Citat:
Ursprungligen postat av
Mertillen
Varför var du någonsin för det?
När jag var cirka 25, det var på 90-talet, var det fortfarande för mig en icke-fråga. Men det var ingenting jag var för. Aldrig. Påverkades aldrig dit. Däremot var jag typen som hummade att "de måste få jobb, det är det det hänger på, stackare ute i förorterna". Ungefär det där.
Då tänkte jag aldrig i banorna vad det berodde på: korruption, landsförräderi, ett angrepp på Sverige för att det skulle gagna politikerkåren, gagna EU och i längden bana vägen för världsregering.
Det roliga är rasistanklagelserna. Ja man tycker inte om att se dem. Man tycker inte om att höra dem. Levde dessa invandare i välskötta länder, tänk tex Somalia som ett starkt östafrikanskt Israel, förknippat med apelsinodlingar och världens bästa stridsvagnar, då skulle jag kunna tänka mig att bo där, mitt i den svarta smeten. Som gäst. Till döden. Men aldrig som parasit.
Som ledande politiker skulle jag uppskatta statsbesök i länder som Somalia eller Rwanda, förutsatt jag gillar ledarskapet. Jag har ingenting emot Rwandas president. Kanadas premiärminister Trudeau däremot, verkar vara ett as av samma typ vi har hundratals av här nuförtiden. Hellre statsbesök där än i Hockey-Kanada, som jag borde ha mer gemensamt med.
Vad jag försöker komma till är hur det är med rasistanklagelserna. De faller ju platt eller, anklagelserna är inte svartvita. Det är inte särskilt farligt att bli anklagad för heller. Vittnar snarare om att ha integritet.
Innan 2000 talet hade jag inga tankar på politik.
Jag trodde nationalister var rasister, människor med rakat huvud, bomberjacka och Dr Martin skor.
Dom var skrämmande när jag såg dom och dom såg inte trevliga ut heller.
Jag såg inget konstigt med mångfald eftersom det är framtiden i mina ögon. Alla vägar leder dit. Jag såg utlänningar som exotiska och intressanta. Dom invandrare jag växte upp var som vilken Svensk som helst.
Det var i början av 2000 talet som jag börja bli misstänksam att saker och ting inte stod rätt till med en del invandrare.
Vilket sakta har byggts upp genom åren när jag blev medlem på facebook 2007 så ökade min syn och medlem här sen 2005 har inte hjälpt heller att ändra den.
Åren 2007-2010 så kämpade jag med att förstå hur Sd kunde vara rasistiskt parti.
Jag hittade ingen sådan info plus att min dåvarande flickvän skulle rösta på dom avgjorde.
2007-2015 öppnade sig en hel värld för mig. Jag insåg att media inte var neutrala i sitt att rapportera nyheter.
Jag insåg att Robert Aschberg inte var den man jag trodde han var.
Vänsterpartiet bokstavligen består av mentalsjuka. Vi snackar inte om olika åsikter här utan dom är vidriga och beter sig vidriga utan motstycke tillsammans med mp.
Expo var ingen neutral antirasistisk organisation som jag först trodde.
Jag hittar så många sjuka kopplingar under mina egna undersökningar så det var skrämmande och ingen sådan info i media.
Sådant avgjorde väldigt mycket min syn på media som jag naivt hela livet trodde var neutrala.