Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Jag håller verkligen med dig i allt du skriver. Kvinnan som har ett fint/lyckligt äktenskap och lever som hemmafru, lever som drottning. Men hur länge då? En vecka? En månad? Två år? 15 år? Vad gör hon när äktenskapet inte längre är fint och lyckligt? Vad är hennes möjligheter då?
Sedan kan jag tänka mig att det för vissa skulle kännas bra under en kort period i livet att vara hemmafruar/hemmamän, tex. när barnen är små och att den äkta hälften drar in kosingen. Ser man på statistiken över stressrelaterad psykisk ohälsa, så är en stor andel kvinnor med barn med i denna grupp. Kravfyllt arbetsliv och projektledare i hemmet samt den som gör mest av det obetalda hemarbetet. Då skulle det kanske inte vara helt fel att någon i paret är hemmafru/hemmaman och den andra kan förvärvsarbeta. Under en kortare period, men något längre än vad pengarna i föräldraförsäkringen räcker till. Alternativt att det ska kunna duga med att vara "god nog" både på hemmafronten och i arbetslivet och att män tar mer ansvar för hemarbetet. Något måste iaf. göras.
Självklart kan det både behövas och kännas väldigt bra att vara hemma...med barn ex.
men, grejen här är att vi måste konstruera ett samhälle där detta blir något lika naturligt för båda könen. och ett samhälle där alla människor har tiden, platsen och ekonomin att kunna göra detta då behovet finns.
jag hade ex. kunnat tänka mig en rätt till deltid för båda föräldrarna, men nån form av bidrag under tiden, för båda, under småbarnstiden hade kunnat vara en idé.
Alternativt att vi går över till 6 timmars dag. ( vilket kanske vore det smartaste, med tanke på andra fenomen i samhället)
Fördelarna med att båda föräldrarna ges samma praktiska, ekonomiska samt sociala möjlighet att kunna lönearbeta i sitt liv OCH bli förälder, är uppenbart så för kvinnor.
men där finns även enorma fördelar för män och inte minst för alla barn.