Psykakuten eller ej?

Nej det är inte läge för psykakuten..

Vad du går igenom är känslor utav att ha förlorat något du håller kärt.. Det går över med tiden och är viktigt att gå igenom för dig då det gör dig mkt starkare.

Vad du kan göra för att underlätta är att ta reda på hur man går vidare och släpper något eller accepterar situationen för vad den är. Finns massor att söka om på google.

Det är bara att slå upp "How to grief." "how to handle loss." "how to move forward after a relationship" och försöka ta till dig tipsen där så gott du kan. Sen kan det hjälpa att prata med någon om det.

Ta några djupa andetag och tillåt dig själv att sörja. Det går inte att börja knarka bort det. Det går fortare om du lär dig acceptera.

Relationsakuten --> Psykisk hälsa
/Moderator

Du har förmodligen fått den att ta på kvällen. Du kommer sova bra på den. Och få en ”hangover” som innebär att du är trött dagen efter också. Är från början allergimedicin med klådstillande effekt. Numera finns bättre saker för de som har problem med klåda som inte ger biverkningar att man blir trött, lugn, sömnig och somnar. Det är det du kommer bli alltså. Helt ”borta” blir man inte. Du kommer vakna ändå om larmet går, typ.

Det är tyvärr torftigt med hjälp i din situation. På psyket får du en säng och i bästa fall en Sobril.
Fördelen med psyket är att man slipper vara ensam.
Dö kommer du göra ändå, helt säkert.
Kanske kan det vänta ändå?
Det KAN ju faktiskt ordna sig och du KAN ju faktiskt ha din lyckligaste tid framför dig.
Jag försökte ta livet av mig gör 25 år sen. Hatade mitt liv och mig själv och alla andra.
Tur var väl att jag misslyckades!
Jag träffade min kärlek för tre år sen.
En helt jävla fantastisk kvinna och en sån kvinna jag alltid drömt om.
Du vet inte vad morgondagen har i sitt sköte.

Tja. Jag har en liknande tråd för några veckor sedan när jag förklarade hur jag mår och hur jag känner.. Det ångesten och smärtan pågår fortfarande efter mitt ex och jag gjort slut, vaknar med panik attacker, grov ångest och liknande som jag beskrev i tråden.. bla bla

Min fråga är.. Varit på psykatrin två gånger på grund av outhärdlig ångest och känsla helt sjuk asså.

Ena gången fick jag theralen flytande.. Började med 0,25.. kände inget, gick vidare till 0,5 ingen jävla effekt fortfarande.. 0,75 ingen jävla effekt fortfarande och så vidare.. Fick sedan atarax utskrivet av e läkare på vårdcentralen vilket visade sig vara skit också utan något resultat. Kan man åka in till psykatrin och säga att ångesten och panikattackerna kvarstår och att medicinerna ej hjälper? Jag vill ha något som hjälper till exempel oxascand eller benzo nåt starkare.. Finns det möjlighet att man får hjälp med starkare eller andra alternativ istället för theralen och atarax

Har även sagt till dom att när panikattackerna o ångesten kommer som värst så får jag en känsla av att vilja skada mig det har lett till att jag skurit mig lite på armen då och då, vissa gånger har den varit så intensiv så jag vet säkert om att jag hade skurit mig mycket mer ifall jag hade tillhygge för stunden de hänvisade mig till en samtalsterapeut och ta theralen vid behov?

Det brukar sitta långt inne innan man får benso utskrivet den vägen.

Vad kan dom erbjuda istället för theralen och atarax?

Om du planerar att ta livet av dig så borde du läggas in, du kommer bli bättre om så sker. Exakt medicinering har jag inte koll på, men räkna inte med benso annat än i ytterst begränsade mängder.
Dvs, det kommer inte bli lösningen på dina problem.

Jag sa till dom att jag hade tankar om det och tycker de skulle va skönt men att jag inte skulle göra det just nu för jag känner mig själv, men tankarna blir starkare o starkare för varje dag.

Jag visade läkaren mina skärsår på armen trots att dom e små och fick svaret ' Lova mig att inte göra det'. Blev sedan hemskickad med en dos 0,5 theralen.

Gå tillbaka till psyk och säg att du inte lovar längre om det är så illa.

Jag sa andra gången jag var där att när ångesten o paniken kommer så blir det för starkt så jag inte vet om jag kan skada mig själv eller inte.. Ändå hemskickad

Hjälper det nåt att jag säger att det här med kärlekssorgen och förtvivlan du upplever nu kommer gå över? Sorgen kommer vara kvar länge, men den kommer bli lättare att bära.

Det tar mer än bara några veckor. Men det blir bättre, jag lovar. Du ser inget ljus i tunneln som det är nu, men så småningom kommer du märka hur dagarna blir lite lättare.

Du är bara i början av din resa, och jag förstår verkligen hur hemskt det kan kännas. Men du behöver inte skada dig själv. Kanske behöver du antidepp under en tid för att hjälpa dig hantera detta, vet andra som behövt det när förtvivlan över deras brustna relation riskerat att sluta med mycket allvarliga konsekvenser.