Citat:
Ursprungligen postat av
johannajack
Jag håller med. Jag tror oxå att det alltid ligger ngn faktor bakom att en människa gör som den gör, eller mår som den mår. Om man inte har diagnos från födsel. Dem flesta kan leva med en diagnos inte så jag menar. Men vissa diagnoser i kombination med droger /trauma /sorg ja vadsomhelst, kan utlösa saker, som kanske inte utlösts av en människa utan diagnos. Brottslingar är ju över representerade av folk med diagnoser el missbruks problem. Jag vill inte uppfattas som att jag generaliserar nu. Dem flesta går att hjälpa och behandla det tror jag med. En liten % som jag tror är helt förlorade, men det grundar jag enbart på egna upplevelser. Men dem som måste vara intagna på rättspsyk livet ut, dem är väl ohjälpbara på ngt sätt? Tror du det går att hjälpa /förändra Johanna Möller tex?
Nej den grupp jag nämnde som behöver vara inlåsta resten av livet motsvarar dne gruppen man kan benämna som hopplösa fall.
Jag menar däremot att för dne sakens skulle ska ju inte dessa behandlas illa eller ovärdigt.
Deras "sammanhang " är kanske en isolerad avdelning där de har en avskalad miljö med lite eller knappt några friförmåner, men även de ska enligt mig bemötas och behandlas med respekt., de har också ett människovärde även om de förbrukat sina chanser att vistas ute i samhället, då de är för farliga helt enkelt.
Där jag jobbar finns 3 sådana fall som jag känner till, de har suttit större delen av sina liv där och sannolikheten att de skulle bli utskrivna är obefintliga, då de helt enkelt inte svarar på någon behandling som finns tillgängliga idag.
I R fall tror jag det handlar om ett antisocialt beteende som kommit ur ett missbruk.
Eventuellt någon ementionell instabilitet i kombination med en antisocialt livstil (inte detsamma som en antisocial personlighetsstörning)