Ibland funderar jag på om det är värt att leva med depression.

Hej!

Jag har haft depression och ångest i 7 år ungefär och börjar bli riktigt trött på det. Ibland har livet sina ljusare stunder och man känner sig i alla fall till freds med tillvaron eller lite glad i alla fall. Men blir ledsen över att jag nästan aldrig känner spänning, motivation eller glädje tillräckligt mycket. Ofta känner jag mig som att jag bara försöker överleva, allt (förutom att chilla i soffan och äta eller annat mindre ktävande) är måsten. Jag har ett jobb jag trivs med och kan spara pengar, egen lägenhet och ett par underbara katter. Så jag har saker att glädjas över. Allt började med en kronisk obotlig synskada som blivit värre med åren. Den har förstört viljan att spela dataspel och mycket av glädjen i IT-jobbet. För jag är rädd att inte kunna jobba med IT om synen blir sämre eller att ingen kommer anställa mig, kommer förlora min inkomst och mina katter. Dock har jag förebilder i IT-branchen, finns fantastiska IT-utvecklare som är helt blinda som jobbar på Google, Amazon och Microsoft. Men jag får oro att jag inte kommer klara det av någon anledning. Dessutom har jag tinnitus och är rädd att hörseln kommer bli så dålig att jag inte kommer kunna använda läshjälpmedlen på datorn heller till slut (program med en bot som läser koden och texten åt dig). Kanske beror på att jag i grunden är en orolig och grubblande introvert person.

Jag kommer söka vård nästa vecka eftersom att jag fått ont i ögonen framför datorn och göra det jag kan. Har funderat på att söka psykologhjälp igen med. Ofta känner jag att jag brinner för IT-, och vill skapa och koda på fritiden. Men all oro för min hälsa och framtiden tar bort all motivation så ligger bara framför TVn nästan hela dagarna.

Vill skriva av mig här och få lite råd eller höra från fler som kan relatera.

Kunde man hitta ett botemedel på ditt synproblem och tinnitus så hade det nog botat din depression.
Vad är det för ögonsjukdom du har ?

Synnerven är fòr tunn/förtvinad. Född med det. Vill inte gå in på vad sjukdomen heter (vet inte varför känns bara jobbigt). Men det finns inget botemedel idag tyvärr. Har bara fått bita i det sura äpplet so far.

Okej jag förstår om du inte vill berätta.
Kan berätta av egen erfarenhet att det ibland finns botemedel för sjukdomar men att läkare ofta inte känner till det.
Jag fick en hjärntumör vilket fick mig att söka information om cancer.
Som tur var hade jag en mycket sällsynt tumör vid namn gangliogliom.
Och det är bara 10% som dör av den inom loppet av 10 år.
Poängen jag vill komma fram till dock är att jag hittade en behandling som kallas för immunterapi vilket forskare fått nobelpriset för och som sägs vara lika revolutionerande som penicillin. Den har tagir bort folks tumörer helt och behandlingen är skonsam för kroppen.
Ändå visste inte min läkare om vad immunterapi var trots att jag fick informationen från Malou i TV 4.
Jag har själv också en ögonsjukdom som ögonläkaren misstänker är karatekonus, vilken också kallas för akademikerns ögonsjukdom.
Den har ökat sista tiden och jag tror att det är för att folk sitter och läser på för nära avstånd hela tiden.
Akademikerns ögonsjukdom är ju vanligare bland akademiker eftersom de ofta läst mycket böcker.
Läkemedelsindustrin vill inte att folk ska bli friska för de vill kunna sälja läkemedel.
Jag har också epilepsi men läkaren har inte sagt ett knyst om att keto-diet kan ta bort epilepsin. Och han skriver inte ut det lämpligaste epilepsimedicinen heller.
Om jag var du så hade jag läst på väldigt mycket om min ögonsjukdom.
Jag själv inser att datorn nog inte är så hälsosam för mina ögon och att jag måste se saker på olika avstånd mer ofta.
Jag har en projektor som jag låter filma saker på olika avstånd med så att jag inte tittar på samma skärm på samma avstånd hela tiden.

Ok skönt att du lyckades bli av den där hemska tumören. Angående akademikerns ögonsjukdom så finns det transplantation läste jag eller att glasögon och linser kan hjälpa. Jag läser mycket om forskning kring att bota synskador och det forskas ju mycket. Det hoppet jag har är att antingen kommer det ett botemedel eller sà lär jag mig tillslut att acceptera att jag aldrig blir frisk men förhoppningsvis kan börja må bra och lära mig leva bra med det.

Alla går inte igenom tunga saker men vissa går igenom tyngre.
Att börja förlora synen är illa men du har facit i fickan.
Du vet att de är påväg och har tiden att ändra din livsitutation så den passar.
Absolut inte kul att behöva göra men människor klarar det om det händer över dagen.
Och jag tror att du klarar de också.
Fastna inte för vad du tror vad som ska hända för de händer sällan och om de verkligen händer så är de bara en fis i rymden.
Kram

Tack sugminkukfitta xD. Ska i alla fall försöka börja med bättre vanor och försöka göra mig gladare. Ja, det har inte varit lätthanterligt. Har det gett mig något så har det i alla fall gjort mig starkare tror jag om andra saker händer i framtiden.

Självklart har det gjort dig starkare fast du kanske inte ser allt nu.
Du går varje dag med vetskapen att en vacker dag är du blind, det är mer än de flesta i detta land.
Du är starkare förmodligen än vad du tror.
Tänk på de dagarna du känner dig som en belastning så är du inte det.

Jag kommer förmodligen inte bli helt blind, men det är fortfarande jobbigt. Tack för uppmuntran och att du läste.

Spelar nog inte så stor roll om det är helt nedsatt eller mycket nedsatt. Ser man dåligt så är det jobbigt.
Du får må må dåligt över det.. men du behöver inte dö av det.

Ja. Det är väl bara att härda.

Jag har inga råd till dig. Ville bara säga att du kommer klara dig bra! Du kommer inte förlora jobb eller katterna eller nånting, allt kommer lösa sig med tiden! Du kommer hitta dina vägar ☀️👍