan att se om barn far illa i hemmet.
När det nämns åter och återigen att man inte ansåg att orosanmälningarna var tillräckliga så undrar jag, hur många anmälningar krävs det för att ni ska se allvaret?
Det handlar om att göra en helhetsbild av situationen. Hade paret inte haft missbruk, inte haft LVU tidigare, inte lämnat sin nyfödda unge på BB med abstinens, inte struntat i möten och insyn så ja.. Kanske då hade jag förstått. Men här står ni med anmälningar på anmälningar, ungarna tappar vikt och hår och föräldrarna väger inte mer än ett par skelett. Det är så kraftigt uppenbart att det gör ont att ni inte har haft förmågan att se detta. Och nu är en död.
